feeling.

känslan är så närvarande, ofta.
när man inte kan undvika hur man än försöker, fast det gör man inte ens.

jag ska ge mig själv allt!

och trots allt det där med tiden...som jag vet, trots det kommer jag på mig själv med att hoppas att den här snurren blir en oändlig spiral. så känner jag nu i alla fall. i morgon är en annan dimension och om den vet vi ingenting. ingenting.

nu ska jag dricka kaffe and get my groove on för saker måste ordnas innan det ljuva livet tar vid. sen drar vi nordväst, me and my maaan. boom.

Månen är halv och jag kan se den från sängen genom min smutsiga fönsterruta utan gardin. Och jag tycker om det.

Fastän tiden tycks stå stilla och försvinna ska du gå fast du nyss kom. Fina ord om nuet som är det enda så skit i resten, ja men verkligen. Ibland önskar jag att jag visste mindre, men det som växer är stort. Blir större.

Jag hade svängdörrar men inte längre. Nu vågar jag så mycket mer och för det är jag evigt tacksam fast evigheten inte ens finns men skit i det nu. Sover jag nu går det snabbare och det vill jag. Godnatt.

stillhet.

ger utrymme åt mellanrummen och allt det där bakom tankarna. hjärtat.
tre timmars kundaliniyogaworskhop lämnade mig med en önskan om att sitta på en alptopp och andas resten av livet. utifrån det funkar det inte att hänga med på en öl ikväll. kontrasten blev för stor och jag lyssnade inåt. well done.
insidan är fylld av trötthet, energi och värme. söker luft, dofter och närhet.
tänder ett ljus och låter det brinna. låter alla tvivel försvinna.

Agree or not?

tar form.

städar och stökar om helgerna. ljuset förvillar och väcker när lamporna går sönder.
det bildas trådar, många små och först är de lätta att ha sönder, men de växer som en spindelväv. till slut kanske vi blir en kokong, ibland känns det så.
och grejen är, att det skulle inte göra nåt.
sen kan man sitta i en trädtopp och filosofera.
det sker, va?
jag vill ha mera.

små och gula.

Så stark är motviljan mot det enstaka lilla, men förmår hellre att städa tydligen. löjligt, men så är det.
uppmärksammar de små rutiner som blivit utan mening och hur de passar in.
känner hur det spänner över axlarna och bränner inom mig.
det är fredag.
det gick snabbt, faktiskt. kanske för att känslan dröjde sig kvar och inte gick att skaka av sig även om man skulle velat. det växer och slingrar sig runt och in och överallt. jag låter det. tillåter.

och så släpper de nytt! la machina hittar alltid in.

jag är precis som du,

du är precis som jag,

när livet ger oss citroner så gör vi lemonad.

ord på vår jord.

hon är som en laserstråle som genomborrar och suger sig fast, på ett bra sätt alltså.

han kan manipulera honom som kan manipulera honom och jag undrar om man kan skicka det åt andra hållet också? jag kan jag med,men jag föredrar att så frön.
jordskott.

det fina är att jag vet att han vet vad jag vet och att jag vet, precis som hon gör.
det fina finns i varje ögonblick och nu ska vi sova. alla ska sova i sina egna sängar i natt och det känns som en förlust fast mina lakan är mjuka och kudden formbar. ska lägga mig på spikar för att känna nåt och sen spikar jag känslan som tusen osynliga nålar utan att veta exakt vart de sitter.
och.
jag vet också att pilarna regnar tätt och många blir träffade. det finns värre sätt att dö inför nuet.

Hög men inte så högt

Som om alla tankar bara lämnade mig och känslan tog över tills ord kändes så överflödiga och lät konstiga när de passerade läpparna.
Ändå kunde jag någonstans förstå att från och med nu finns ingen återvändo och jag överlämnar mig till det ödet, tilliten att det alltid blir precis som det ska.
...för hur kan det finnas något utöver sånt här?

Sammanfogas genom lager som tränger djupare och befästs, också utan ord. Helt annat än då.
Blir ett hot, ett utanförskap på grund av kärlek kan rädsla skapas, jag förstår. Vill förstå. Vill dela men förmår inte mer än att gå upp i den på ett sätt blinda buffén för egot och tillåta mig en jefla fest. Inte låta det bli en drog, bara bli hög.
Livet alltså.

En dag ska vi prata om allt det där begynnande också. Men nu väljer jag att se det för tillit och vara bara här. Att nuet separerar är en förlust av varje sekund när man tappar sig själv i att sakna någon innan den ens har gått.

Nu är det bara jag här.
Jag vill spola fram och bak och pausa en stund för alltid.

Mm...helt logiskt.

Göteborg, Göteborg, my city of love...

Everything in Göteborg is what we've all been dreamin of.
Typ.

om du inte ser henne kommer hon att gå sin väg, typ så sa hon.

han sa såhär och var den första som verbaliserade det och jo.
det lilla oskyldiga blev något mycket större och lagen tar det vidare.
hej o grattis och oj vad du ler.

ser.
och känner solen bita tag i skinnet som hon måste skydda innan det blir lika rött som hjärtat.
tillbakablickar med förundran. nuet, med förundran...hur blev det såhär?
det bara dyker upp. eller ner. när man är redo. ja så är det.
stanna här, vill jag säga till alla. stanna i nuet.

vad gör ni, mina fruar?
min partna, min syster, min bror, my niggas och vaddå...har jag en man nu, eller vem är han?
man kan ju fråga den söta lilla flickan, men vart tog hon vägen?
ingen som vet, ingen som vet.

nya påskpärlor är påträdda längs med minnets långa band och den byxlösa värmen varvades med stilla hagel och mat.mat.mat.mat i vår trio.

när man tänkte att det nästan var över blev det bara bättre och måndagen blev som en söndag fast jag jobbade. och jag njuter och ler med alla celler. skrattanfallen som träningspass och vad mer spelar någon roll än nuet. sakta tar saker form i andra dimensioner och då känns det okej när man vågar sig förbi sina staket som det förflutna satte upp. ibland klättrar man och ibland skuttar man. kvinna.jag.



det andra blir ett blurr som man måste blinka många gånger för att urskilja



det känns ungefär såhär:

wait for it. och sen ger man sitt allt.

vi som är som vi är. som en skog i en vas, som en kärleksrevolt.
vi börjar våga, hon och jag.
vi som hade något annat då, vi spritter loss och sticker ut en arm ur allt som försöker binda och forma oss. när västkustvinden kyler mellan fingrarna och den stora handflatan sluter sig runt mig, där är jag hemma just nu.
formar orden ur känslan och såg mig själv tappa fästet och glida tillbaka i det där gamla.
bitchslap, skak, skak, ta dig tillbaka för fan.

längtar till shortstider. glömmer shortsen och får svettas in public i tights med hål där låren möts och nöts. äsch. borde nog ta på mig byxor nu. ställa tillbaka mättade orkidéer i fönstret och dra igen blixtlåset. möta pojkarna på gatan och .
fira påsk!

nu drar vi söderut med tung bas, skön vibb och trettiosex ekologiska ägg.