Det är väl därför jag är här nu, för att få perspektiv. Stäng in mig i en bur, släpp ut mig framför allmän beskådan på kvällarna och ge mej lite rast på helgerna och se vad det gör.
Utvärderas i slutet av augusti men kan känna effekten redan nu. Och behovet. Av allt annat och framför allt friheten.
-Onthego.
fredag, juli 15, 2016
fredag, juli 08, 2016
rävsaxen.
tillbaka med ett behov att boa in mig. det är väl något slags försvar, eller sätt att palla med tanken på allt det där. eller det här. fylla nåt slags hål med fina bra saker fast det egentligen är motsatsen till hur det var från början. för en månad sen. nyss hemkommen med en plan.
en månad senare, helt jävla clueless.
alternativen, vilka är dem och finns det ens något bra.
jag vet, som jag alltid brukar säga finns det en anledning till allt. det kommer att leda till något. det är inte så kul att vara ovetandes mitt uppe i det bara. men det visste man ju också.
jag sitter i en rävsax mellan två saker som betyder mycket för mig.
ska man lotta? kompromissa? vara till lags? gå sin egen väg? fly?
alltså jag vet inte, men jag noterar mitt agerande, att det blir allt lättare att falla in i det gamla. för att man kan det. för att klara av. för att döva. det vore ett steg tillbaka och jag vet att det förmodligen kommer leda till något som visar sig fysiskt också.
känns i halsen.
ambivalent.
en månad senare, helt jävla clueless.
alternativen, vilka är dem och finns det ens något bra.
jag vet, som jag alltid brukar säga finns det en anledning till allt. det kommer att leda till något. det är inte så kul att vara ovetandes mitt uppe i det bara. men det visste man ju också.
jag sitter i en rävsax mellan två saker som betyder mycket för mig.
ska man lotta? kompromissa? vara till lags? gå sin egen väg? fly?
alltså jag vet inte, men jag noterar mitt agerande, att det blir allt lättare att falla in i det gamla. för att man kan det. för att klara av. för att döva. det vore ett steg tillbaka och jag vet att det förmodligen kommer leda till något som visar sig fysiskt också.
känns i halsen.
ambivalent.
fredag, juli 01, 2016
Vätö.
Plötsligt befinner jag mig på landet igen, i en av två stugor igen men en i en annan del av landet. Tyngden på täcket har ersatts av en liknande men av annan art och håller mig sällskap. Struntar i gardinen och skriver i skenet av ett levande ljus. Mjuka lakan.
Sommarhimmel och granar utanför. Tystnad. Luft. Prana.
Huden mjuk av finsk vedbastu och honung.
Lämnade det regniga och krångliga och minnen av ditt o datt, föraningar om annat. Naturen kallade och livet lade fram en resväg. Jag kan stanna här nu.
När sov jag ensam sist?
Minns inte.
Känns som att man med ens kastades in i nuet och resten av världen är som i en annan dimension. Avlägset.
Det känns befriande.
-Onthego.
Location:Långängsvägen,Norrtälje,Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)