Re kre a tion

Jag njuter fortfarande av den här helgen. Ying och yang.
Hemma i soffan. Myshund vid sidan. Mysljus. Läsa bok. En halväten chipspåse och magen med kalla bär. Ljudet från dj-båset fyller rymden mellan där och här och gör det lite bättre ändå.
Mörkret faller, men min vänstra sida lystes upp redan i fredags.
Kanske är det med dig jag ska våga. Eller så är du bara på rätt plats vid rätt tid. Kanske, vi får se.

Jag hade nog aldrig förutspått det här livet men jag är mycket positivt överraskad.

Och horisonten har varit drömskt vacker två dagar i sträck.


- bloggat på språng.

På mina villkor.

Med glädje har jag spenderat både fredag och lördag kväll med trevliga trios i Majorna. På vagnen hem är jag väldigt nöjd över att köra en lugn helg nu när det är löningshelg. Döden. Suddiga blickar. Min skalle är tom.
Tom.
Känns bra ändå.
Ska drömma bra skit och vakna utvilad och balanserad trots halsen i knävecket.


- bloggat på språng.

Septemberdag.

Jag går i solen på en kyrkogård och lyssnar på Kristian Gidlunds berättelse. Döden är nära men jag är så levande.
Jag går i t-shower och svettas, de andra har halsduk och höga kragar. Fryser dem?
Vad är skillnaden på dem och jag?
Är vi inte alla ett?



- bloggat på språng.

Döden.

Som sagt, jag ser nog inte på döden på samma sätt som gemene man.
Den senaste månaden har den dock gjort sig påmind. Jag vet, folk dör hela jävla tiden, man kan ju inte beröras av allt och alla.

Jag kan inte säga att det gör det bättre eller lättare egentligen. Men man är ju mer förberedd när någon som varit sjuk en längre tid till slut får somna in. Ibland kan det kännas som en befrielse till och med. Saknad finns säkert alltid men det är väl egot som talar. Vad som än händer handlar det om hur du väljer att reagera på det. Ja, väljer. Hur möter du framgångar, motgångar, bortgångar?
Det värsta du kan göra, tror jag, är att blunda.
Knipa hårt med ögonen och gå åt ett annat håll.
Vilka blir följderna?

Så, vackra själar, vila i frid eller lev där ni är nu.
Man kan sörja att ni inte längre finns vid vår sida i samma form, men jag ser det som att erat budskap till oss, som är kvar här är:

Lev nu.

Är det inte just det som blir så extra uppenbart när någon plötsligt rycks bort?
Att somna och sen inte vakna.
Plötsligt händer det och det kommer hända alla.
Skulle jag somna nu skulle jag nog vara lite missnöjd för jag är inte färdig.
Å andra sidan, det finns betydligt mer ofördelaktiga sätt att försvinna på.
Gråskalor.

Himlen grät i söndags, nu vet jag varför.
Det var en perfekt bakisdag. Filmdag.
Nu skiner solen igen och jag ska fånga den här dagen lite mer.
Jag ska ta min lilla vän på promenad.
Jag ska möta luften och jag ska dra in den djupt ned i mina lungor och fingertoppar.
Jag ska återigen känna tacksamhet för just den här dagen och er alla.
Er alla.
Och mig själv.


- bloggat på språng.

perspektiv.

perspektiv på liv.
ibland kommer det en sån där extra belöning. i dag kom det i form av en person som jag tidigare bara sagt hej till som kommer fram och berättar om hur hans ögon börjar öppnas. ja han kanske inte uttryckte sig precis så, men så var det. hur vardagen och de där sakerna man har strävat så länge efter plötsigt tittar tillbaka och allt man känner är distansiering. jag kan utveckla det men jag väljer att inte göra det nu. det är  fint att ögon öppnas i alla olika åldrar och jag är tacksam över att mina redan är såpass öppna.
jag gör vad jag gör för att det är så kul och givande och det här är sådant som gör det extra jävla grymt. responsen. berättelserna. uppmuntringen och tacksamheten.
thanksforsharing.

jag backade i bloggen och läste några gamla inlägg och inser att man säkert till viss del kan följa min resa här. klart man kan. jag skriver ju utifrån nuet. det är lite som att läsa sin gamla dagbok. det är fint hur man växer in och ut ur saker, tillstånd, vadsomhelst.

ska smälta dagen nu, som blockchoklad i ett vattenbad.

444.111

Denna dagen, ett liv. Tidsuppfattningen känns helt absurd och igår kväll känns som förra veckan. Det är det ju iofs men det var inte så jag menade.

Sett två bra filmer idag. Fyra den här veckan. Två på bio.
The conjuring.
The impossible.
Mary and Martha.
Before midnight.

Känslorna dröjer sig kvar.
Orden. Deras och dina. Mina.
Jag lagar dig med vetemjöl och vatten.
Magmuskler och axlar.
Han är tillbaka. Den lille som älskar mig villkorslöst. Jag inser att jag har saknat honom. Känns som nyss och ändå som en livstid. Den här sommaren.
Jag kan inte sätta fingret på det alls, men jag tror att jag har genomgått någon slags förändring. På nåt sätt har så mycket hänt men samtidigt inte. Mycket jäkla kvalitet i möten. Närvaro och liv. Värme. Aldrig har jag varit varmare.

Jag vill fly tillbaka eller bort. Lite så. Till det riktiga eller bort ifrån det? Perspektiv.

Händelserik späckad vecka. Summering: Mkt bra. Som vanligt räddade helgen själen, kanske lite mer än förväntat.
Har jag lämnat djuren för Gina.
Kryptiskt.
Your loss.


- bloggat på språng.

Recappar lördagen och tänker på dofter och beröring, sinnen. Känslan.
Dras till den där utelämnande, han frågade mig om jag fick upp nåt krig...

Nej, men jag kände din värme när jag blev den kalla.
Jag kände mig liten när det fanns en sån tydlig kontrast. Det var så längesen.
Varm.

Kommer och går, kommer och går. Tänker på mina fruar och undrar vad ni gör. Jag är vaken men kanske inte borde, eller?

Äsch.

Hud och hörsel. Doft och beröring. Nästan överdos. Mitt hår är oljigt tack vare någon. Min själ är glad på grund av många.
Syntetisk is. Äkta känslor. Falska spel, läste jag och ville genast se mer.

Kanske är det bara en obetydlighet som faller i glömska, kanske är det allt och lite till. Som alltid är det tjusningen i livet att aldrig veta. Idag är idag, nu är nu och i morgon är en annan dag.
Keepitsimple.

Ändå är vi nästan för bra för att vara sanna. Doft, beröring, hörsel. Spelar det någon roll vad man strålar ut när folk är blinda?



- bloggat på språng.

Runtruntfastfyrkantigt.

Att jag ligger just i den här sängen här just nu är. Det är. Livets sammanträffanden.
Att du läser mina ord just nu.
Mina ord.
Äger jag dem?

Vad gör alla andra just nu?
Vad skulle man göra om man fick välja? Välja av allt.
Jag tror jag vet.

Suddiga ansikten på dem jag ännu inte träffat, men ska.
Vart ses vi?
Att sova i dyra hotellakan eller i skogen, det är inte så noga konstaterar vi. Vi udda. Vi kommer alltid att hitta varandra.

Tiden som inte finns känns som en fors. Lite längre fram mynnar den ut i något annat och jag tror det är snart. Jag låtsas så länge men jag känner det inom mig. Snart är det dags.
Tillsammans är man mindre ensam.



- bloggat på språng.

Location:Södra Allégatan,Göteborg,Sverige

Sittplats på vagnen. Kaffe i väskan. Ägg i väskan. Tzay i väskan. Ska nog överleva dagen:)

Ryggen nära att ge upp, samma ställe som sist. Sicken tur att jag har två ofrivilliga vilodagar, träningsmässigt.

Att promenera t jobbet är inte längre lika lockande, det är synd. Höst höst höst. Jag är inte redo. Jag vill fly. Och vara kvar. Och allt.
Slits mellan sitsar, åsikter, vardagar.
Gillar det ändå.

Nu:jobb. Sen:jobb.
Vad säger man om det
Cash is king...?

- bloggat på språng.

Svennevecka.

Det fortsätter att klia och jag undrar, är det livet som kliar mig? Som dyker upp som en blaffa på röven? Är det?!
Min enda lite lediga vardag är idag. Den här veckan alltså. Den är busy. Den är nio klasser, sovaborta, vc, bedvidgång, knåd, födelsedagar, kalas, återkomst. Inte konstigt att det kliar?
Eller är det prickarna i öronen? :O

Ska man köra detox?

och jag erkänner, till slut, det är fan höst.
brr.
åh så mysigt säger alla.
fuckoff säger jag, och vill åka bort.
som vanligt då, tvärtemot.
varför inte?
motpoler är livsnödvändiga.
livs.
hör ni det?

nu ska jag värma mig inifrån och trycka in koreografi. göra kroppen mjuk och stark. och hård.
ingen femtvå, ingen ellsehåeff, kanske ditåcks.
man kan ju göra eget lim med vatten, vetemjöl och vinäger. tänk på det när du äter din kanelbulle.
jag låter lite arg, märker jag.
jag är inte arg, men kanske lite trött.
ni vet?

och medan jag skriver struttar elin runt i det största äpplet och jag vill också vara där. med dig. så jag tar senare min tilflykt till den andra frun, henne ska jag klappa på ikväll.

...

Konstigt mode.
Som ett ufo, betraktar utifrån.
Vad ser man?
Hur många färger, och hur starka?

Kliar.
Han lärde mig det, att inte klia.
Han lärde mig att jag inte måste.
Var det allt?
Jaha, tack i så fall.
Är väl inte där än.

Tröttnar. Letar. Hittar. Hoppas.
Frustrationen. Mönstren. Runt, runt.
Kanske fyrkantigt kan vara bra ibland ändå.
?

Känns liksom lite...meningslöst, allt. Betraktat utifrån.
Man undrar,
Vad är poängen?

Man gör vad man måste.
Existerar.
Jag känner mest för att sova. Länge. Vakna i en annan dimension. Med alla bra.
Utvilad och pepp.

- bloggat på språng.

cancer.

arga ord, eller hur? bara ordet cancer får många att reagera. starkt. det är ett laddat ord, ett laddat ämne, ett aktuellt ämne. varför?
ja, för att cancer tar liv. nu har ett till av många många måååånga slocknat. ett till i mängden, men samtidigt ett alldeles unikt. dock kommer vi alla att dö, men det behöver man ju inte tänka så mycket på. nu.
tillåt bara dig själv att tänka lite längre, lite bakom kan man säga.
vad är cancer? hur kan cancern får fäste i en kropp och få cellerna att speeda upp? hur?
äsch. det känns som ett lite för asgigantiskt ämne att ge sig in på såhär dags när jag bestämt mig för att sova som en fuckingqueen i natt och har nya missions i morgon.
cancern skördar liv och det är för jävligt. men det tycker väl alla. finns det någon som tycker om cancer? nä just det. (men det finns många som tjänar jävligt bra med cash på cancer kan jag meddela)

vad jag ville säga är nåt i stil med att lika mycket energi som du lägger på att hata cancer borde du lägga på att sprida kärlek. minst. eller typ miljoner gånger så mycket.
hata och kicka ass och gråt en liten stund.
sen.
...
rise above.

Qué.

Så jäkla trött. I kroppen. I huvudet. I ögonen. Lite i själen, tillfälligt.

Somnar inte på kvällarna fast jag är trött. Två i rad. Vet inte varför.
Ska ändra.
Tre klasser idag. Första nu.
Hotmojo.
Solen skiner över ön. Jag har shorts. Alla andra har byxor. De kommer ha vitare ben än mig snart.
Ha!





- bloggat på språng.

Location:Brantingsmotet,Göteborg,Sverige

tisdagstugg.

Efter en rastlös natt kliver jag upp tidigt för att tvätt och har en mysmorgon, fastnar i soffan framför datorn så länge att jag börjar bli hungrig igen. Skippar lunchklassen till förmån för koreografiövning hemma (som jag inte har börjat med).
Funderar lite på livet, framtiden, och sånt där jag inte riktigt orkar ta tag i.
Kollade igenom gamla foton på datorn igår och såg hur annorlunda jag en gång var. Inte bara utseendemässigt, det var som en annan person. Konstigt, men egentligen ändå inte. Undrar vad mina nuvarande vänner skulle se i bilderna. Så mycket har bytts ut. Av mig.
s u r v i v a l o f t h e f i t 

ska hämta tvätten nu.

Senasommarhelger.

Det är väl ingen nyhet, men man måste verkligen våga bryta sina mönster för att få förändring, om det nu är det man önskar.

Ville bara säga det.

Helgen har gett en massa. Allra mest fysiskt skulle jag nog säga. Tre kvartalsutbildningar och två klasser.
Gommen har vilat men ska livas upp med söndagsthai.
Tatueringsmässan fick falla för vädrets räkning och lika bra var det eftersom jag smider planer på annat håll.
Levern har satts i arbete och kläder har blivit rödvinsfläckiga.
Modet har samlats och orden har varit många. Jag har dansat till dr feelgood, varit på utefest på ramberget, och växt mig starkare än någonsin.
Nu behöver denna ladyn en söndagsmiddag med frugan. Denna gången blir det trean.
Shooo breee.


- bloggat på språng.

Location:Basargatan,Göteborg,Sverige

I mina skor.

Det är mycket fast det är lite och det är banne mig kvalitet. På allt.
Jag rundar av kvällen med stillhet, bibliotheque, te, koreografi och reflektioner.
Veckan skjöt iväg minsann, och det ena avlöser det andra. Jag behöver precis all tid och jag nyttjar den väl. Det som halkar efter är allt som inte är här precis nu, eller i närheten. Det blir avlägset. Förlåt för det, men det är så jag måste leva. Här. och. nu.
För i morgon är en annan dag.
Tacksam.
Tacksam för allt i mitt liv faktiskt, och allt som lett fram till detta och att detta kommer leda fram till alltdetandra. Som kommer sen. Tack på förhand kan man säga.
Alla som finns i mitt liv är så bra. Ja, du. Känner mig löjligt priviligerad.
Allra allra mest just nu för spontanitet, samtal, stöd och svett. Till alla ni som gör det möjligt: TACKSOMFAN.
Jag kommer att fortsätta tjata om det här.

Jag tror bara jag ska avverka några ord till och sedan vila. Fredagar är inte mina nätter, dem är sömnens. Jag har body pump 87 i kroppen och i huvudet och minst tre timmars tuff träning i morgon.

Framåt.

Jag gör ett dyk tillbaka i tiden genom att traska på min gamla gata. Oundvikligen dyker minnen upp. Trots att jag inte bor långt härifrån nu går jag sällan här.
Känslan.
Jag brukar referera till den tiden som "mitt gamla liv" och det känns verkligen som ett annat liv.
Jösses.
Så avlägset. Så mycket då. Så sjukt annorlunda. Ett helt annat jag. Fortheworse.
Men missuppfatta mig inte, jag ångrar inget. Jag är tacksam för dem åren, för utan dem hade jag aldrig varit här. Här. Precis nu, precis såhär. Det vet jag.

Förut gick jag promenader med desmond här. Nu är jag på väg till Ica för att jag hörde att de har prisvärd tzay där. Kött är inte längre en del av min dagliga kost. Om jag inte skulle känna för det förstås. Vilket kan hända men gör det sällan. Och det är forthewin.

Livet är fascinerande.
Jag undrar vart jag är om ett år. Fysiskt. Mentalt. Själsligt.
Men jag vill inte veta.
Det visar ju sig ändå:)

- bloggat på språng.

Location:Kungälvsgatan,Göteborg,Sverige

min tid. nu.

Jag trodde att jag skulle hata att ha lägenheten för mig själv, men jag är tillfreds med det. Finner mig i situationen och är här.
Egentid och jag behöver det. Känna det. Vara i det. Grubbla. Bestämma. Vara. Våga. Jag måste våga. Jag står snart vid kanten, jag kan känna det. Behöver pushen.
Den kommer snart.

Måsta utmana mig, välja bort rädslan. Helst inte snart utan nu. helst.
to whom it may concern.
Don't sit and wait  
Don't sit and dream  
Put on a smile
Go find a scene
I'm sure you'd meet
Someone who would really love you

Musiken fyller mitt rum, mitt nu, mitt jag. Den kommer just precis nu av en anledning och den känns klockren.
push it push it push it real good.

så jag tackar i förväg, för allt som snart landar hos mig.
det oundvikliga fina, fantastiska, upplyftande alltet.
tacktacktack.

den här fisken är långt ifrån död.
bara så du vet.