Simplicity wins.

Less is more.
Det bara avlöser varandra.
Intensiteten i livet bara ökar, vilket år det har varit, är fortfarande.

Hon sa att jag vet och det stämmer nog om jag letar djupt djupt. Jag vet mer än jag tror att jag vet för samlade sinnesintryck i det lilla säger mycket om det stora.
Samlar allt i en liten hög och skrapar ihop smulorna av dig. Hoppas att de en dag kan fogas samman till en annan version men det vet jag nånstans också.
Det bästa är kanske att blåsa ut dig över ett rapsfält där du kan finna ro och dig själv bortom tankehetsen.

Olika magnetiska krafter som drar i mig. Även om den lilla är bland de starkare jag har upplevt är den inte längre tillräcklig och jag är inte ledsen. Jag väljer glädjen.

Gula diamater.

Missade den planerade vagnen t jobbet. Missade vagnen efter det också. Men. Då hann jag köpa kaffe och vakna på vägen.
Så nu hittade jag vibben innan jag är framme. Med musik, koffein och att betrakta Göteborg i vinterskrud en morgon när vagnen är ovanligt tom för en måndag (kan jag tänka mig).

Välsignad med ögon på glänt. Nyårslöften har aldrig varit min grej. Strävar alltid efter att leva varje dag som mitt bästa själv. Ibland funkar det, ibland inte. Sånt är livet. Tack för allt som finns i det.

Find love in hopeless places!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Karl Johansgatan,Göteborg,Sverige

Home is...

Äventyrslusten bubblar upp till ytan men när bussen rullar in mot Göteborg infinner sig den där känslan igen. Jag var lite orolig över att den hade försvunnit men det har den inte. Göteborgs öppna varma famn. Mitt hjärta är fortfarande här:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kungsbackaleden,Mölndal,Sverige

Klipp klipp och spänn en båge.

Pausar från åtaganden, får vindbitna kinder och skakade höfter.
När allt är öppet finns inga löften. Dörrarna står och svänger i vinden, otaliga. minns inte vad jag har sagt. Blicken är suddig och skev men känslan är klar och starkt röd och känns som forsande blod.
Då förblöder jag gärna.
Tillräckligt slipat stål kan skära som en järntunga genom alla skal och lager och gå rätt in. Jag öppnar ett litet litet hål och ser vad som händer. Det var längesen, jag minns inte.

Som en titthålsoperation bjuder jag in och avvaktar avvaktar väntar. Eller näe, jag tar nog för mig.
Ger tillbaka.
Cirkeln sluts, tack o hej.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Saxofongatan,Vellinge,Sverige

Ett öga blött.

Asså alla e så himla fina!
<3


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Willinsbron,Göteborg,Sverige

Blessed are the curious, for they Will have adventures.

De nya tiderna har redan tjuvstartat och jag gillar vibben. Kanske getter kan vara bättre än hästar i vissa avseenden.

Man har vad man tillåter sig själv att ha.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag trodde det bar mig men det var jag som var bäraren och du som var oket. Insikten ger andra utsikter och jag tänker att nästa gång ska jag sikta bättre.


Lever mellan svett, ord och blöta handdukar.
Rufsigt hår, öppna ögon och vilt hjärta. Endast där möts vi. Allt annat är bara på låtsas.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Blablabla...

Here we go again men nu känner jag i större utsträckning att det kanske är lika bra. Faktiskt.
Fuck this:)

Golvet är skönt, himlen är grå och it is what it is. Liten klump, och lättnad. För att det inte var jag?
Vet inte, och bryr mig inte.

Ibland är empatin ens fall, om än tillfälligt. På det stora hela är det empatin som är vår räddning.

Må alla varelser vara lyckliga. Idag.
En helt vanlig torsdag, eller?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kärlek och respekt ska det va så jefla svårt?

Man undrar ju och förundras men ser man sig omkring verkar det ju i alla fall inte vara lätt.

Sorgligt.

Med ögon som är trötta bakom tittar jag fortfarande och skjuter upp lite till fast jag ändå vet att det bara går ut över mig. Jaja.

Vänstersynen är konstig och högersidan ihopklistrad, blir det nåt slags balans i obalansen då? Man kan ju hoppas!

Saker måste redas i, vill inte ha relationsmässiga dreads >_<

Ser världen genom nattens glasögon och känner mig hemma. Vissa ska snart gå upp.
Vissa vet jag inget om.
Vissa saker vissnar aldrig och vi kan viska i ovisshet medan visheten visslar förbi.

Haha. Jag skrattar faran rakt i ansiktet. Sen kanske klumpen i magen kommer tillbaka. Då ska jag sitta på toa länge länge!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snåriga sår.

Jag ser en rak väg, ser en uppförsbacke och en slingrig stig in i en snårig skog.

Jag vet inte än vilken jag kommer att ta för trots nyfikenheten börjar jag bli rätt trött på törnar och snår med väsen som inte gör nåt väsen av sig och sedan väser mig i örat om natten.

Är man en törnbuske även inför sig själv blir ju alla stuckna, det är bara att inse och jag vill inte ha dina taggar. Tagga ner. Tagga!
Anthem.

Sova.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ord som fann mig.

Bland hemliga känslor och önskemål som aldrig uttalas lever vi som i parallella universum och samverkar, medverkar, spelar roller i olika versioner av oss själva.

Lusten att rasera alla käglor och sopa banan ren, se vad som finns kvar då, bortom det som göms i de mörka hörnen.

Synar.

Som bas gillar hörn gillar jag, men vem är du, vad är du för någon?

Gillar är ett harmlöst ord men det enda som går att använda när resten är dolt och de djupa brunnarna inte ens själva vet vad som finns längst ned på botten.
Skulle vilja veta men vetgirighet är inte smickrande, eller är det nyfikenhet? Är rädd att repet brister på vägen ned eller kanske upp. Fast väljer jag rädslan då? Nej troligtvis inte.

Samlar mod i ett tankspritt svall.
Bollarna ligger utspridda, rullar omkring sakta utan logik men skit i logiken. Vi spelar boule och jag är den lilla bollen. gillar inte bollar. Vilken form tar rullandet, hoppas på en åtta men det liknar mer en cirkel.
Runt runt runt.

Gräver djupare eller knockas.
K.O

- Posted using BlogPress from my iPhone

Under ytan.

Kanske kan vi finna varandra i någon lugnare variant också, efter allt. Så som jag finner mig själv emellanåt. Kanske är det tillräckligt starkt ändå, det som finns oss emellan. Det får vi se.

Dagen har gett mig så mycket kärlek redan. Träffat honom och dem och henne och henne och henne och henne! Och snart henne och sen henne. Haha. Och hon, den gamla damen som fyller år. Och på insidan är jag lugn och upprymd och fylld av tacksamhet och livsglädje. Och te.

Är i allra högsta grad väldigt levande i alla fall, genomgående genom alla lager. Det kan man inte säga om alla.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Olof Palmes plats,Göteborg,Sverige

tisdag.

När jag recappar den senaste tidens händelser blir jag nästan mållös själv, fast jag vet allt. Och trots stormar, toppar och dalar är jag så himla glad och tacksam över att det här är mitt liv och de personer som är en del av det. Ni är så jefla viktiga!

Man måste tillåta sig själv att känna.
och att våga.

Hon säger så fina saker och jag säger samma tillbaka och där är vi idag och det är allt som är.
Jag kan knappt uttrycka vad jag känner gentemot dig o dig o dig o er och dem. kärlek. det kan man säga, som samlingsord.

Vissa personer är modigare än andra, det märks allt tydligare. I slutändan är det de som kommer vara kvar. Sådant sker naturligt. Det stämmer, som hon sa, att jag är selektiv. Trots det känns tiden knapp för alla jag vill träffa så ofta och ändå ha tid för mig själv.

Ibland undrar jag vilken röra jag försatt mig i och om det är värt det, men sen inser jag att det alltid är det. värt det. oavsett. för att jag inte kan agera på något annat sätt, jag kan omöjligt vara någon annan än den jag är precis just nu.
å när jag hör era speglingar blir jag rörd.

som alltid, life is quite now.

Aaaaah!!:)

Börjat dagen tidigt med det bästa sällskapet och blå himmel. Att strosa runt i sin egna stad utan stress och beat och ord efter allt kaos är så jefla tillfredsställande!

Tack!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kruthusgatan,Göteborg,Sverige

teatime.

att dricka te med olika personer. kan göras på olika sätt.

>_<

man gör väl vad man gör av olika orsaker tills man är färdig med att göra det. jag är visst inte färdig än, trots kaoset. och då är det väl så. rumla runt, ramla omkring och se vart det för en.
en kan inte låta bli. en vill inte dö nyfiken.

någon försvann på vägen.

han sa så men agerade annorlunda.
han andra agerade annorlunda och sa ingenting. först.
han tredje bara är.


jag med.
och hon där lever sitt liv som en EKG-kurva, men livets vägar äro krokiga och så är det med det.

vi for till london, jag och min fina vän. vad vi alla har gemensamt är i alla fall finast av allt, oavsett relationstyp. 

Tjopp tjopp.

Game of thrones har tagit över mitt liv!

Jag tränar, kollar på GoT och tar saker för vad de är. Och i morgon drar jag till London, så det så.

det kunde vara värre kan man lugnt säga.