Baraentisdag

Plötsligt ligger jag i sängen och vet knappt hur det gick till, bara att jag ska vara här en stund nu fastän solen skiner.
Ett utdraget, överdriver farväl.
Purple haze.
Hazel eyes.
I.

Inuti. Lugn men vild, avsaknaden närvarande men är bara att vänta.
Vänta.
Vill inte vänta vill ha,
Flämta.
Kan höra framtida klockor...

Snart är mitt rum någon annans och mitt ska delas. Oj.
Hur kan tiden gå så ofantligt fort och samtidigt maka sig fram. Upplevelsen,
Motsägelsen.
De små, livsavgörande ögonblicken och blickar som möts. Möten som blickar framåt.
Blixtrar. I regnmoln.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Två steg fram, ett steg tillbaka

Jag ser det, allt det där kaoset som far omkring och är. Vad det gör med er. Vad som tydligen måste ske nu. Det kommer som i ett kluster och drabbar henne, henne, henne och henne. På olika sätt stormar det och på olika sätt ser ni det. Att ni vänder er till mig oavsett avstånd, och att det hjälper, det är kärlek. Vi får det vi tillåter oss och jag kämpar med det där när det pockar på nånstans inifrån och nånstans utifrån. När det påminner för mycket om det gamla måste jag peta mig själv i sidan o påminna mig om att jag är en annan nu. Vissa vet inte hur mkt det faktiskt krävs men några vet.

Tappar fotfästet och mig själv nånstans mellan snålblåsten och duggregnet. Gråskalan växer och linjerna suddas ut. Vem är jag? Vad gör jag här? Nej det går inte.
Käftsmäll.
Det gör det visst.
Fastnar i nattens tankar och tvivel och drömmer om er som drunknar. Känner egot växa och gnälla.
Käftsmäll.
Vakna upp för fan och have some freakin faith.
Just ja. Just det.
Skit i dået, skit i sen. Se det som är. Nu. Det är det viktiga och det är vad som förloras om jag tillåter det.
Fan heller.
Eyes wide shut.
Shut your mouth.
Mouth the world,
Worlds Collide
Words combine
Äg det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

fear doesn't shut you down it wakes you up.

känslan i känslan och den flyktiga rädslan av att ha tappat den. oro kanske passar bättre, men passar inte mig. hur hon fångade känslan och uttryckte i ord som någon bad mig läsa och visste redan innan att jag skulle träffas liksom jag visste att han och jag skulle mötas på fler sätt än allra först. men ändå inte. såhär. det hade jag aldrig anat.
hur jag kan fånga fraktioner av den här dagen och gå tillbaka in i dem för att de var så bra.
att jag knappt kan tro det. att det var jag som låg där i solen.
bryta sina mönster som inte tjänar en.

när man skiter i vad som händer för att händerna är varma och om de inte är det blir de omslutna av någonting större.

och jag såg deras grej också. deras trådar är annorlunda sammanbundna än våra.
vackert att se deras spiral som snurrar uppåt i ljus och kaos som bara bildas när man vågar dras med i den. utan någon säkerhet, utan garantier. när man inser att det ändå aldrig finns några. hur kan det?
mina ord idag är bara idag, kan vara för evigt eller en millisekund. lika sanna ändå. eller lika obetydliga. för vem?

jag tror vi är mer som en våg. en sån där stor, stillsam men kraftfull som bildas långt ute till sjöss och ingen vet egentligen hur. den är ganska smygig, gör inget väsen av sig, men kan röja vad som helst ur sin väg. eller lyfta det till skyarna.

bra. jefligt bra.

Från snöiga norska bergstoppar till försommar i Stockholm fick mitt tid och rumsperspektiv att rubbas ytterligare och känna samhörighet med alla olika crews jag hamnat i. Älskar't!

Stockholmsvistelsen innefattade ashtangayoga, tillfälligt femmannakollektiv på trettioivå kvadrat, jefla massa mat, smärta, promenader, ord, sol, sommarvibb, uppsalavisit, toppning, gaddning, shopping, bilkörning, bröllopsplanering, bussresor, norrtäljeguidning...med mera.
Trots att jag inte hade fokus på att träffa fler än Veronica o martin hann jag med Freja,Linda,Lovisa och även då christinepettermarlenepelle&tvåavveronicasbröderochenflickvän. Ganska bra jobbat. Dessutom två felbokade tågbiljetter så mitt fynd blev sådär bra men äsch och åter äsch. Vad är pengar när man har så mkt kärlek? Nada.

Det som tog emot först fick mig sen att le inifrån. Kontentan är att meditationen har halkat efter.

Snurr snurr.
Tågbiljetten hade råkats bokas i fel riktning. Dyr biljett men gratis boende. Dyrt bläck men gratis kärlek.

Det är så vackert så fult.
Jag har ändrat färg, säger hon. Och här sitter jag i min gula kofta och försöker att vara i nuet.

Måndagsbarn.

Finner mig själv tillbaka och i behov av ett dyk inåt. Saker flyter upp i nya sammanhang och i slutet på varje vecka önskar jag mig en sån där söndag. För att knyta ihop.
Jag förstår men förmår inte alltid.
Det är okej.
Jag vet.
Det som inte än kommer naturligt får man nöta in tills det sitter.
Pauser är bra.
Han var min knopp.
Du får bli min ros.
Bara nu.
Är också alltid.