bara här.

äntligen saktar allting in, hösten är här, vintertiden påbörjad, och jag får mer space i mitt schema. det var längesen, verkligen.
märker med ens hur det påverkar mig och ger mig spelrum. i alla små hål som bildas skapas nya möjligheter och lugnet lägger sig. kreativiteten kommer krypande och jag unnar mig två bikram och känner effekten genast. lugnet, känslan, rörligheten i kroppen, sinnet.
möter mörkret och friskheten i luften och längtar efter vintern.
kommer hem till ett matosdoftande hem och tänder ljus.
äter en skål med bra grejer, kallt. minns det där, upplever det. hur trots den fysiska ansträngningen blir hungrig på ett annat sätt. mer smygigt, mer mättbart. svårt att förklara. det känns lättare att fylla på med bra och lagom mycket mat.
sprayar magnesium. dricker magnesium. tänder fler ljus och kryper ned.
det är tyst. det är stilla. jag gillar det. önskar nästan att det snöade. att desmond var här och vi kunde gå ut och göra små små avtryck i snön.

namaste.

skörheten.

blir påmind om hur skört allting är. det du tror att du har byggt upp. livet. hur allt kan raseras på ett ögonblick. det måste få vara så, antar jag. ibland reser man sig, ibland ligger man kvar en stund. eller länge. vissa reser sig aldrig igen i detta livet.

möt dig själv i dina reaktioner, i dina känslor.

vi påminner varandra, jag och mina vänner. om olika perspektiv, erfarenheter, tacksamhet och närvaro. det som du rör upp hos någon annan har inte nödvändigtvis med dig att göra, men alltid med hen att göra. det kan vara bra att komma ihåg, speciellt för alla som klankar mycket på sig själva. step out and step up. var ditt bästa jag du kan förmå idag. ikväll. nu.

Skogen kallar. Staden kallnar.

Färdas genom vackra landskap som fyller mig med en längtan som växer starkare i det tysta.
Inser att vi har passerat mitten av oktober och undrar hur det gick till. Tänker tillbaka.
Allt som det här året givit mig, redan.

Det som då var ett utbrett kaos formas nu om, som kornig trolldeg på insidan. Vill sprida ut sig. Med en liten ryggsäck i det fria. I en bungalow eller en stuga där man kan andas och se stjärnorna klart om natten.
Kan inte minnas att jag någonsin känt så innan. Har jag glömt, eller är det så? Omöjligt att veta. Kvittar i slutändan.

Rullar hemåt, tacksam. Känner draget nu när jag närmar mig.

Location:Vårgårda,Sverige

Svanslös.

Dammet börjar lägga sig igen när luften blir kyligare och för det är jag tacksam. Får hitta min egna lunk och märker snabbt hur saker får plats igen.
Skrynkliga papper, utbrända ljus och en lägenhet som stinker stekos ut i trapphuset. Men.
Drivet som ändå tar mig iväg och energin efteråt, innan tröttheten kraschar mot mig och äppelpajen hämtar upp mig igen.
Reser mig när hon bredvid tänder en cigg i busskuren men orkar inte ens bli irriterad.
Bali. En avlägsen dröm i nedräkning. För ett år sen var kaoset i antågande efter stillheten och du var fortfarande främmande. Svårt att tänka sig att allt det där har hänt i detta livet, så nyss ändå.
Sol och månförmörkelser senare har universum visat oss det här, blivit lite bättre. Ja jag kan säga så, fastän de andra glider.

Solen kämpar sig genom diset.
Kroppen är genomarbetad men utvilad och skön. Dagen ligger för mig. Jag är i god tid(!)

Tack.

Location:Friggagatan,Göteborg,Sverige

Djupt i mörkret...

Begäret och kärleken har etsat sig djupare under natten och upptar alltet i min värld. Känns ambivalent att dela de två känslorna. Kärleken är större, men egot kramar hårt och vill hålla kvar.

Jag släpper.

Ligger kvar.
Är.
Flödar.
Saknar.

Lustigt hur livet förändras, kaosas och faller på plats. Pusslar i konstant förändring och pussar som kom fram i stämning.
Känn in.

Temporär.

En annan helg börjar närma sig sitt slut, utsikt med insikt och olika skikt av allt. En vecka av kroppsliga obalanser.
Smälter långsamt och blundar snart på luft svävandes. Drömmar med resande separationsångest o verklighet som ligger efter. Fosterställning, vila, svidande knä och upprorisk mage. Lyssna för fan säger den till mig och till slut kan jag inte göra annat.
I morgon far jag hemåt.
Längtar efter det bekanta varma.
Du.

Location:Skomakargatan,Uppsala,Sverige

1/10.

Just idag sker något slags skifte och jag ger mig själv tid i solen vid vattnet. Drar i mig svart guld tills blåsan buktar och läser manliga ord av en Japan. Den värmer fortfarande, solen.

Uppehåller mig själv, fast jag egentligen vet vad jag behöver, finns där något motstånd. Det är så ibland.

Vill ha något mjukt vid min sida. Ibland saknar jag att vara matte. Jag har en annan typ av djur nu.

Gömmer kroppsfukt i en trendig tygpåse och blicken bakom svarta glas.

Ser de andras vardag smeka förbi och haka upp sig och in sig. Undrar vad de uppfattar.
Samma?



- Posted using BlogPress from my iPhone