Kaffe=laxerande?

En ny dag är kommen.
Jag sov drygt 5h i natt.
Underbart skönt att jag fick ledigt (tack Helene).
När jag vaknade slog nyhetens obehag emot mig.
Gick en lång, skön promenad med Desmond.
Försökte fixa vick till yogan ikväll, unsuccessfully.
Åt mackor. Gjorde en stor caffe latte choklad.
Pratade med pappa. Pappa är väldigt snäll.
Nu har jag skickat efter min nya mobil:-) Den som jag nämnde för längesen. (visst blir man alltid på lite bättre humör av att shoppa?)
Nu sitter jag här och försöker acceptera.
Försöker att tänka positivt.
Men hallå!
När vi först blev tillsammans bodde vi i samma stad och gick i samma klass. Sen gick det utför. Han i Uppsala, jag i V-ås, jag i Australien, han i Hong Kong, jag i Uppsala....*gah*nu blir han i gbg i minst 2 år, jag e klar om 1,5år....
Nåväl,
planen med den här dagen är att ha det skönt hemma och vara lite nyttig också.
Därför har jag bestämt att om senast 16min ska jag börja öva på bodybalance koreografin, sen måste jag röja på mitt rum, diska, packa om jag nu ska hem ikväll.
Åker jag hem kommer jag att tvingas låtsas som att jag tycker att hela den här gbg historien är jättekul och glädjas åt planer som smids inför flytten. Det känns lite jobbigt. Tro mig, för hans skull är jag glad. Det är en jättebra merit. Men för min egen skull är det botten. Botten.

överkörd av 5:ans buss

Egentligen skulle min väckarklocka ringa om TRE timmar. Då skulle jag vara riktigt fucked. Men som tur är så hade jag en ängel till handledare på praktiken; hon släppte mig över en timme tidigare ikväll och sa att jag inte ens behöver komma imorgon! Så gulligt:-)

På väg mot Veronica lyssnar jag på mitt IQ svar där Manne meddelar att han har fått tingsplats- i GÖTEBORG. (och där någonstans gick luften ur mig och jag föll av cykeln och blev överkörd av en buss)

Ringde Manne. Ringde Åsa. Blev kvar hos Veronica till halv ett(!!), pratade konstant. Jag har funnit en vän i Desmonds dagmatte:-D Hon gjorde mat åt mig. Gulliga människor i vardagen gör att man blir lite lyckligare. Det ska jag försöka tänka på.

Har nu pratat med Manne länge tills han typ somnade i luren. Försökte förklara för honom att alla inte tänker och vill ha allt levererat på samma sätt som han vill. Jag tror jag kom fram till slut. Hoppas. Det visar sig i framtiden.

Summan av kardemumman;
Manne ska flytta ihop med sin storasysters blivande man.
Om fem år kanske vi bor i samma del av landet,
om tio år kanske vi är gifta och bor i samma län,
när vi skaffar barn kanske vi bor på gångavstånd,
på ålderns höst kanske vi kan bo i samma trappuppgång eller nåt.
Fast det är om vi har tur förstås.

Döden mitt ibland oss.

Hey, om en månad fyller jag år. Jag vet inte längre om det är så kul att bli äldre, men jag hoppas i alla fall på paket. Man blir aldrig för gammal för paket, i alla fall inte jag:-)
Sitter här o dricker kanel te på kvällskvisten och konstaterar att änuu en vecka är avklarad. Kom undan med livet i behåll vilket är mer än man kan säga om en av de patienter jag har skött om den här veckan. En kvinna dog. Av förstoppning. Vilket öde. Hon hade en mage som om hon vore gravid och fick alla möjliga laxermedel, lavemang etc. Hjälpte inte. Hon kräktes upp kaffesumpsliknande substanser; mer eller mindre kan man säga att hon var så förstoppad att skiten kom upp ur munnen. Hemskt. Jag var inte där när hon gick bort, men det slår en i ansiktet när man får reda på en sån grej. Svårt att ta in...inte för att jag kände henne, men ändå. Så tänk vilket yrke det här är. Det är människors liv man har i sina händer. Det är ett jobb som många jag känner inte skulle klara av.
Det tål att tänka på lite.

***************************************************************************************

Nu ska jag lägga mig, imorgon ska jag ta 8.10-tåget till Sthlm och förhoppningsvis bli lite inspirerad. Sedan väntar Västerås.

Dagarna går

Sista dagen på nästa sista veckan av den här praktiken. eh. Vad jag försöker säga är att tiden rullar på...det går ganska fort fast det går långsamt- och jag lever fortfarande! Känns dock som en halv livstid sedan jag hade sommarlov.
Såhär ser det ut hos mig nu:
Manne har åkt hem och Desmond är i Norrtälje med Veronica. Flugan är inte hemma. Jag ska äta frukost snart, men blev så glad över att internet funkar att jag var tvungen att surfa lite först (har vart struligt i flera dagar). Idag går jag Ctur (14.00-21.45) så jag ska passa på att gå på Carinas step kl 11. Går bra med min nya handledare fast jag har bara gått med henne en dag. Igår gick jag med Knarig (vilket namn) och det var en hyfsat soft dag. Jag och Christine gick till ett café och köpte fransk chokladtårta! Hur smaskigt var inte det---med grädde.
I måndags satt jag på arslet hela dagen och skrev ihop mitt jäkla PM. Nu är det klart och får duga. Imoron har jag seminarium och nåt annat. Det bästa är att när vi kollade på jobbschemat stod jag ej med på fre, varpå Helene sa att jag kan vara ledig. Hoppas det inte kommer tillbaka och biter mig i gumpen, men nog var det skönt!
Så det jag vill just nu är att:
Seminariet ska vara avklarat, att få kontakt med min nya praktikplats så att jag kan få schemat, att det ska fortsätta vara varmt, att Manne ska få en tingsplats så nära som möjligt.

Spelar det roll om man e kille eller tjej?

Det är lördagkväll och resten av Uppsala är ute och röjer på dansgolven eller hänger i baren. Jag har numera ansvaret över ett annat litet liv så jag kunde inte gå ut ikväll. Hade varit kul dock. Men jag dör inte för att jag fick vara utan. Jag hade ju aldrig tänkt gå ut från början. Manne skulle ut med sina polare här...fine. Men sen ville Fio och Kenling komma hit och haka på. Eftersom Manne inte bor här får de ju bo hos mig. Också fine. Men då blev det ju plötsligt en större grej av att gå ut, och det kändes tråkigt att inte följa med. Så till slut tänkte jag att jag kanske kan följa med på förfesten och sedan åka hem. När jag sa det till min kära pojkvän sa han ja det borde väl gå bra...men någon minut senare var han inte sen att påpeka att han minsann inte följer med mig och mina tjejkompisar ut, och inte heller skulle vilja. Nej, han skulle rent ut sagt aldrig vilja gå ut med ett tjejgäng.

Nähä.

Vad bra då.

Men hade jag bott hos honom och tagit dit kompisar (gemensamma) hade jag iaf frågat om han ville följa med. Men skillnaden ligger visst i könen. För det var helt ok för Kenling att följa med helt utan förvarning för att han är kille(?) För nog känner jag de andra lika bra som han gör om inte bättre. Såklart var han också tvungen att fråga om Åsa brukar följa med Micke och hans killkompisar ut.

Resultatet blev att jag inte längre var det minsta sugen på att följa med utan bjöd över Madde istället. Alla fick som de ville? Just nu är det bara skönt att jag är här i lugn och ro istället för att rumla runt trött bland svettiga, fulla 20-somethings. Men det hela stör mig ändå. Och det är inte första gången.

Nog om det. Men ibland måste man skriva av sig lite (som bekant).

Imorgon är det VAL. På tv är det bara debatter (inte undra på eftersom de har skurit ner vårt redan ganska skrala tv utbud till ettan tvåan och fyran). Jag har inte röstat än. Jag har precis letat fram mitt röstkort. Jag är så dåligt insatt i allt vad politik heter...ska jag rösta ändå? Finns ju en risk att jag röstar på något som det senare visar sig att jag inte alls står för. Men när man bor i ett land där man har rösträtt så ska man väl utbyttja den? Jag har bara gjort några tester på nätet...ska jag basera mitt val på dem?! Imorgon är det ju dags, så snart vet vi...

Finns mkt annat att berätta, men det spar jag till en annan gång (eller så får ni aldrig veta). Jag börjar bli lite trött....

igen

Så var karusellen igång igen. Fast det har varit en bra dag. Hade glömt bort att jag skulle ha e T1a med mig idag...suck tänkte jag, men det var ganska kul att ha någon under sig *mohaha* En liten nybakad student med väldig entusiasm (vänta bara...) Jag har tagit många blodprover...haft mittbedömning (dryyygt), sett lavemang och annat smått och gott. Hade pass och stressade sedan för att hämta Des. Manne e här igen och han står för käket. Det tackar man för. Ändå är jag sådär trött att jag helst bara skulle vilja lägga mej ned ett tag, men då kommer jag ju inte i säng sen. Jag är sådär trött att jag måste anstränga mig för att uppträda normalt och inte bara slänga ur mig det ena med det andra. Men det går. 2,5v har gått relativt fort ändå. Kanske blir värre under geriatriken, det kan vara rätt händelselöst i jämförelse..

Så har jag fått lite känningar i rygg/nacke på vä sida. Vivvi (min massör)bekräftade och sa att det var mer än en spänning:-O Inte bra tror jag. Försvinn!

Jag lever igen, men imorgon kan jag vara död

Åh, jag har varit ledig 5 dagar i rad och det har varit hur skönt som helst. I lördags svettades jag på fryshuset i sthlm, solen sken och jag tog sedan tåget till gbg. Tre timmar och två minuter. Jag sov. Tog spårvagnen mot östra sjukhuset och hoppade av utanför huset. Kände igen rosenbuskarna. Alla var på plats och drack gott vin. Vi åt kräftor och sjöng snapsvisor (zum zum).Det var nice. Fast sen blev jag så trött att jag bara satt o lyssnade på alla röster med tuuunga ögonlock och orkade inte delta i någon konversation, knappt svara om någon fråga riktades mot mig. Då gick jag och lade mig och sov riktigt gott.

I söndags gick vi ner på stan och kikade lite. Manne köpte enn fin, dyr jacka. Vi åt på sneak fik. Åt fisksoppa som smakade speciellt. Tackade för en trevlig helg och igår kastade vi nyckeln genom brevinkastet och tog tåget till Västerås. Jag fick tid hos Vivvi och blev knådad. Hade nåt i ryggen. Vad??

Idag är jag tillbaka i Uppsala och har tränat och legat ute i solen (gött!). Manne kom på oväntat besök och nu har han tagit sin examen. Grattis.

Jag ska gå ut med des. Imorgon är det dags igen. Upp i ottan. Hujeda mig. Men skönt har det varit.

Den sura sjuksköterskan här!

Nu har jag blivit hundfri, Des och Manne är på väg till Gbg.

Imorse var jag och fick min TBC spruta. Om ett par veckor ska det bli en varigt sår. Kul att ha något att se fram emot!

Sen blev det riktigt skitväder och vi körde ner Manne på stan för sin opponering. Jag o Des gick på stan jääättelänge och jag hittade en fin men dyr kofta på Holmlunds. Des höll på att förfrysa så vi gick och satte oss i bilen och väntade på Manne som kom 1h sent. Hade iaf gått bra för honom. Nu e han näääästan jurist(!) Mat från donken. Skjuts igen. Sen var jag tvungen att köpa koftan ändå. Ibland måste man (eller hur?). Hämtade pappa som hämtade bilen. Så jag är glad över att det inte regnar nu när jag ska snart ska cykla och ha yoga.

Det dunkar lite i mitt armveck.

Ska bli ganska skönt med en kväll helt själv. I säng tidigt för imorn ska jag sitta på 7.10 tåget mot sthlm...träna o stå i och sen sätta mig på 16.15 tåget mot 031-regionen. Crayfishparty!

*****************************************************

senare

Åh vad skönt. Jag får åka bil till Sthlm imorgon och blir hämtad vid ICA. Vilka snälla kollegor man har:-D

Sen undrar jag hur mycket det är okej att betala för en kofta??

Pratade med mamma som hade svårt att räkna ut hur många år Fido är trots att hon visste att vi fick honom -99...snille! Så lyckades hon bli orolig för att jag skulle gå till tvättstugan och tyckte att det var hemskt att jag inte blir upphämtad vid stationen imorgonkväll (i gbg). Nu ska jag sätta på lite bra musik och packa. Klockan ringer väl vid 6. Sovmorgon.

Är det måndag?

Idag är jag ledig:-D
SÅ skönt. Trots att jag var aptrött igår lyckades jag vara social när Elenore kom hit på besök. Mycket snack var ganska skönt faktiskt. Sen stupade jag i säng.
Lyckades byta min lektionstid idag så att jag är helt ledig:) Ska träna.
Funderar på att åka iväg nånstans o kika lite, men vet inte vart. Har inga måsten idag vad jag kan komma på. Ska bara träna och fixa matlåda.
Ser fram emot helgen i sthlm/gbg (och ledigheten). Manne ska komma hit också. Första veckan är avklarad. Alltid nåt.
Jag har fått ta blodprov, dra PVKer, sätta dropp, blodtransfusioner, delat mediciner...
Nu har jag ätit frukost och druckit en latte choklad. Sätter igång magen.
Nu ska jag se vad det kom för post.

Kvällsfunderingar

Det är september och man kan ana höstens intåg i luften och framförallt i kvällarna som blir allt mörkare. Men sommaren har inte gett upp än. Själv går man bara och hoppas att det ska vara för evigt (typ). Just nu finns det inte ett uns av längtan efter höst och vinter i mig. Inte ens tanken på att åka bräda är lockande, trots att det var alldeles för längesen. Istället börjar jag redan känna hur skönt det vore att åka någonstans varmt i vinter.

Jag kan se mig själv slirande i slask och spåriga cykelbanor på mina nu extra smala däck med garanti. Försöka undvika isfläckar...svänga så försiktigt att man nästan åker av vägen...frysa om benen....snöstänk...huuuuuuuuuu!

Och detta trots den underbart varma sommaren.

Jag skiter i adventsstjärnor och julmys, tända ljus och snöänglar. Jag vill se stjärnklara nätter från en varm sandstrand. Jag vill svettas, gå omvägar för att få gå i skugga, dricka litervis med vatten och växla pengar.

Och min erfarenhet av de 3 dagars praktik jag hittills har uthärdat säger mig att jag inte vill jobba heltid som sjuksköterska (eller lär man sig att kunna upprätthålla ett liv utanför som faktiskt innefattar socialt engagemang?). Hur i allsin dar ska man dessutom hinna med en framtida familj...det står utanför mitt förstånd. Vart ser jag mig själv i framtiden? (jag vet inte)

Vad framkallar dessa små ångeststunder då man det bara känns så segt...är det vädret? Mitt humör styrs nog faktiskt ganska mkt av vädret (och hur mkt mat och sömn jag tilldelats). Undrar om det betyder att jag e en riktigt surmulen typ? (med tanke på att jag bor i ett land som är mörkt och kallt större delen av året)

I can go on forever...men jag känner att det kanske är vettigare att borsta tänderna och hoppa i säng. Imorgon är det dags igen...men inte tidigt iaf. Alltid nåt.

Sov gott.