Mr feet.

Förra gången jag var i Bangkok bodde jag också på det här hotellet och så upptäckte jag mr feet, ett massageställe precis runt hörnet. Trots att jag bara bor ett kast med liten boll ifrån central world är det inte direkt ett ställe man som turist går förbi. De har krut i nävarna på mr feet, det lärde jag mig sist. Hann då med två tvåtimmars sessions med en timme fot- följt av en timme thai-massage. Sen var man mör så det tjöt om det.
Idag var jag lite sen så nöjde mig med en timmes fotmassage. Har inte tagit alls mkt massage den här resan, en Thai och 1,5fot men de andra kan ju slänga sig i väggen jämfört med det här. Kajsa, jag måste visa dig Bangkok nån gång-utan barn!
Fötterna och underbenen är mosiga.

Dagen blev lite dyrare och lugnare än igår. Man kan säga att beachen har bytts ut mot malls och kokosnötterna mot greentealatte. Kontentan är väl mindre bränna, mer motion och ömma fötter.
Idag har jag fortsatt med de stora mallsen och egentligen inte handlat så mkt men rätt dyra grejer för att vara här, men rätt billiga om det skulle vara hemma. Inget krafs mao utan en jacka som väger så mkt att jag helt klart måste ha den på mig på flygen framöver (men dit jag ska är ju kallt så...), ett par skor som jag oxå måste ha på mig, och en grym klänning av samma märke som jag minns att jag förälskade mig i sist. Nöjd!

Ska prova detta i lugn och ro, ta en dusch och tvätta upp lite grejer. Ja, jag köpte tvättmedel för att lämna in tvätt här på hotellet kostade massor.
Ska kolla upp och fundera på om krafterna finns för att göra chatuchak i morgon. Det är en giiiiiiigantisk helgmarknad där det finns allt. Svettigt och billigt är det. Och ett måste om man är i Bangkok över helgen vilket jag nu råkar vara. Hoppsansa.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredagen, del 1.

Idag blev den längsta sovmorgonen på hela resan, vaknade 9:30 och vände mig om, förvånad över att jag var ensam i sängen. (Elin, vart är du?)
Det blir väl så när man har delat rum och säng med mellan en och fyra personer i flera veckor, lite öde.
Kontentan blev väl för stor säng, för låg volym på alarmet och en lång gårdag. Inte för att det gör nåt, jag har ju inte mkt att stressa över nu. Iaf inte tidsmässigt. Eller nej, inget. Stress kan vara bra ibland dock men inte oro:



Word.


Fick iaf speeda på för att hinna äta frukost och nu ska jag byta rum och flytta upp två våningar eftersom jag blir kvar här ett tag till. Måste ta ut pengar. Pengar pengar. Jag har visst namnsdag idag. Jag ska vinna idag. Man behöver betala räkningar idag. Jag kan göra det ikväll för här ligger vi ju före:)

Ska packa ihop och röra mig uppåt. Se vad jag har kvar i klädväg som är rent. Ska man duka under och lämna in lite tvätt kanske. Ja kanske. Slippa komma till Kina med en rygga full med skitiga kläder:)

Det blir nog fler ord i rymden nu när jag är ensam, behöver vädra lite. I såna här lägen älskar jag sociala medier och allt sånt lite mer.

Förresten. På grund av min försovning tog papayan slut på frukostbuffen. Fail. Men de hade padthai! I morgon vaknar jag tidigare.




Posted using BlogPress from my iPhone

Maten.

Frukosten var nudlar och sånt men det fanns papaya. Kärlek till papayan!!
Lunchen blev lite grön mango, de här färska vårrullarna, en snickers (behövde den!) och en icedgreenteamilk (jävlgott).
Middagen blev en kall sojaespresso, en kokosyoghurt och mera papaya. Omvänt fo shooo, det är ju så jag jobbar.

Det vet du.


Posted using BlogPress from my iPhone

Repost!

Okej det här blir en uppsats, jag vet för jag har redan skrivit den en gång, men lyckades inte spara.
Det fanns en anledning till att jag valde det här linnet i morse. I morse när jag med hoppfull nudelfylld mage tog en overprized taxi till kinesiska ambassaden där äventyret började. Man kan säga att dagen har varit något av en prövning.
Trots köerna och att jag stod i fel kö gick det ganska snabbt. Sen började det. Krånglet. Det jag behövde fixa, lost någonstans i Bangkok, var följande:
1. Få tag i Veronica och få henne att omgående skicka kopia på sitt pass och visum (hade 40min på mig och inget wi-fi).
2. Skriva ett brev på engelska som förklarar vad jag arbetar med. Fint att jag har tre jobb och eget företag. Missförstod dock detta först och trodde att min arbetsgivare skulle skriva det vilket resulterade i en extra runda.
3. Skriva ut ovanstående. Lättare sagt än gjort när man har vissa dokument på luren och inga sladdar och inget wi-fi. Och så tidspressen och värmen.
4. Ta nya foton till visumet. Hittade en automat men missade i all stress att man inte fick ha bara axlar på fotot så fick springa ned ännu en gång. Tur att jag hade en sjal i väskan. Har nu massa små foton att ge till mina vänner, eh.
5. Ta kopia på pass och visumstämpel. Till synes enkelt om man är vid ett internetcafé men jag missade detta i all annan stress och fick springa ytterligare en gång.
6. Boka ny biljett t Shanghai eftersom det inte alls går att ansöka om varken express eller rush-visum som hemsidan säger utan det kommer ta fyra arbetsdagar. Biljetten är inte ombokningsbar. När jag ska boka ny hänger sig datorn. Får hjälp av morgonpigga Elin och Ellinor (tack!) och får till slut köpt en dubbelt så dyr biljett och printar ut.
När jag kommer tillbaka t ambassaden vill de inte släppa in mig för de har stängt. Lyckas charma dem.

Så. Nu blir det 6 hotellnätter i osäkra Bangkok istället för 2. Här utnför tältar folk och det är avspärrat.
Men när allt var klart andades jag en massa. Hittade tillbaka utan taxi, strosade i gallerior UTAN att shoppa och påmindes om att detta faktiskt är en stad jag känner och tycker om. Så vaffan! Dessutom ligger mr feet runt hörnet. Där man köpa 2h fot och thaimassage för 100kr. Tror fan jag är värd flera såna vändor. Någon ville uppenbarligen testa min stresstålighet idag. Tack för era stöttande ord och tankar, de nådde fram och jag uppskattar dem miiiiiicket.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Kära dagbok...

Hej.
Ska nu avnjuta en sista lunch på ön innan jag lämnar för den här gången. Sitter återigen i lugnet på sarikantang och inväntar en papayasallad och shake. Taxin kommer om 1,5h och sen ska jag färdas mot ett Bangkok som jag hoppas har lugnat ned sig en smula. Vaknade före 06 i morse och vinkade av tjejerna som skulle med buss i ottan. Såg en helt ok soluppgång på haad rin och somnade sedan om på leelabeach där jag kramat ur mina sista strandtimmar. Siktar på solläge på båten också så än är det inte helt slut.
I Shanghai är det trettongrader. Det känns kallt. Jag vill inte använda skor igen men det här är väl den sista barfotapromenaden på ett tag befarar jag. När havaianas känns som stövlar, hur ska jag då lyckad förpassas in o converse?
Jag njuter av mina lyxproblem.

Lite skumt att vara allena nu efter att ha umgåtts mer eller mindre konstant med olika folk. Ovant men kanske tid för det. Reflektion. Tankar. Så är det nog.




Soluppgång.


Aktuell utsikt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det här skulle jag, i de bästa av världar, stoppa i mig varje dag:

Padthai
Papaya med lime
Fresh coconut
Cocosshake

Thailand är ett fantastiskt matland för mig.
Vad jag möjligtvis saknar är lite Italien, rötjut, ost och pesto. Avocado.

Men sjukt nöjd är jag över att avnjuta resans bästa cocosshake och Padthai med utsikt över leela beach, resans bästa strand.
Så är det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Ban Tai,Thailand

Tredje gången gillt.

Familjen har krympt så de senaste nätterna har jag delat bungalow med två personer med hål i sina underben. Ska för tredje och sista gången checka ut från lotus paradise och styra tillbaka mot koh phangan för ny strand och återförening med vän hemifrån.
Mot haad thien!















- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:อ.เกาะพะงัน,Thailand

Koh Tao.

Livet har tagit fyra utav fem till koh Tao. Instant like infann sig hos samtliga och det kändes som någon slags befrielse att lämna koh phangan inför den stundande fullmånefesten när byn började invaderas av neonfolk. Det kändes ganska billigt på något sätt, trots att intentionen var att delta.
Det var inte meningen.
Sorgen ligger i att nr fem är kvar på ön med dropp i armen och ett hål i benet.

Tao bjuder på en helt annan atmosfär. Vi gillar den och vi saknar dig, Elin.
















- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:อ.เกาะพะงัน,Thailand

jag känner mig själv så jag visste väl att jag skulle sitta här och charmas av natten fast jag ska upp svintidigt. jag tömmer kylskåpet och mejerichockar mig själv med varm choklad med grädde. på ekoråkakao, spicad med kanel och eucalyptushonung och lite agave. inte fy skam. mättande också.
sen ska det banne mig bli padthai och papaya för hela slanten. och cocosvatten.
fyyyyyyfanvadgött.
halva mitt kungarike för daglig papaya. typ.

har jag glömt nåt?
saker är bara saker.
ska ta tag i det sista. mycket snart.
är lite trött faktiskt.
lite.
lite som kan gå över om jag vill.
frågan är
vill jag
?

Cykler.

Jag äter. Tränar(svettas). Äter. Tränar. Äter. Sover.
I pauser kollar jag på serier, tvättar svettiga kläder, diskar och träffar lite folk.

Jag är rätt jävla nöjd med den här vardagen! Ändå sticker jag iväg snart. Jag byter förmodligen mest ut träningsdelen men kommer svettas ändå.

Jag har det såhär för att jag vill. Om man vill så kan man.
Sådeså!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Luft!

Att strosa!
Måndag. Ledig. Bikrammat. Kollat suits. Käkat bananpannkaka, smoothie och chokladtårta. Hur bra?

Nu kan man nästan luras att det är vår. Solen skiner, ganska varmt. Grus i skorna. Luft. Tankar. Kärlek.
Känns overkligt att jag e på stranden om en vecka.

Vad som slår mig är att många i periferin jagar en hälsosam livsstil så till den milda grad att de lever mentalt och känslomässigt förpestat vilket inte egentligen är bättre än tvärtom. Vakna!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ah!

Så bra helg.
Det hände lite såhär och lite annat smygigt så nu är jag tlööööött.
Om en vecka är jag i Thailand.











- Posted using BlogPress from my iPhone