Det blir färre ord här, kanske för att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig för att dela det jag upplever, är inne i processer och kanske är det antaganden, förutfattade meningar, men det som händer på Bali är inte alltid så tillgängligt för andra. Det handlar inte om att jag inte vill dela med mig för min önskan vore att ni alla vore här och kunde ta en del av det. Risken är att delar av det är så långt ifrån det som pågår och det som är accepterat "hemma" att det istället ger upphov till ifrågasättande och motstånd. inget fel med det egentligen. bra att ifrågasätta och vara kritisk men också att vara öppen för andra synsätt. därmed menar jag att jag kanske inte är redo att dela allt, eller inte har funderat ut på vilket sätt eller med vilka ord.
mestadels handlar det ju om att skifta fokus från den yttre världen till den inre. olika metoder, gammal lärdom. sådant som ofta gått förlorat i västvärlden till fördel för allt det andra. det nya, det snabba, det effektiva.
s t o p t h e g l o r i f i c a t i o n o f b u s y
läste jag häromdagen. precis så. jag vet att många undrar vad vi "gör" här hela dagarna. veckorna. månaderna. svaret är att vi är. vi lever. vi saktar ned och skalar av. skalar av alla de där lagren som på nåt sätt lagts på allteftersom vi blivit äldre. man märker efter ett tag att man inte längre behöver hacka med en yxa för att komma genom de här lagren, man känner mer, upplever mer i det stilla och subtila. man inser att det som ofta ses som svaghet är styrka och att världen är flippad. det gör mig ledsen. sen väcks någon slags eld inombords som uppmanar till handling. eller...spridning kanske snarare. att sprida det som finns här. att visa världen att det som behövs är inte kortare träningspass, snabbare yoga, tuffare träning, starkare kaffe, eller fler sladdar. frågan är om den ens behöver fler solhälsningar, jag tror inte det. balans. men balans just nu för de allra flesta handlar om att sakta ned. titta in. lyssna. tagga ned. stänga av. logga ut.
fick en extra boost på gårdagens föreläsning om just yin. så efter diverse ursäkter skickade jag pronto in en anmälan till vipassana igen. i sverige. nästan på en gång när vi kommit hem. det stod att det var väntelista så vi får väl se, men ja.
mestadels handlar det ju om att skifta fokus från den yttre världen till den inre. olika metoder, gammal lärdom. sådant som ofta gått förlorat i västvärlden till fördel för allt det andra. det nya, det snabba, det effektiva.
s t o p t h e g l o r i f i c a t i o n o f b u s y
läste jag häromdagen. precis så. jag vet att många undrar vad vi "gör" här hela dagarna. veckorna. månaderna. svaret är att vi är. vi lever. vi saktar ned och skalar av. skalar av alla de där lagren som på nåt sätt lagts på allteftersom vi blivit äldre. man märker efter ett tag att man inte längre behöver hacka med en yxa för att komma genom de här lagren, man känner mer, upplever mer i det stilla och subtila. man inser att det som ofta ses som svaghet är styrka och att världen är flippad. det gör mig ledsen. sen väcks någon slags eld inombords som uppmanar till handling. eller...spridning kanske snarare. att sprida det som finns här. att visa världen att det som behövs är inte kortare träningspass, snabbare yoga, tuffare träning, starkare kaffe, eller fler sladdar. frågan är om den ens behöver fler solhälsningar, jag tror inte det. balans. men balans just nu för de allra flesta handlar om att sakta ned. titta in. lyssna. tagga ned. stänga av. logga ut.
fick en extra boost på gårdagens föreläsning om just yin. så efter diverse ursäkter skickade jag pronto in en anmälan till vipassana igen. i sverige. nästan på en gång när vi kommit hem. det stod att det var väntelista så vi får väl se, men ja.
