sovande.

Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända här, eller inte att hända här eftersom det senaste inlägget är från juli. Vi får se.
Mer krut läggs på ord på den här sidan för tillfället.

den stora vilan för den lilla kroppen.

det är en perfekt sommardag och staden är full av fotbollsspelande ungdomar, som vanligt såhär års. som vanligt såhär års jobbar jag en massa. idag har jag första delen av dagen ledig och det känns bra. hinner vara. lapa sol. somna under meditationen. dricka kaffe och konversera. promenera. andas. göra en healing circle.
idag är en sådan dag man skulle åka och bada.
allting snurrar på som vanligt, men det är inte som vanligt.
det nya är att jag har vetskapen om att jag aldrig mer kan mysa med desmond.
natten till igår fick han hög feber på evidensia i helsingborg och under dagen fick han lugnande och en slutgiltig injektion för att inte behöva lida. svårt att greppa, men glad att jag hälsade på honom för 1,5 vecka sedan.
sorg och kärlek.
elva år.
möten. stress. mys. promenader.
i stort sett alla jag hängt med under dessa elva år har också en relation till desmond. har passat honom, har haft honom i sitt knä. folk jag känner nära och folk jag knappt känner. det måste finnas tusentals bilder på honom. de som inte gillade hundar gillade ändå honom. han smögs med på middagar, cafeer, in i butiker, överallt.
min högsta önskan som liten, en egen hund. alltid högst upp på önskelistan.
jag är tacksam över att få ha haft honom och över de personer jag har träffat tack vare honom.
minnet, bilderna och kärleken lever kvar.
han finns också, nånstans, i någon form.
energi. är. allt. och. vi alla.
kanske flyger han förbi i den ljumma sommarvinden.
fri från separationsångest och krämpor.
<3 p="">

efter

Man blir lätt lite splittrad när så mkt snurrar på en och samma gång. Ändå lugn i kärnan. Mediterar två timmar om dagen uppdelat på två tillfällen. Lyckats hålla efter vipassana. Bra. Stolt. Annorlunda. Fast att befinna sig här, i den här delen av världen igen, samhället, normerna, det gör saker med en ändå. Man känner igen det men upplever det med ett nytt filter. Jag har inte accepterat det i mitt djup men jag är okej med det. Med ett större lugn än innan.
Nu är det höstscheman som ska planeras, fast det fortfarande är juni. så är det här.
man rusar. framåt.
det här är mitt liv men ändå bara delvis. vi styrs av vårt undermedvetna till MINST 90%. hm.
jag skalar av lager och observerar men reagerar en massa ändå såklart.
men övar.
saker lossnar ändå. stärker.
nytt företagsnamn och fler tjänster att erbjuda officiellt. nytt jobb och ett till nytt jobb på gång. nytt perspektiv, nya saker att dela.
"jag brukar kalla dig min livsguide" fick jag höra igår och blev glad i hela mitt inre.

Nu mulnar det på och regnmolnen hopas inför midsommar. Det kollektiva medvetandet skapar samma år efter år. Vi ska åka ut till en ö och andas. Vissa kanske blir fulla, andra inte. Jag släpper taget om planeringen för att inte tappa nånting annat som är viktigare.

Det här är ett nytt blad.
även för dig.

Det var först när vi kom till Göteborg och slungades in i nån slags vardag där man behövde åka kommunalt som jag kände den där inre stressen fladdra och reagerade med att vilja göra revolt. Mer finstämd än sist och lyhörd. Snabbt överbelastad. Hjärtat skriker nånstans i bröstkorgen och huvudet känns varmt och ömt. Den här gången kommer vipassana som en välsignelse. Sitter på bussen som jag stressade till, oklart vad jag fått med mig och inte, men ganska glad att få stänga ned all kommunikation men omvärlden efter mindre än en vecka i Götet.

Men ändå tacksam över allt som rör på sig i den där så kallade vardagen.

Den här gången åker jag själv. 

Van vid att transporteras efter de senaste veckorna men ändå lätt queesy på bussen. Himlen är blå och resten är grönt. Jag känner motstånd mot skor men tog ändå med ett par förutom tofflorna. Längtan efter naturen. Behöver gå barfota och andas in luft med prana. Öppna sinnen utan en massa skräp att ta in. Utan stadscigg, mobiler och brus.

Mot mitt inre ljus.

perspektivet.

Det blir färre ord här, kanske för att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig för att dela det jag upplever, är inne i processer och kanske är det antaganden, förutfattade meningar, men det som händer på Bali är inte alltid så tillgängligt för andra. Det handlar inte om att jag inte vill dela med mig för min önskan vore att ni alla vore här och kunde ta en del av det. Risken är att delar av det är så långt ifrån det som pågår och det som är accepterat "hemma" att det istället ger upphov till ifrågasättande och motstånd. inget fel med det egentligen. bra att ifrågasätta och vara kritisk men också att vara öppen för andra synsätt. därmed menar jag att jag kanske inte är redo att dela allt, eller inte har funderat ut på vilket sätt eller med vilka ord.
mestadels handlar det ju om att skifta fokus från den yttre världen till den inre. olika metoder, gammal lärdom. sådant som ofta gått förlorat i västvärlden till fördel för allt det andra. det nya, det snabba, det effektiva.

s t o p  t h e   g l o r i f i c a t i o n  o f  b u s y

läste jag häromdagen. precis så. jag vet att många undrar vad vi "gör" här hela dagarna. veckorna. månaderna. svaret är att vi är. vi lever. vi saktar ned och skalar av. skalar av alla de där lagren som på nåt sätt lagts på allteftersom vi blivit äldre. man märker efter ett tag att man inte längre behöver hacka med en yxa för att komma genom de här lagren, man känner mer, upplever mer i det stilla och subtila. man inser att det som ofta ses som svaghet är styrka och att världen är flippad. det gör mig ledsen. sen väcks någon slags eld inombords som uppmanar till handling. eller...spridning kanske snarare. att sprida det som finns här. att visa världen att det som behövs är inte kortare träningspass, snabbare yoga, tuffare träning, starkare kaffe, eller fler sladdar. frågan är om den ens behöver fler solhälsningar, jag tror inte det. balans. men balans just nu för de allra flesta handlar om att sakta ned. titta in. lyssna. tagga ned. stänga av. logga ut.
fick en extra boost på gårdagens föreläsning om just yin. så efter diverse ursäkter skickade jag pronto in en anmälan till vipassana igen. i sverige. nästan på en gång när vi kommit hem. det stod att det var väntelista så vi får väl se, men ja.

mars.

idag regnade det men det var längesen sist. allt känns längesen på något sätt. orden här blir färre när livet blir mer, eller nåt i den stilen. yttringar på andra ställen.
den senaste månaden har varit lite prövande. vätskande. svullen. kliande. skrovlig. stram. obekväm. fjällande. brännande. ful. inflammerad helt enkelt. plötsligt talar kroppen till dig på ett språk som på ett sätt är väldigt tydligt men som du ändå inte riktigt förstår, eller dialogen flyter inte på som den ska.
det vanliga hjälper inte. någonting har tippat över en gräns för vad som går att tolerera, plötsligt. finner att vägen tillbaka är lång och jag behöver mitt tålamod, men det finns ju där.
massa massa intressant input.
homeopatica och steroider. gurkmeja. noni. probiotika. vitaminer. jamu. smörja smörja smörja. inte pilla. pilla. pilla mer. frenzy.

perspektiv och tacksamhet.

mycket rör på sig trots att det kanske ser ut att stå still.
det subtila är det som räknas.

vi kommer hem i maj. kan man säga så? det här känns också i allra högsta grad som ett hem nu.
att inte längre bli utskälld när man kommer hem.
att ha en saltvattenpool att simma längder i.
att gå upp tidigt och sitta mot öst och andas i en timme.
rensa.
rena.
återställa.

önskar att alla kunde få vara här ett tag.
å tagga ned.

Nuet.

Förpassad till att skriva på telefonen ligger jag under dubbla lakan och tittar ut genom immiga fönster och lyssnar på regnet. Vi är på semester från semestern och har sedan en vecka tillbaka varit på Nusa Lembongan, en grann-ö till Bali. Idag åker vi hem igen och det ska bli rätt Nice. Mest regnat o blåst i det senaste så inte helt avundsjuk på A som är ute på havet för att göra två dyk idag. Avstod chansen att följa med o snorkla och just nu känns det rätt. Funderar på när jag måste checka ut från detta mörka rum men väljer att ligga kvar en stund till. Bara att gå o fråga när utcheckningen är skulle göra mej genomblöt.
På ett sätt ger avsticket ett gött miljöombyte och ett break i den vardagslunk man ändå bygger upp,
Öppnar för andra samtal liksom, och bidrar även med att jag kommer att uppskatta det vi har i canggu än mer. Bra med andra ord.

Spenderat morgonen med att scrolla på telefonen men det är
Okej. Varje gång jag "råkar" trycka på det där förstoringsglaset på instagram blir jag förskräckt. Där ska ju sånt som kan va intressant för mig komma upp. Slutade ett tag att kolla där helt eftersom jag blev så förskräckt och uppretad av det. Gjorde nu och samma sak hände. Här sitter man o känner att fan det kanske är nåt slags skifte på gång ändå. Trump driver upp soffpotatisar och samlar folket emot sig. Topplisteböcker handlar om vegmat, eko, detox etc. Det rör på sig. Att vara på Bali kanske också är missvisande, och att man följer det man är intresserad av, dock bra att fokusera på det potosova som sker! Nu möts jag av folk som helt naturligt diskuterar märke på korsetter, violers tidig som gör bäst tatuerade ögonbryn, småtjejer som ser ut som dockor och contouring som fan stjälper mer än den hjälper för vad hände med det naturliga? Har inte haft smink alls sen i november. Allt ska vara Fake, ansiktet, brynen, fransarna, läpparna, håret, naglarna, brösten, och sen ska man trippa omkring o höja status på produkter som representerar oändligt lidande och maktmissbruk. Proppa kroppen o sinnet fullt med detta och annat gift som täpper igen, mättar, lättar för stunden, speedar på ett redan sönderstressat samhälle bara lite till för snabbt är bra och supersnabbt bättre ändå. Kläm in ett till träningspass och crossfitbilder på rutorna, midjan just i rätt vinkel, bikiniyogabilder i heliga tempel och hashtaga #aldrigvila

Inte konstigt att man vill flytta till en bergstopp o leva resten av sitt liv där ibland.
Men sen är man ju också uppväxt i delar av allt det där sjuka som givetvis också har fina bitar.
Där ska jag lägga mitt fokus och min kärlek resten av dagen oh större delen av livet, men ibland behöver man rensa lite. Tack för din uppmärksamhet.

Namaste.