behöver vila efter helgen, tur att jag är nästan ledig i morgon.
suits har mig i ett järngrepp och sommartiden fick mig att känna hopp om livet.
nånting fick mig precis att inse att det ibland behövs något utifrån för att kunna släppa på vissa band. det där igen, det blir som det blir av en anledning.
jag undrar när jag är redo, eller ska jag bara ta kommando? tillåta mig. visualisera. känna.
jag kanske borde fråga.
jag är en helt annan version av mig själv än vad jag var för några år sedan och det är jag väldigt glad över, för när jag ser det i kontrast är det så tydligt var färgerna finns. och jag är långt ifrån färdig.
skalandet fortsätter.

vädergudarna hör min bön och går från 3 graders grått till en dag då man kan gå utan jacka och behöver solglajor. tack.

jag gör en dykning tillbaka i tiden och testar att rengöra barret med ägg och honung efter att nu inte ha tvättat det sen i början på februari. jepp, hej hippiehår. men jag gillar det mer såhär än när det är nytvättat med schampo. minns dock att jag hade både ägg och öl i håret hemma i västerås back in the days. jag var visst klok redan då, jag har bara glömt bort det lite. får se hur det blir den här gången!

ägg is the shit!

eftersom elin har lämnat stan och min sida därmed är tom tänker jag, i väntan på att eventuellt sällskap ska dyka upp, själv bereda plats i solen med mitt lilla djur och kanske en bok eller så. helgen breder ut sig. sooooon.

rödbetsbiffarchevreruccolaöpplelökhonung står på tur.
cheers!

Process.

Låt aldrig nyfikenheten, lärandet, utvecklingen stanna upp.
Mata dig själv men när du blir mätt, rör på fläsket så du får plats för mer.
Det var allt. Nu måste jag sova.


Liten på jorden men stor i orden.




Posted using BlogPress from my iPhone

Det är ljust och tidig måndag morgon. Brukar sova vid den här tiden. Sist jag var uppe i ottan var när jag vinkade av Amanda och Maja, såg solen gå upp på haad rin och hade mina sista strandtimmar på leela. Känns avlägset nu när jag för första gången sen i november ska pallra mig iväg till Capio. Ingen aning vad som, om nåt, har hänt där sen sist och hur rostiga rutinerna har blivit på dessa månader. Dessutom är det måndag.
Åtminstone är det ljust och himlen ser lite blå ut. När jag kommer hem är det mörkt.

Vad är det för känsla i magen?
Hur ska det bli med den här dagen?

Vi får se. Upp nurå, upp!


- Posted using BlogPress from my iPhone

en vilodag mitt i allt det här.  det här, som är mitt liv. det jag tillåter mig själv att ha. jag kommer tillbaka till det, det kommer tillbaka till mig. tillsammans med tankarna och känslorna som uppfyller mig just nu. just nu efter att jag tillät mig att förlora den här kvällens enda timmar till suits. tillbaka. för att ibland är det vad man behöver, även om tiden aldrig kommer tillbaka. vad är tiden ens? det har vi redan pratat om.
hästens år. förändring. jag märker av det hos många i min närhet, men vad kommer det att innebära för mig? jag vet inte. men förändringsprocessen är ständigt pågående, ibland mer eller mindre påtaglig. livet ger mig this and that. eller är det jag som tillåter det? är det den enda skillnaden mellan då och nu?
jag fick läxor.
och jag ska prata med mitt undermedvetna.
jag öppnar dörrar, jag tänker öppna fler och stirra rädslan i vitögat för rädslan är den enda faran som finns. och fan, jag ser fram emot det. jag är peppad, come what may. jag vill testa mig, jag vill anta utmaningarna och jag vill se om jag kan förmå mig att göra det på ett annat sätt den här gången. jag vill tillåta mig själv att prova och det ska jag också. så fram med visionerna, känslorna och allt det där som är dolt under flikar, murar, lager.

Nostalgiplaylist ger mig kvällskraft när jag trodde att loppet var kört. Men jag ska ändå ta tåget snabbast möjligt.
I morgon ska jag på hypnos, hardcore. Här ska grävas!

Plutt är hos mig och fyller snart åtta. Oooooldie<3



- Posted using BlogPress from my iPhone

Krossa nazismen och sånt.

Det händer mkt skit nu för tiden, men det skapar också samhörighet att kämpa emot. Så en kaffe i solen blev till demonstration och söndagen rundas såsmåningsom av med honung för kropp och själ, bikram.

I grunden handlar det om separation, misslyckandet av att inse att vi alla är samma lika och att skada någon annan också är att skada alla, inklusive dig själv.
Krossa dina föreställningar och öppna allas ögon. Först då kan förändringen få fäste som består.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Olof Palmes plats,Göteborg,Sverige

Borta bra med hemma bäst

Man vet att man är rätt när den känslan ändå infinner sig efter en månads äventyr på diverse soliga fina platser.

Känslan att komma hem.
Hem till ett fantastisk vårgöteborg, till den första dagen på våren när folk tar av sig skorna och sitter i T-shirt på torgen. När den vinterbleka huden känner solens strålar för första gången på såjävla länge.
Bra dag att landa i Sverige.

Att gå träffa vännerna som tror att jag har varit borta dubbelt så länge. Att få känna att musklerna faktiskt finns kvar, om än lite slumrande. Att få göra sin egen frukost i lugn och ro, hemma.
Sängen sängen sängen.
Att veta hur folk fungerar, att prata språket. Luften. Vardagen.
Igenkänningsfaktorn.

Jag älskar det.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gamla Ceresgatan,Göteborg,Sverige

Uppifrån talar jag i tystnad utan ljud.

Skjuter ut ord från tiotusenmetershöjd för att postas senare. Tiden står stilla här uppe. Sitter mellan två vita skjortor och känner hur varmt det är. Har mer kläder än på flera veckor men har börjat skala av mig. Ironin i att sukta efter luft när man sitter högt uppe i den.
!

Mer än en timme kvar men visst, skynda långsamt.
Ljudbokens offlineläge nådde en gräns men konstant på repeat i mina lurar de senaste dagarna, min senaste audiella förälskelse: lorde.
Blir alltid förvånad. Glad. Upplyft. Hoppfull. När det dyker upp så unga människor som är så bra. Syftar inte på talangfulla.
Egna. Öppna. Visa.
Gamla själar skulle han ha sagt.

Försöker avväga vad andra saker är. Kan bli. Som vanligt helt i onödan, för man kan ändå aldrig veta. Men likväl. Jag är inte där än.

Dras till det udda.

Förresten, vilken jävla omgång jag fick på mr feet innan jag lämnade. Det kändes som han hade koll, vi säger så. För det var både stenhårt och närgånget. Äsch. Känns nästan som jag har tränat men den chocken sparar jag kroppen till nästa vecka. Från elvish timmar i veckan ned till noll, upp till konstant stående/gående och sen blir det att dra upp det hela igen. Rätt hastigt.
Kontraster.

En resa men ändå många.
Mitt val. Alltid.
Spekulerar ovanför molnen.

Kommer på mig själv med att se fram emot att mötas av shanghais kyligare smoggiga luft och få träffa V på hennes äventyr, deras. De fina. Om en vecka är jag uppe i det blå igen, ännu rikare. På vad, det får vi se:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

shanghai.

Här har regeringen blockerat både Facebook och blogpost från mobilen vilket leder till att eventuella bilder får dyka upp senare. Har blivit lite för bekväm hemma hos veronica&martin vilket leder till att jag är rätt seg på att ta mig utanför dörren. Lånar deras dator, varför jag nu kan posta dessa ord.

Det är kallt här.
Thailands svett känns plötsligt avlägsen och jag måste värma kokosoljan på elementet för att kunna smörja in mig. Idag ska jag nog ha jacka (!)
Hemmet är litet, ljust och högt i tak. Här kan man bo.
Min ensamvandring igår ledde mig till shanghai tattoos studio, men lugn, jag bara tittade och frågade.  Idag ska jag gå åt andra hållet, men först ska jag ladda på kinamobilen, det är planen.
Jag har väl inte så mkt att återge än. Gårdagen var rätt stillsam. Jag fick, via FaceTime, bevittna när kineser knödde genom spärrarna på tågstationen, fick hjälp av sötaste lilla granntanten när jag inte lyckades bemästra (öppna) låset på ytterdörren, köra intervallspolning när toaletten givit upp lagom tills utrensningsprocessen efter det där väldigt effektiva detoxteet satte igång, fick smaka smaskig sichuanmat, lite så.

Jag ska skärpa mig nu, ta på mig skorna och bege mig. Det känns som att det är dags.

Pepp!

God morgon. En sista morgon gryr under min besök i Thailand. Avnjuter mao en sist nudelfrukost och känner mig peppad att, med min rosa lapp i högsta hugg, ställa mig i kö och hämta ut mitt jävlavisum. Sen ska jag skutta därifrån, visa huden lite sista svettig stekstadssol, träda in i mörkret och låta mr feet ta hand om mig i två timmar och sen. Sen drar jag t flygplatsen och vidare!
Hyser inga tvivel om att det kommer att se ut exakt såhär.
Tack för den här gången, bkk, Staden som alltid tvingar mig att köpa en ny resväska :0



Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Thanon Phetchaburi,ถนนเพชรบุรี,Thailand

Justsayin.

Jag står fast vid att det blir som det blir av en anledning. Det ordnar sig alltid och allting är alltid precis som det ska vara. Punkt.

Har funnit en mycket maklig lunk i det som stressade mig rejält för några dagar sedan. Känner att jag reder mig själv och det stärker mig massor. Och se, då sätts det igång.

Bra vibrationer genererar resultat, alltid.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Soundtrackoftoday.

Det kommer att bli ungefär sex dagar ensam i Bangkok totalt sett. Dagar, kvällar när jag knappt yttrar ett ord till någon. Man frågar om priset, man frukostkupong, säger tack och frågar efter sin rumsnyckel. Stämbanden vilar.
Nätet finns på hotellet så mestadels vilar även tummarna från mobilskrivande (men inte nu).
Men prisa spotifys offlinefunktion!
Strändernas solnedgångar är ett minne blott, dock finns de bevarade x flera i luren. Nu sitter jag och ser ljuset ändra färg på en sits uppvärmd av dagens sol mellan siam center och paragon. De solskygga thailändarna som tidigare skyndade över torget, som i vilken europeisk stad som helst hade varit fylld av uteserveringar, har nu vågat sig fram, släntrar.

Peolewatching.

Jag har fått höra mig själv beskrivas som iakttagande många gånger nu. Betraktande.
Just because I'm quiet doesn't mean that I'm not aware.
Idag har jag tonsatt med pure heroine och det är som om färgerna blir klarare med musikens förstärkning, och med ens blir hela mitt väsen tydligare. Sprider vibbar utan tvekan, lär mig. Igen.

Jag har suttit här en del och tittat. Läst. Varit. Lyssnat. När himlen mörknat ytterligare några nyanser ska jag vända på klacken och traska hemåt (home is where the heart is) och jag tror. Jag tror att det kan vara dags för den där två timmarsmassagen ikväll.
Unna unna.
Borde provpacka. Tror (vet?) att jag kommer få besvär med att klämma ned allt i ryggsäcken nu. Det är vad en vecka i Bangkok gör, trots att jag tycker mig varit ganska sparsam med inköpen. Ganska. Om det ens säger nåt.
Ändå är det rätt värt. Kan leva på det här, rent materiellt (och andligt, mentalt) länge till en femtedel av vad det skulle kostat hemma och dessutom mer unikt. Så rättfärdigar jag det för mig själv när jag omöjligt kan välja rött eller vitt och tar båda. Sa jag att jag är våg? :)

Idag skiftar jag i nyanser av grönt och jag gillar det.
Jag sitter här och filosoferar och tänker på henne och dig och honom och dem. Hur vissa personer bara fastnar någonstans och vägrar ge sig av trots att man försöker. Jag undrar vad det är jag ska komma fram till för att göra det.
Intrycken. Avtrycken. Avtryckaren. Tryckaren. Ryckaren.

Dags att bege sig, jag reser mig snart och välkomnar kvällen i sakta mak.
Grönt och lila.
Skimmer.


- Posted using BlogPress from my iPhone