Simplicity wins.

Less is more.
Det bara avlöser varandra.
Intensiteten i livet bara ökar, vilket år det har varit, är fortfarande.

Hon sa att jag vet och det stämmer nog om jag letar djupt djupt. Jag vet mer än jag tror att jag vet för samlade sinnesintryck i det lilla säger mycket om det stora.
Samlar allt i en liten hög och skrapar ihop smulorna av dig. Hoppas att de en dag kan fogas samman till en annan version men det vet jag nånstans också.
Det bästa är kanske att blåsa ut dig över ett rapsfält där du kan finna ro och dig själv bortom tankehetsen.

Olika magnetiska krafter som drar i mig. Även om den lilla är bland de starkare jag har upplevt är den inte längre tillräcklig och jag är inte ledsen. Jag väljer glädjen.

Gula diamater.

Missade den planerade vagnen t jobbet. Missade vagnen efter det också. Men. Då hann jag köpa kaffe och vakna på vägen.
Så nu hittade jag vibben innan jag är framme. Med musik, koffein och att betrakta Göteborg i vinterskrud en morgon när vagnen är ovanligt tom för en måndag (kan jag tänka mig).

Välsignad med ögon på glänt. Nyårslöften har aldrig varit min grej. Strävar alltid efter att leva varje dag som mitt bästa själv. Ibland funkar det, ibland inte. Sånt är livet. Tack för allt som finns i det.

Find love in hopeless places!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Karl Johansgatan,Göteborg,Sverige

Home is...

Äventyrslusten bubblar upp till ytan men när bussen rullar in mot Göteborg infinner sig den där känslan igen. Jag var lite orolig över att den hade försvunnit men det har den inte. Göteborgs öppna varma famn. Mitt hjärta är fortfarande här:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kungsbackaleden,Mölndal,Sverige

Klipp klipp och spänn en båge.

Pausar från åtaganden, får vindbitna kinder och skakade höfter.
När allt är öppet finns inga löften. Dörrarna står och svänger i vinden, otaliga. minns inte vad jag har sagt. Blicken är suddig och skev men känslan är klar och starkt röd och känns som forsande blod.
Då förblöder jag gärna.
Tillräckligt slipat stål kan skära som en järntunga genom alla skal och lager och gå rätt in. Jag öppnar ett litet litet hål och ser vad som händer. Det var längesen, jag minns inte.

Som en titthålsoperation bjuder jag in och avvaktar avvaktar väntar. Eller näe, jag tar nog för mig.
Ger tillbaka.
Cirkeln sluts, tack o hej.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Saxofongatan,Vellinge,Sverige

Ett öga blött.

Asså alla e så himla fina!
<3


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Willinsbron,Göteborg,Sverige

Blessed are the curious, for they Will have adventures.

De nya tiderna har redan tjuvstartat och jag gillar vibben. Kanske getter kan vara bättre än hästar i vissa avseenden.

Man har vad man tillåter sig själv att ha.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag trodde det bar mig men det var jag som var bäraren och du som var oket. Insikten ger andra utsikter och jag tänker att nästa gång ska jag sikta bättre.


Lever mellan svett, ord och blöta handdukar.
Rufsigt hår, öppna ögon och vilt hjärta. Endast där möts vi. Allt annat är bara på låtsas.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Blablabla...

Here we go again men nu känner jag i större utsträckning att det kanske är lika bra. Faktiskt.
Fuck this:)

Golvet är skönt, himlen är grå och it is what it is. Liten klump, och lättnad. För att det inte var jag?
Vet inte, och bryr mig inte.

Ibland är empatin ens fall, om än tillfälligt. På det stora hela är det empatin som är vår räddning.

Må alla varelser vara lyckliga. Idag.
En helt vanlig torsdag, eller?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kärlek och respekt ska det va så jefla svårt?

Man undrar ju och förundras men ser man sig omkring verkar det ju i alla fall inte vara lätt.

Sorgligt.

Med ögon som är trötta bakom tittar jag fortfarande och skjuter upp lite till fast jag ändå vet att det bara går ut över mig. Jaja.

Vänstersynen är konstig och högersidan ihopklistrad, blir det nåt slags balans i obalansen då? Man kan ju hoppas!

Saker måste redas i, vill inte ha relationsmässiga dreads >_<

Ser världen genom nattens glasögon och känner mig hemma. Vissa ska snart gå upp.
Vissa vet jag inget om.
Vissa saker vissnar aldrig och vi kan viska i ovisshet medan visheten visslar förbi.

Haha. Jag skrattar faran rakt i ansiktet. Sen kanske klumpen i magen kommer tillbaka. Då ska jag sitta på toa länge länge!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snåriga sår.

Jag ser en rak väg, ser en uppförsbacke och en slingrig stig in i en snårig skog.

Jag vet inte än vilken jag kommer att ta för trots nyfikenheten börjar jag bli rätt trött på törnar och snår med väsen som inte gör nåt väsen av sig och sedan väser mig i örat om natten.

Är man en törnbuske även inför sig själv blir ju alla stuckna, det är bara att inse och jag vill inte ha dina taggar. Tagga ner. Tagga!
Anthem.

Sova.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ord som fann mig.

Bland hemliga känslor och önskemål som aldrig uttalas lever vi som i parallella universum och samverkar, medverkar, spelar roller i olika versioner av oss själva.

Lusten att rasera alla käglor och sopa banan ren, se vad som finns kvar då, bortom det som göms i de mörka hörnen.

Synar.

Som bas gillar hörn gillar jag, men vem är du, vad är du för någon?

Gillar är ett harmlöst ord men det enda som går att använda när resten är dolt och de djupa brunnarna inte ens själva vet vad som finns längst ned på botten.
Skulle vilja veta men vetgirighet är inte smickrande, eller är det nyfikenhet? Är rädd att repet brister på vägen ned eller kanske upp. Fast väljer jag rädslan då? Nej troligtvis inte.

Samlar mod i ett tankspritt svall.
Bollarna ligger utspridda, rullar omkring sakta utan logik men skit i logiken. Vi spelar boule och jag är den lilla bollen. gillar inte bollar. Vilken form tar rullandet, hoppas på en åtta men det liknar mer en cirkel.
Runt runt runt.

Gräver djupare eller knockas.
K.O

- Posted using BlogPress from my iPhone

Under ytan.

Kanske kan vi finna varandra i någon lugnare variant också, efter allt. Så som jag finner mig själv emellanåt. Kanske är det tillräckligt starkt ändå, det som finns oss emellan. Det får vi se.

Dagen har gett mig så mycket kärlek redan. Träffat honom och dem och henne och henne och henne och henne! Och snart henne och sen henne. Haha. Och hon, den gamla damen som fyller år. Och på insidan är jag lugn och upprymd och fylld av tacksamhet och livsglädje. Och te.

Är i allra högsta grad väldigt levande i alla fall, genomgående genom alla lager. Det kan man inte säga om alla.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Olof Palmes plats,Göteborg,Sverige

tisdag.

När jag recappar den senaste tidens händelser blir jag nästan mållös själv, fast jag vet allt. Och trots stormar, toppar och dalar är jag så himla glad och tacksam över att det här är mitt liv och de personer som är en del av det. Ni är så jefla viktiga!

Man måste tillåta sig själv att känna.
och att våga.

Hon säger så fina saker och jag säger samma tillbaka och där är vi idag och det är allt som är.
Jag kan knappt uttrycka vad jag känner gentemot dig o dig o dig o er och dem. kärlek. det kan man säga, som samlingsord.

Vissa personer är modigare än andra, det märks allt tydligare. I slutändan är det de som kommer vara kvar. Sådant sker naturligt. Det stämmer, som hon sa, att jag är selektiv. Trots det känns tiden knapp för alla jag vill träffa så ofta och ändå ha tid för mig själv.

Ibland undrar jag vilken röra jag försatt mig i och om det är värt det, men sen inser jag att det alltid är det. värt det. oavsett. för att jag inte kan agera på något annat sätt, jag kan omöjligt vara någon annan än den jag är precis just nu.
å när jag hör era speglingar blir jag rörd.

som alltid, life is quite now.

Aaaaah!!:)

Börjat dagen tidigt med det bästa sällskapet och blå himmel. Att strosa runt i sin egna stad utan stress och beat och ord efter allt kaos är så jefla tillfredsställande!

Tack!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kruthusgatan,Göteborg,Sverige

teatime.

att dricka te med olika personer. kan göras på olika sätt.

>_<

man gör väl vad man gör av olika orsaker tills man är färdig med att göra det. jag är visst inte färdig än, trots kaoset. och då är det väl så. rumla runt, ramla omkring och se vart det för en.
en kan inte låta bli. en vill inte dö nyfiken.

någon försvann på vägen.

han sa så men agerade annorlunda.
han andra agerade annorlunda och sa ingenting. först.
han tredje bara är.


jag med.
och hon där lever sitt liv som en EKG-kurva, men livets vägar äro krokiga och så är det med det.

vi for till london, jag och min fina vän. vad vi alla har gemensamt är i alla fall finast av allt, oavsett relationstyp. 

Tjopp tjopp.

Game of thrones har tagit över mitt liv!

Jag tränar, kollar på GoT och tar saker för vad de är. Och i morgon drar jag till London, så det så.

det kunde vara värre kan man lugnt säga.

längtan.

nu märker jag att den finns där, tillsammans med otåligheten.
längtan efter något mer. på riktigt genom alla lager och skikt utan lås och bom. längtar efter att få utmana mig själv och skratta faran rakt i ansiktet med någon som också vågar.
kravlöst. bottenlöst.
bara på vilja och vibb.

är det inte så har jag det ändå bättre nu.
med er alla som betyder så mycket.

för att få något du aldrig ha haft måste du göra något som du aldrig har gjort.

jag är inte rädd.

bones.

tafatta försök att greppa det som finns överallt och ingenstans hela tiden.
va?
inser vidden av allt det där och i samma ögonblick släpper jag allt för att det är det enda som går fast allting ändå finns kvar.


upprepar upprepar. allt som finns är nu. allt som är är nu.

att försöka förstå en ö utan botten, nä det är ingen idé. det är det ingen som gör.
i drömmarna bryter jag mina egna ben och gör folk mjuka, men någonstans är det enda jag ser den där andra skelettstrukturen.
den där.
det är inget mjukt alls över den även om kanten är rundad vet ingen vad som finns därunder.
blixtar och dunder? magiska under?

skala av dina tankar och allt runtomkring.

för alla som vågar finns det hopp.
therefore, I hope.

gamla hundar, unga lamm.

det blåste upp till någon slags tromb och alla snurrade vi runt utan att fatta vad som var upp.ned.in.ut.höger.vänster.rätt.fel.där.intedär.

inte jag.

jo.

nu har det mojnat och allting är nytt, men bekant. som att vi virvlade omkring, tappade allt fotfäste, gick i tusen bitar och fogades samman igen. till samma smet. till synes likadana, oförändrade. och ja, man kan låtsas att det är så, men man vet ju.

och samtidigt vet man ingenting.

kasta in en joker i leken och  allting förändras.

en vana. en gnista.

en oslipad diamant. misstagen tant.

blyg fjant.

nä, larvig.

jag tror att hon fattar nu. kan ta på sig mina glasögon för en liten stund.

medan jag tänker på allt tänker jag på henne och önskar henne universum. det kan blåsa upp tusen tromber till, men hennes sida lämnar jag aldrig.

vissa saker vet man bara.

alltså, den här hösten. sällan har jag varit med om mer omvälvande höst, eller period. efter ett tag blir det också tydligt att allting sker av en anledning. det är mycket jag har gjort för första gången de här senaste månaderna, på gott och ont.

idag var inget undantag.
för första gången sa jag, lugnt och sansat, till en främmande man att han kunde ta sin ilska och stoppa upp den någonstans.
jag har nog aldrig sagt det till någon, någonsin, när jag tänker efter. kanske om någon, men definitivt inte till någon.

det är inte så att jag har gått och blivit någon ilsken person, sådär generellt. jag har bara bitit ihop, hållt käften och knutit handen i fickan en gång för mycket nu. det tog 32 år, tydligen, men äsch.

det var befriande som fan.

att skilja gruset från kornen.

det är det blir lite svårt och känsligt som man märker vilka som verkligen finns där för en, oavsett hur läskigt och obekvämt det är. it all comes down to that again...kärlek eller rädsla.

emellanåt vill jag se på er andra med svarta ögon utan att blinka.
tills den skämda själen tittar fram.

...

Liv och död.

Vaknar tidigt tidigt den här dagen. Känslan går inte att beskriva.
Springer till vagnen, köper en kaffe och möter kranar med juldekoration i lugnet som fortfarande råder i stan. Nattens lugn.

Vaknar med dem på de finaste sätt. Ger kärlek, får kärlek.
Fast den gjorde ont när jag svalde har jag den finaste rösten, sa hon.
Kontakt.
Möten.

Saker som rör sig inombords, som kurrar och gömmer sig.
Känns som ett avstamp, mot någonting annat. Vad är det ingen som vet eller behöver veta fast man kan inbilla sig att man vill.

En vecka, ett liv.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kyrkogatan,Göteborg,Sverige

känner hur det bränner inom mig.

bam bam bam. full power on hela dagen. bestämda steg, maskinen tillbaka som dundrar sönder allt mellan öronen. ett lugn men med en beslutsamhet som säger passa dig.
tjopp tjopp.
ställ dig i vägen och jag utdelar ett dräpande slag och kliver över dig för att aldrig blicka bakåt.
tjopp tjopp.

sen.
sen kom tröttheten som en käftsmäll, batteriet kört i botten och bara möjligt att ladda till 5% med rödlök, avocado, lagradjävlaost och te.

på liv eller död. allt eller inget.
funderar på vad jag ska göra sen. efter fredag.
ny kula.
jag som tänkte chilla. men det var innan allt det här. innan i fredags. innan jag började måla upp scenarion som spindelnätskartor ovanför huvudet. när bönor bara var bönor och när allt var som det aldrig blir igen. innan jag faktiskt insåg vad jag skulle vara beredd att göra. vad jag faktiskt övervägde. alla de där valen finns fortfarande...utom ett.

hästens år. förändring. jo jag tackar.

12 november. ändå en fin dag. kärlek visas på olika sätt.
actions speak louder than words men ibland är orden allt man har.

och sen allt det där mystiska.
universum är fan i gungning.

mindset.

formulerar mig på engelska i huvudet utan att veta varför, och får översätta det till svenska.

bara den senaste veckan har det dykt upp så många konstiga sammanträffanden att man börjar undra vad som är på gång egentligen. sanndrömmar, folk som känner av saker extremt tydligt, synkroniserade upprivande händelser.

ett möte igår var viktigare än något på länge, kanske någonsin. trots att vi mötts många många gånger  var det nu det gällde. är det så det är? det måste va på liv o död, det måste kännas i ditt hjärta på riktigt, för om jag tar i för löst, har jag förlorat allt i morgon bitti.
fast det kommer jag ju att ha gjort, på sätt och vis.
i alla fall.
kan man säga att det även utan förväntningar gick bättre än förväntat? jag gör det i alla fall.

befrielse.

biologisk drift.

att tvinga sig själv gå emot känslan.
jag vill aldrig behöva göra det igen.
orsak.
verkan.
orsak.
verkan.
erfarenhet. lärdom.
minns.

gick in i natten med ett logiskt sinne och hoppades på det bästa.
drömde om er, tillsammans och vaknar av morgonljuset och ett missat samtal.
sammanträffanden.
vibrationer.
beslutsamheten dominerar. jag har nog insett att det är det enda sättet.
bara gör.
är det meningen kommer livet att ge mig fler möjligheter.
it is what it is and it will be what you make of it.

nattfjäril.

när symboliken finns överallt hela tiden och sammanträffandena börjar bli för jävla konstiga, vad gör man då?
att iaktta är att agera genom att inte agera fast iaf inte reagera.
när meditationen ska vara en frizon som lugnar ned mig men istället ökar min puls och drar iväg mig i framtidsscenarion är jag såklart inte så närvarande som jag borde. det är svårt nu.

det är bara det att logiken är solklar. jag kan följa den ganska bra dagtid, eller iaf tvinga mig till såpass mycket "förnuft". kör, bara kör, säger den. not a big deal.
okej, tänker jag. så gör vi.

sen blir det mörkt.
natten, som jag har sån förkärlek för, får mig på andra spår.
det fjärde djuret. inetsat precis där. dagen efter. är det en slump?
jag tror ju fan inte på slumpen.

där vi möts.
natten.

man fan! man lever ju dygnet runt oavsett när man är vaken och när man sover. hur ska man då kunna veta vad som är rätt? det finns inget rätt och det finns inget fel, fast jag önskar det.
inget sätt jag någonsin använt mig av innan funkar riktigt nu.
och så stressen.
inre, yttre, tick tack, tick tack...

jävla skit.skit.skit.

to be or not to be.

hela helgen, en bubbla. ständiga följeslagare, fruar och c/o. nära nära, viker inte en tum.
små smala trådar längs ryggraden och guldkulor i öronen.
helande mat och närvaro.

nu börjar snurret.
en kaffe satte snurr på hennes mage och min hjärna.
fel dag. klantigt. försöker ordna upp. mailar. ringer. inser sen...fel dag igen. vad håller jag på med? snurrar in mig i mig själv, sträcker inte alls på mig sådär som jag sa. jag sjunker ihop. lordos. kyfos.

sätter mig själv på hold.
magen kurrar.
resten snurrar.
idag ska jag göra något jag aldrig någonsin gjort.
det surrar också...en subtil vibration i mitt djupaste inre som gör mig nyfiken och skräckslagen på samma gång.

Familjen.

Det fina är att jag har en stor familj utöver min familj och den består av alla underbara vänner som finns nära och längre bort. Inte alltid det fysiska avståndet som spelar roll i känslan av närhet.
Så jefla fint är det.

Äkta kärlek känns.


- Posted using BlogPress from my iPhone

att spränga barriärer.

det är annorlunda nu. jag snabbspolar och tröttnar på mig själv men förmår mig ändå inte.
det är så definitivt.

natten förminskade mig, men ni fanns där.
nu är himlen blå men det förändrar egentligen ingenting, kunde lika gärna blåsa orkan, så som insidan ändå känns.

det ända jag orkar är att vara med er, men det räcker inte länge till.
förändring. det enda konstanta i världen.
vem hade anat?
bilderna tog mig tillbaka till då.
jävla skitunge.

grattis, farsan.

shift.

jag sitter här och ser ut över spillrorna av dagen som var.

denna dagen, ett liv.
lite så känns det.

letar inombords, men vet inte efter vad. en känsla, en guide.
men det lilla fröet har sått trötthet i min organism.

ser med nya ögon igen, öppnar det jag har i handen och känner i efterhand trevande över dig i minnet. kan inte bestämma mig för om jag vill dra dig närmare, göra som du brukar göra, eller väcka dig ur slumret med en käftsmäll.

jag målar upp en bild, en framtidsvision. där får jag dra linjerna.
där har du tjänat ett högre syfte genom det du har lämnat efter dig.
där lever vi andra sida vid sida, det finns inga blodsband, eller snarare, de är oviktiga.
blod är inte tjockare än vatten.
platsen spelar ingen roll, men det är inte här.
tiden finns inte så vem bryr sig om när.
det enda väsentliga är det som är.
är.
är.

Sju.

Idag har varit en märklig dag. Är.
Saker jag inte kan skriva här. Hon drömde sanndrömmar och vi synkade i det absurda på alla plan. Han vet inget, eller kanske i det dunkla, om budskapet nådde fram.
Är det här en vändpunkt?
Kanske.
Jag har letat och nöjt mig med lite utan anledning. Jag vet inte varför, av gammal vana? Kliva ur, kliva av, ge oss alla en käftsmäll och sluta jiddra runt gröten.
Det här är på riktigt.
Det är livet.
Det är nu.
Det är han.
Det är jag.
Det är som det är.
Det blev som det kan bli.
Vad gör nuet med allt det här?
Löser det sig?

Hon och jag på en söderhavsö?
Hon och de och jag på en gård någonstans.

Jag och alla, kvar, fast i nya kostymer?

Du har så fin jacka, sa hon.
Tack sa jag och släppte lös bomben av mitt inre kaos, utspritt för henne att rafsa i.

Stöd. Mycket stöd. Mycket kärlek men ändå det där hålet av saknad. Botten är djup märker jag, men aldrig bottenlös. Kanske en lös botten. Kanske med klös. En lös katt med klös?

Jag vet ändå, och det skulle säkert reta ihjäl honom. Jag vet att allting sker av en anledning. Dhamma dhamma. This too shall pass and from the dust i shall arise, a new version.
Ingen vet.

Jag önskar att du kunde möta mig nu men jag vet att det inte går.
Min fruktskål är för omogen men ändå full av förödande socker.

Det slår mig nu,
Det kanske är JAG som ska sätta punkt. Inte av rädsla utan av kärlek.
Förlåt, kära du, men du vet ju inte bättre. Jag gillar dig.
Rest in peace.


- Posted using BlogPress from my iPhone

[...]

Lägger mig t rätta på soffan innan tio och ögnar igenom livet som är. Inser att jag nog tänker ganska mkt även när jag tycker att jag inte ens tänker. Det märks.

Jag får en bok i min hand och den landar så lätt och så rätt i mitt inre.

Snurr snurr sa hon, sa jag och sen hände det. Typiskt så som det är. Sträck på dig, sa jag, men jag är ändå så himla liten. Fast hellre liten med öppna ögon än två meter med kisande.

Är det jokern som har satt spinn på karusellen? Ja det är väl kanske dags i så fall.

Försöker bena ut men varför?
Mittbena, sidbena, snedlugg, spelar det någon roll?
Böj på bena, skrek hon, och jag log inombords. Men det var då.
Nu är nu och det är det kanske bara han som både vet och känner och är i. Och jag då.
Vad blir det av det då?

Snurr. Snurr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

tar man striden, över tiden.

ger mig själv andrum och prioriterar att sova tio timmar. sitta på golvet i tystnad och låta det sjunka in, som hennes kinder.
ät ät ät, ät mer, vill jag skrika och jag kan inte förstå.

jag spetsar öronen och trots att begränsningarna fortfarande är där hör ju hur dörrar öppnas på glänt och fastän jag inte tittar ser jag hur ljuset där inifrån är varmt och levande.
puttar till de andra dörrarna bakom mig med hälen utan att se tillbaka. låter dovt när de stängs utan saknad. kanske skulle man ha ett titthål ändå. kanske.
fast skulle det göra någon skillnad...?

vill mötas i självklarhetens rum där man vet utan förklaringar. vem du än är, det är oviktigt.

välsignad vare denna måndag.

in process.

helgen har gett mig så mycket att jag är översvämmad av intryck baserade på förjävlafina möten.
jag tycker om hösten på det sättet...när mörkret infinner sig gör också den där känslan det.

vi vandrar ömsom babblandes, ömsom tysta i mörkret bland alla ljus. känns nära och avlägset, avskärmat och intimt.

de skrivna orden blev hörbara och flöt på naturligt, utan stopp. hostan kom oväntat, men avbröt bara tillfälligt. hornhinnan noterade och betraktade. honom. lugnet.
mötte den andra världen av det bekanta i en fungerande fusion av nyfikenhet och berusning.
skiljdes från puder och glitter med det mörka ljuset på en armlängds avstånd som sedan minskade. minskade. minskade till obefintlig urskiljning där föreningen var lika ofrånkomlig och självklar som alltid. i mörkret. i natten. i känslan. ohämmat.
jag vet vad de ser. jag vet vad de tänker. men jag gör som jag gör av vad det blir och det blir som det blir och det är aldrig beständigt ändå. en dag ser jag även honom utan laddning och förundras säkert. säkert, visst blir det så. men det är inte nu, så det spelar ingen roll.
ingen som helst roll.
tassade iväg på en armlängds avstånd igen. alltid den där armen.
så när medvetandets arm sträcktes ut och väckte hjärnan till liv igen fanns ingen känsla kvar, bara rädslan. då bytte jag den mot en annan arm. en arm som hade en bilateral vän som omfamnade utan att ligga i framtida skedar. befriande befriande och inte oväntat. jag tror att jag visste det, fast man kan aldrig veta sa han och hetsade upp sig.
jag bryr mig inte.

jag lämnar de där två nu.
jag inser att det inte finns någon plats för den typen av fegeri just nu. det har spelats ut, fyllt sin funktion och på samma sätt som jag inte tänker jaga tänker jag heller inte vara den där som jag har varit för dem. för att jag kan vara någon annan för någon annan och jag hellre väljer det.
jag.jag.jag.
ego.ego.ego.

and then we go.
nya konstellationer installeras i nuet, tar form, uppstår och förändras.
anicca.

lådan i trappen som om det vore fredag.

jag tror att det är fredag. jag gör lite av allt och med mycket känsla och tycker att tiden inte räcker till ändå, trots allt. i början, så trött.
i svetten, we unite och teamkänslan infinner sig, energin flödar, inombords ler jag. sen tar jag en bild.
lila.
tröttnar på hans krångel. igen.
när kommer floden?
jag tror han märker skillnad och jag har svårt att förstå.
noterar nyfikenheten, hejdå så länge.

jag ger henne nästan hela mig i en timme.
svindlande djup.
personalen på systemet på avenyn är tysken gånger trevligare än den i nordstan. ja jag dömer alla efter en och köper sockerfri sprit för 399kronor. så mycket billigare än på krogen, och flaskan är så fin. jag ska bygga ett slott av mina flaskor, eller skicka flaskpost med haikus i.
hellre ett plastslott av flaskor än luftslott.
det som inte syns finns inte, tänkte han.
han vet ingenting, tänkte jag, ingenting.

jag ger mig själv till henne sedan. känner hur kaffet plockar upp mig och forcerar mitt tal för att hinna med mer på den givna tiden som sedan ändå begränsas av kaffet som fyller blåsan som trycker mot jeggings som ändå inte är lika sköna som leggings. 
vägrar envist att betala tiokronor för att tömma blåsan, men kissar ändå inte på mig.
det finns fördelar med att vara vuxen.
fördelar som inte innefattar att ha skaffat två barn vid trettiotvå.
man kan hålla sig. länge.

skriv då, skriv, vad ska det bli?
att inte ha några förväntningar.
att slitas mellan läger, att bara vara.
att det är fredag snart fast det i mitt huvud borde vara lördag.
host.

inser att det inte bara är jag. att jag kan mötas oavsett, men kanske inte han. varför man alltid sätter sig själv i det lilla skalet när det lika väl kan vara han. hon. de.
och så är de så lika. de där tre har alla gemensamma nämnare men är från olika olika platser. ser där deras fält möts fastän aldrig i den fysiska verkligheten. än. de är spöken. de är krigare. de är från andra dimensioner.

jag ska bara, intalar jag mig själv och fortsätter i all evighet utan att veta varför.

lyft.

trägen vinner.
jag erkänner, dagen började med motvilja, och ett litet hopp.
det dog.
vad gör man då?
man skakar av sig det och sen kör man.
det var vad jag gjorde.
jag glömde skorna. jag sprang till vagnen. halkade runt i sockor, tog av mig barfota. fick kontakt. utbyte. svetten rann.

en liten rund, till synes vacker men liten liten.
hade oanade krafter från en annan dimension. förvånad. förundrad. sugen på mer.
lugnet var så skönt.
det är där vi möts just nu och det är okej.
det är okej. okej?

den enes död är den andres bröd. för mkt bröd och man blir död iofs, men ändå. det löste sig fint. allt löste sig fint. dagen blev så lång så lång men spontan och fin med många möten.

nu är jag här (vart kan jag annars vara?)
otrött, undrandes.
och jag bryr mig. jag hoppas du vet. du och du. och du med. att jag visst skulle sakna dig.
vipassana och metta.
nu nu nu.

gonatt såsmåningom,
söta trio.

kapitel.

jag märker att jag förändrar
och
hur jag får påhälsning från det gamla.
märker
tröttheten.
välsignar vilan.
tystnaden.
orkar. inte. prata. men. måste.
tröttheten,
genom märg och ben.
allt jag vill är att äta och sova. äta. sova. vila.
vill han?
vem är han?

uppdaterar flödet, har det hänt nåt nytt?
maniskt.
har jag missat nåt?
kroniskt bekräftelsebehov betraktat genom blodsprängda ögon.
när du har spelat ut alla dina smarta kort, vad finns då kvar?

jag vill vara din joker, vem du nu än är.

en pausad förmiddag. en måndag.
vintertid,
vinner frid.

nu.


funderar, kalibrerar.

så skönt att vila stämbanden, ta tillbaka kontrasten trots allt det fina.

måndag. nu börjar vi om. tjugosjunde, det är i slutet. tänk om vi förhöll oss till tiden på ett annat sätt, utan uppdelning i veckor, utan nystarter, utan vintertid. tänk om vi helt enkelt inte förhöll oss alls till tiden, finns den ens? skulle vi bli galna eller är det först då vi skulle kunna vara friska genom alla lager?

jag vet inte.

försöker greppa analysen om a och b, c och d, men jag vet att det inte går. meningslöst, inte en mening löst. se det som det är. som det är.är.är.
meditate and sleep.
meditate.
nu.

ink.

Känslan att befinna sig i surret av maskinerna och det flödande adrenalinet i luften när man själv kan slappna av. Det smittar ändå. Jag plockar upp det och det känns som lamporna är lysrör och luften vibrerar lite mer än vanligt. Ser. Känner. Andas. Röd hud. Svart hud, bläck. Ingen återvändo.

Bekant så bekant.
Är det det man fastnar för?
Vad blir nästa? Ständigt processerande tankar.
Blir det en utav många eller en ensam krigare som påminner om livets goda?

Hur många djur ska smycka min kropp? Varför tycker vissa att det är konst och andra bara konstigt. Jo men så är det bara.

Han kramar den blåklädda kanten och håller andan.

Smärtan.
Svärtan.
Fördömande.
Befriande.
Är.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lugnet igen. rytmen. närvaron.
jag bara är. jag bara gör. i samklang med allt.
svårare än så är det inte.

så vad håller alla på med?



va?

Fint som snus

Sånt här värmer igenom alla mina lager!!




Mitt skåp på sats^ möts av en flaska rött och får veta att jag är en klippa. Löste en kris igår men det är ju klart man ställer upp!


På väggen i personalrummet, har missat detta tidigare. "Vad är bäst med sats Valhalla?"
Yogaklassen på måndagar <3

den här måndagen har knäckt!
Rummet doftar biblioteque. Kroppen har rört sig 3,5h minst. Sinnet har skärpts med 2h meditation, magen har mättats med massa gott och bra och skrivna ord har utbytts i långa stycken. Vad mer kan man önska sig? Helt ärligt.

Okej jag drömde en mardröm på eftermiddagen men den ska jag klura på.

Sov gott världen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Socialisera, kalibrera.

Hur hängen avlöser varandra fast rösten känns trött. Hur mitt hem har blivit utgångspunkten och tallrikarna och kopparna bara diskas och byter mun.
Fan, d e nice.

Sen igår:
Lunch med W.
Behandling med T.
Middag med A.
Frukost med S.
Träning med E/A.
Kaffe/te med andra S.
Fredagsmys med L.

Nöjd nöjd nöjd.


- Posted using BlogPress from my iPhone

an itch.

i´ve got an itch, och den går igenom många lager.  läkande hud, huvudlös gud.
huvudet lös av guld?
har fjärilen blivit en mal om  natten?

det är natt nu kan man säga, konstatera till och med. hur mycket jag än kan uppskatta att vakna tidigt och alltdetdär är det ändå nu. i tystnaden. nattens speciella. som jag nog ändå kan vara mig själv allra mest. jag kan vara flexibel men jag tror aldrig att det riktigt kommer att ändras.


jag pillar bort ojämnheter och tror att det ska bidra till någon slags större balans.

längtan behöver inte vara motsägelsefull och fyllan behöver inte säga något. jag har lärt mig det nu, verkligen, att man egentligen inte behöver säga något. någonsin.
kan vi göra så tills vi har kalibrerat färdigt? är det ens meningen att vi ska göra det.

färdas mellan olika medvetanden och säger saker som inte hörs, som bara känns.
kajsa, vet du att jag fick en tillfällig leverfläck precis precis under naveln när jag var på vipassana. jag trodde det var smuts men det var det inte. försökte pilla bort. jag frågade vad det var och vem jag kunde kommunicera med därifrån och du vet svaret. en dubbelfilad väg och en enkelriktad hade jag. fläcken var den mentala motorvägen till dig, navelsträngen. den är borta nu, för ögat, men aldrig egentligen.

ska blunda i ljusets låga medan doften sprider sig i rummet och lugnet i sinnet.
är det enda sättet att släcka törsten att dricka...?

boaormen i mitt inre.

är det den som skapar vibrationerna?
de som sprider sig, som måste frigöras och omvandlas, de som gör att jag höjer volymen så att grannen ringer på och klagar på att basen går genom märg och ben redan vid lunchtid.

eller är det springmask?
är han snoken som snokar.

jag breder ut min ensamtid som ett tusenbitarspussel på ett filtklätt bord.
huller om buller, buller och tystnad.
bas.
ge mig mera bas!
bas gillar hörn.
börja med hörnbitarna, sa någon långt borta. det är klokt.
det får mig att vilja börja i mitten.mitten.mitten.

vet han att jag snokar?
men jag är inte som ormen i edens lustgård, jag är mer som äpplet.
verklighetens äpple finns på insidan av dina ögonlock, för att smaka det måste du blunda länge länge.paradoxalt nog måste du sluta ögonen och hålla käften för att kunna se på riktigt.

därför möts vi i stillheten.

meditate and sleep. red lentils, chickpeas.

bliss.

allting är i rörelse, allting förändras. h e l a t i d e n. det är den enda konstanten.

på morgonmeditataionen fylls jag av ljus och beamar ut det som en carebear och låter tankarna sväva iväg emellanåt. svävar mellan olika medvetanden och upptäcker nya djup i de lugnaste vatten. ger mig själv mycket egentid hemma, matar kroppen med rörelse, sinnet med samadi och växterna med kaffesump.

ser saker som de är.
känner hur något börjar vibrera djupt djupt inifrån på ett nytt sätt. som en föraning inför något större som ännu inte går att förstå eller stoppa.

det är som att han hämmade dig så länge att du nu blir mer och mer dig själv hela tiden, sa hon och kommenterade mitt konstverk i fågelboet.

jag och mina vänner, vi ser varandra. ser.
och vi berör varandra.
det är det finaste jag har.

Yogatorsdag.

Dagen har präglats av yoga!
Första sovmorgonen, kom upp först vid halv tio(men kom i sång vid tre så..) behöver generellt betydligt mindre sömn efter vipassana.

Instruerade hotmojo på lunchen.
Satt vid vattnet.
Åkte hem och lyssnade på hiphop så det skakade i väggarna.
Började rensa garderoben.
Instruerade en vanlig yoga.
Läspaus i soffan på sats.
Till bikramstudion för att hjälpa till o städa. De annonserade en 30-dagars challenge, dvs träna bikram varje dag i en månad. Sugen.
Men fungerar det ihop med 8klasser/v på sats och 2h meditation per dag +övrigt liv.
Hm.

Imorgon fredag.

Kanske börja dagen med bodybalance, följt av meditation och body pump. Följt av Reflexologi och socialisering. Mkt möjligt.

Anyway, det tar sig.



- Posted using BlogPress from my iPhone

meditation.

ny rutin är 2 timmars meditation per dag, en timme på morgonen och en timme på kvällen.

nu är hösten här, nu är det ett faktum. vinden rycker i götebrogslöven och det är svårt att hålla reda på vart man befinner sig när mörkret kryper in från alla håll. fast inuti är det ljust.

jag lever på te, havreghurt, gröt, chiapudding, nötter, jordnötssmör, olika grönsakshopkok och kryddar med kanel. kanel kanel kanel. kardemumma och chili.

förutom tystnaden lyssnar jag på en massa fet hiphop.

hooray.

(parentes)

så omvälvande att möta världen igen.
jag ska berätta mer sen, men nu går det inte.

i morse tog jag sovmorgon till 06.
sovmorgon till 06!!
jag startade dagen med fin yoga för carro och sedan meditation.
sen det och det och det.
undrade hur jag skulle förmå mig att hålla ett body pump pass efter allt detta.
det gick.
kärleken som mötte mig i den fullsatta yogasalen berörde mig mycket. orden jag fick, energin vi delade. vetskapen om hur rak och ärlig kontakt jag har med så många, hur fina mina vänner är. hur jag ser och känner att de har saknat mig, hur de uttrycker glädjen över att jag är här nu, hur jag ser att de menar det men inte vill pusha mig.

shit shit shit.

jag svämmar över.
rullar det tårar över mina kinder är det inte utav sorg.

jag känner så enormt mycket kärlek och fridfullhet nu. vill bromsa världen många snäpp men har fått andrum att ta det i min takt.

det blir en dusch. det blir en timmes meditation.
jag längtar till sängen.

frid.

10.

9.
8.
7.
6.
5.
04.
3.
2.
1.
5.

Status: trött hals. Trötta axlar. Torr haka. Ganska lugnt men lite darrande inre lämnar ett grått Göteborg där löven precis börjat skifta i färg. Fjorton grader. Tiden är nu, alltid.


Jag tycker mycket om er.
Vi ses snart.









- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Härryda,Sverige

Jag har åkt i tio minuter men bara kommit några hundra meter.
Rutan är fuktig och mörkret överallt.

Jag såg det lilla hjärtat och slogs av saknad, eller var det hjärtat som slog eller han som slog mig?
Det känns konstigt när jag sväljer och öronen är fyllda med bomull. Är det utrymmet emellan allt som börjar breda ut sig? Mellantinget, mellanmålet, mellan jobb.

Meningen är målet, målet är öppet, målat i rött och öppet blödande som ett magsår som matas med kaffe svart likt mörkret som gömmer sig i hörnen av allt allt allt.

I morgon börjar resan mot mina djupaste hörn. Då får vi se, om jag är fylld med ljus som han säger. Kanske lurkar nåt i hörnen, där ska jag skrapa extra noga.

Jag är fan inte rädd och om jag blir det ska jag skratta faran rakt i ansiktet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

svanhopp.

göta petter vad med grejer man har. jag vet det men jag blundar för det och prioriterar livet. ibland dyker det upp saker som får en att tvingas reda i sina ting. så en lätt rensning för inspektion efter att något har ätit på oss. skulle behöva göra samma sak på många andra områden också, men känner jag mig själv kommer det inte att bli av nu. dessutom åker jag ju snart på min inre resa.

nåja. allt har väl sin tid.

den gångna veckan känns snarare som en månad.
when life gives you lemons...
mkt tumult i mitt inre och i samhällets yttre tvingade mig själv att ge mig tid för acceptans och kontemplation.
and so I did.

så jag fann mig själv ganska ofta sittandes uppe på redberget i eftermiddagssolen med näsan begraven i orden som ska ta mig bortom orden.
det rör på sig.

oförberett förberedd och om en vecka är jag tyst. radioskuggan ska sänka sig över mig och jag ska dyka djupt in i mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare.
"vi kommer att sakna dig", säger ni, och det värmer genom alla lager. penetrerar egot men kommer åt innanför också.
jag älskar ord, men vad finns bakom dem?
bakom tankarna, intellektet, bakom allt det här.

"det låter fantastiskt sa han", och jag vet att det kommer från kärnan. från platsen där vi kan mötas.

ingenting spelar längre någon roll, samtidigt som allt gör det.

"Do you want to know my secret? I don't mind what happens."

Noterar skiftningen i färg i kronorna men känner solen fortfarande värma mina bara ben. De känns starka. Utrensningen når en ny fas och livet skiftar fokus. Battlar egot, kontemplerar, tillåter, uppmärksammad, är.

Skakar på huvudet och ler.
Tackar,
Och vet.
Nu är allt som är och det är precis som det ska.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nuet påminner om ett varmare januari men ändå har så mycket hänt sedan dess. Att känna saknad över något som jag inte ens kände till vid den tiden. Så vardagen kantas av träning och flexibilitet, häng över mat och mängder med sms. Tankar. Känslor.

Massa massa svett. Jämnt.
Konstant awesome septemberväder, tack!

Andhämtning innan dagens timme av arbete, yeah!


- Posted using BlogPress from my iPhones

Location:Valhallagatan,Göteborg,Sverige

Revival!

Mbma, fifan vad bra.
Bergochdalbanan aka mitt lov fortsätter. Man kan fortfarande ha shorts och svettas mot en husvägg som jag visste.

Hittar min lunk.
Snart stänger jag av.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Balder all over the night.

Nu gjorde jag precis det där jag inte skulle gjort men det kanske är bra att vältra sig i skräp ibland.
Sånt som får en att känna sig så jävla liten och sårad, obetydlig, frånskild från allt det andra bra.
Så jävla liten.
Det får mig att vilja ta mitt pick och pack och gömma mig nånstans där någon till slut hittar mig. Någon som inte är du. Någon som är modig.
Samtidigt vill jag sträcka på mig och slå. Slå tillbaka på allt det där fastän jag vet bättre. Orättvisorna och rädslorna. All skit som upprepar sig. Vi är så jävla dumma.

Jag vill att det ska vara nu för jag vill stänga av världen för en stund. Passande. Snart är jag där, men tiden är så märklig och fan vad trött jag är på mycket.

Egot skriker.

Och ni andra är så fina. Jag menar det. Jag med. Hon ser.
Hur jag famlar ramlar reser,
vart?

Allt vill jag säga så att du förstår att det är okej fast det ändå inte är det. Va? Nä jag fattar inte ens själv. Själen skälver själviskt.
Wtf.

Kan man pausa?
Spola tillbaka. Ångra. Spola framåt. Nä just det, det är ju just det jag brukar tjata om. Nuet. Acceptans.

Jag ska hela mig själv. Jag ska utan tvekan gräva ned lik med de som håller min rygg men jag ska heller inte slösa min dyrbaraste i onödan, det ska också vara klart som korvspad. Och min kvot med tålamod håller på att tömmas i allt snabbare takt. Jag vet inte ens om jag vill fylla på.

Jag vill ha raka rör och modiga medmänniskor. Inte järnrör och fegisar. Gräv ned er och väx upp på nytt.

Det här är inte mitt högsta jag men det är ärligt. Jag önskar jag hade nåt att knapra på. Som smulade ned hela din säng. Inte min, din.
Och så hon och han och hon igen, fin.

Kasta inte pärlor på svin.


- Posted using BlogPress from my iPhone

...

Den här helgen har känslomässigt sugit musten ur mig.
Just nu, inga ord...

Sverige 2014.
Hm.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndagsbikten.

Livet tog mig till en känslomässig plats där jag kan motivera min röst och valde att lyssna på levern istället för hjärtat. Inte ur ett alkoholperspektiv om det nu är dit dina tankar rör sig. Utan levern blir hjärtat ändå smutsigt och kroppen förgiftad. Därför.



- Posted using BlogPress from my iPhone

dörren är öppen fram tills den är stängd. nu är den visst stängd.
jag lyssnade i alla fall. utöver öronen.

min cirkel, jag springer runt och gör mönster. måste titta från längre avstånd.
trött på det här.


trött på människors rädslor! på folks tillvägagångssätt och slutna ögon. trött på taktik och övertänkande. på fegisar, analyser, obalanser.

jag ska fan rösta med hjärtat.

o alla de där andra kan dra åt helvete. dags för mig att byta spår.

bevingade varelser finns under dygnets alla timmar.

Jag är som en mal om natten, sa hon, efter att jag redan hade identifierat tanken i rymden runtomkring oss innan hon uttalade den.

Luften sveper in och håller mig vakande på natten, men väcker mig till en förhoppningsfull klarblå himmel i kontrast till grannhusets gula tegel.

Inför vipassana grottar jag in mig i tystnadens mening och finner där ungefär allt. mellanstunden. mellansnacken. rymden mellan allt det andra.

"Om stillheten finns där kan den innefatta allt."
Det ger mig hopp. Ibland börjar man i andra ändan bara, så tänker jag och tänker att jag inte borde tänka så mycket, men att jag ska öva mig på det.

Jag gurglar sesamolja och tänker på frukost.
Undviker impulsen att gnugga mig i ögat på samma sätt som jag tvingade mig själv att inte lägga handen på hans mage. Ögat är lättare för där är rädslan så mkt mer direkt och enkel.
...som en mal om natten, dras mot ljuset.
Gurglar. sköljer.
tänker. inte tänker. känner. lyssnar. lyssnar.
vi ska samtala du och jag, i stillheten.

extraordinary ordinary.

Man kan ha en plan, det kan vara bra. Än bättre är att vara öppen för avstickare på vägen och i slutändan kanske planen går åt helvete ändå. Then may so be it.
Jag läser Tolle, äntligen. Bra Maria.

Så blev den här dagen baserad på känsla och formad av slumpmässiga(?) tillfälligheter, eller av attraktionslagen kanske. Hur som helst sa kroppen ja till vila och nej till bikram i morse. Och resten av jaget lyssnade och rättade sig efter kroppen. Kanske det var intuitionen också.
In i salen för att pusta speglar tills svetten ändå lackade och vidare på skor, slitna och oklackade.
sneakers.
ärenden, ärenden. byter byxa mot byxa och bok mot bok. skrivna ord i luften möts i en fusion som blir verkliga ord som uttalas, som aldrig vill ta slut, som blandas med koffein och protein när omvärlden krymper och kvittar. Vi kvittrar. En kiwi och en albatross.

en enhörning. opiumhandlare. sten. magma. koncentrerad sol. urban buddah. liten låda av mörker. tesked. myra. yoda. kärleksmums. indian. pocahontas. minilejon. kiwi. snöre. stycke.


mycket. så mycket. slits mellan this and that.
känner kreativitetens ådra peta mig på skuldran när luften sveper in. ser hur dagarna försvinner och hur jag romantiserar nätterna och skimret de medför. är det mitt förhållningssätt för att gå in i hösten?

jag vill skriva avtal och äga dig om natten, tala tyst till ditt undermedvetna tills din andning lättar och du kan kisa utan dis. jag vill tvinga dig till medvetenhet och göra detsamma med resten av världen, men jag vet att man aldrig kan tvinga.
men man kan pocka. man kan vara och det ska jag.
ser redan hur den stora fågeln har ändrat sitt sätt att föra sig, vingspannet spelar ingen roll.
det spelar ingen roll.

färden.

på färden som tog mig tillbaka nordväst vaknade någon slags ilska inom mig, konstigt nog.
eller kanske inte konstigt.
när landskapet bredde ut sig utanför rutan och susade förbi återkom återigen den där längtan. bort. att lämna allt en liten stund, allt det bekanta. det är en tudelning mellan livet jag trivs i och staden jag älskar, människorna som värmer mitt hjärta och det där andra. det som är lite större, det som ger perspektiv. liten på jorden...
det som den här gången inte kändes som flykt, snarare perspektiv.
valår. (nittioåtta jag röstar från soffan. med mittenfingretiluften)
tillbaka i staden på promenaden hem möts jag av fredriks smilande, tomma löften och det där om att stoppa det organiserade tiggeriet som upprör mig fast jag inte borde tillåta mig det.
och jag känner mig trött. fast det är en sommarkväll i september och benen känns som om de skulle kunna springa tusen mil känner jag mig trött.
ska man verkligen ens behöva kämpa för ett rättvist samhälle? det är löjligt ju. jag har svårt att förstå att det FINNS. rasism. homofobi. kvinnoförtryck. allt det där.
är vi så små människor?
tydligen.
det är fan sorgligt.
kämpa för vaddå? jag tycker fan inte att livet ska vara en kamp. det känns som om vi sitter och vänder mynt i joakims pengabinge när bina försvinner utanför.
det är då jag får lust att resa långt långt bort, till en annan värld, även om det är samma.
skulle det vara en flykt ändå? kanske. att slippa se skiten, att välja en annan slags kärlek är ändå att välja kärlek.
det är det enda vi borde välja.
det är det enda alla egentligen någonsin vill ha.

vakna, sverige.

Eftermiddagssolen är min favorit. När den träffar och värmer huden blir jag lika varm inifrån. Når havsbrisen fläktar och molnen knappt kan skönjas är jag hemma. Tack för alla dessa ögonblick.
Krämar ur det sista ur sommaren 2014 tillsammans med en longlost fyrbent tuss som svalkar sig under molnet på min vad.
Vad?

Kan ändå inte låta bli att tänka på hur mkt jag Kommer att sakna just den här känslan. Barfotakänslan.







- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fädriften,Falsterbo,Sverige

September Visar sig från sin bästa tiden och folk går omkring och svettas i dunjackor.
Jag njuter av min nykomna flexibilitet på väg hem från ett av mina nattliga extraknäck. Rider en av stans alla vagnar genom en solig älskvärd stad med hela dagen framför mig. Kroppen ömmar från gårdagens last av fysisk aktivitet och öronen är fulla med waywaybackmusik som matchar mig just nu.

Jag minns januari som kanske var lite som september Kommer att bli. Hur jag parerar alla träningstimmar med en hel massa sömn. Det har redan börjat. Har sovit timmar på dagen både i söndags och igår och nu tio timmar i sträck.

Återhämtning.

Aah.

Och i morgon vid den här tiden är jag tillbaka i Skanör. Gör mig onödigt sentimental sedan förra besöket som växer ju mer distans jag får till det.

All kärlek, det finns så mycket.




- Posted using BlogPress from my iPhone

det där med höst. eller det här med höst.

envist håller jag ändå fast vid att det kommer att komma ett sista sommarryck där jag får gå i shorts och svettas igen. samtidigt har jag landat i tanken och känslan på att den där peaken är förbi och det är okej. vi befinner oss i något slags ingenmansland som trappas upp när hösten på riktigt blommar ut och exploderar i färger som också är miljövänliga.
och allting som finns nu kommer att finnas då om vi vill det.
det behöver jag påminna mig själv om ibland.

det slog mig också alldeles nyss, att hösten kanske kan var bra för oss, om vi vill spinna på den tråd som vi tvinnar men inte tittar på. kanske blev ljuset för starkt och för mycket för vissa själar som behöver gro i tryggheten av mörkret, tänkte jag när jag romantiserade natten för mitt inre.

det återstå att se, liksom resten av livet.

Den är lite annorlunda den här gången men det är onekligen något som bara är. Större och starkare än att jag kan göra nåt annat än att låta mig svepas med. Det är väl det som är meningen också, utmaningen. För mig. Jag inser ju hur allt det som var ändå har präglat mig djupt och sitter envist kvar lite här och där.
Med små krokar.
Sakta börjar jag tillåta mig mer. Att släppa och känna i stunden i mörkret där man nästan inte säkert vet om det verkligen hänt. Fast känslan som det skapade är knappast påhittad. Jag vill tillbaka till den, knarka den som om det inte finns någon morgondag.

Sakta framåt mot stillsamma äventyr och vilda nattliga vilopulsar.

Närheten som stegras och klistras ihop. Mer och mer. Intensivt öppet ärligt.
I natten kan man gömma sig när det är läskigt och vara en lite annan version av sitt alldagliga jag.

Jag har alltid gillat nätter.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Över broar

Det är tur att semestertiderna är slut för JAG är helt slut.
Nästa vecka ska jag vila.
I morgon jobbar jag en timme men kommer va igång från morgon till kväll. Nu är jag så trött så trött så trött så trött.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gjutjärnsgatan,Göteborg,Sverige

Himlen ikväll var sjuk och onekligen...ja äsch.
Tankarna far dit de far.
Blixtar och dunder,
Magiska under.
Må det ske,
Såsom i himmeln...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Dream big.

Ett dygn sen känns som en dröm, och jag visste det. Det var därför jag kisade lite med ögonen och tog det där mentala fotot, för att försäkra mig om att det verkligen hänt. Fast det är långt ifrån första gången. Konstigt att man gör så.

Det var bara nåt som kändes annorlunda och därför har det etsat sig fast sådär mkt så jag inte kan låta bli att komma tillbaka till det hela tiden.
In my mind.
Det är fint men lite irriterande för det skapar så många frågor.
Borde man agera eller bara vara?

Gårdagen blev likt den förra veckan en lång vila, kanske är det en bra grej. Veckans dynamik...snart ska den förändras igen. O idag ska jag röra mig hela dagen. Ser fram emot det faktiskt. Inspiration och rörelse av detta slaget har det kanske varit en smula för lite av om jag ska vara helt ärlig. Det är en hel del det har varit för lite av i det senaste och orsaken är nästan uteslutande att det varit på tok för mkt åttatimmarsjobb.
Skärpning.

Drömmare drömmer drömskt.
Vaknade och somnade om. Drömde om frustration.
Nu ska jag gå upp så jag slipper få bråttom.

Söndag, hej.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sitter på den här bussen ute på landet nu. Hade aldrig åkt den eller varit i säve för inte så längesen men livet är underbart och bjuder på nya överraskningar hela tiden. Att sitta här nu men lagom mosig lördagshjärna efter att precis intagit första födan på dagen där jag inte tagit mig upp ur sängen annan än för att vinka av sällskapet och lyssna på feta i am legion som jag för en dryg vecka sen såg live på stay out west. Som jag Aldrig hade hört talas Om dessförinnan. På väg mot filmkväll och kvällspromenad. Med boysen.



Nästan de☝️iaf. Plus minus.

Igår gjorde vi nef. Vissa för första gången. Så om livet tog mig t detta nu undrar jag vart det bär av härnäst.
Gränslöst.
Så vill jag leva.
Och det värmer att tanken på frånvaro skapar saknad hos dem. Jag saknar lite, men vet att det finns en tid för det mesta och hur det behövs och är så väl väl unt.

Nu ska jag kliva av. Säve.




Posted using BlogPress from my iPhone

festivalhjärnan.

den här festivalen blev så annorlunda mot den förra, det är intressant.
men beständigaste följeslagare kände jag inte alls förra året vid den här tiden, tex, bara det.
omständigheternas fantastiska allt ledde mig till massa skoj off chart så den här gången avslutades ändå festivaldagarna på topp...efter första kvällen var det ändå ganska mörkt när jag kom hem, dränkt som en katt och barfota. andra kvällen var det hotyogapants i gryningsljus och tredje morgonen behövde man ha solglajjer på väg hem från efterfesten. highlife.

zebra katz  <3 ens="" ga="" man="" p="" s="" ska="" vad="">i am legion.
ellipant. alltid fet. det enda som gav mig gåshud.
maggio. vackert. känsla. känslor.
robyn o röyksopp. lasershowsröj med bas som går genom märg o ben sker för sällan i sverige.
outkast. glömde nästan bort att jag såg dem. lite besviken. storbildskärm på en kvinna som sitter med särade ben och tar av sig trosorna. givetvis ser man inget, men ...varför?
teddybears. ölkagge med röj. rösta inte på sd.
silvana imam!
mos def. chillastic skön dude.
mapei.
joey badass.
labyrint.

och. jag har säkert glömt nåt.
efterfesterna <3 bas.="" chicken="" k="" p="" pbubblor="" rde="" s="" teryaki="" tung="" vackra="" vyer="">
måste sova.

Festival änna..

Jo jag känner mig lite som en halvänka när fru nr1 är frånvarande, fru nr2 drog hem och fru nr3 hänger med sin man. Alla fruarna har män nu och partnern rockar punk. Vännen kastade in och de andra fyllde i. Men så ville universum ändå ha hem mig ikväll so I obey.
Den här morgonen kommer jag hem torr men en timme senare.
Munnen torr som sandpapper.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen.

Är det idag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

tack.

Jag svämmar över igen, av tacksamhet och välmående.
Balkongdörren står på glänt men luften är skönt sval. Levande ljus fyller ut en del av mörkret och blandas med det artificiella och tystnaden som sprider ut sig efter alla ord ord ord ord.
De här två dagarna har fyllts med jobb, men sen. Sen har två olika fina vänner deltagit på mina klasser. Vänner som jag har lärt känna det senaste året. Svettas tillsammans, laga godsomfanvegetarisk mat som äts med njutning och sen för jävla bra eftersnack om allt allt allt. och inget.
DET är livskvalitet.
Red bull ger mig inga vingar, men sånt här gör.

I morgon ska jag  sväva genom dagen, dricka kaffe och bli plåtad, trycka på folks fötter och sen är det nära. Jag har väntat och längtat i ett år. w a y o u t w e s t. för jefla bra för att missa, oavsett och punkt. så är det bara. så dessa två fina kvällar har väl kompenserat dessa vänner bristande närvaro. jag ska dansa och leva, äta och le va. fastän hjärtat blöder (nej det gör det inte ens, men det lät bra)

om ändå mitt golv hade varit av gräs.

jag tvättar i smyg igen då söndagskvällar verkar vara den enda tiden jag är hemma och har tid med detta. fast man inte får tvätta på söndagar, enligt bokningsschemat, och speciellt inte vid den här tiden skulle jag tro.

har lite separationsångest med alla som jag inte tycker att jag hinner träffa tillräckligt ofta, vilket är nästan alla. fattar inte hur det redan kan vara måndag igen och fattar verkligen inte hur så stor del av vår befolkning tycker att det är en okej tillvaro att springa runt i det här hamsterhjulet. förstår. verkligen. inte.
gläds åt att det endast är tre packade arbetsdagar denna vecka innan det är dags att bege sig way out west och in i en härlig dimma av gemenskap, umgänge, musik, dans och berusning. har längtat sen förra året. kommer sakna dig, emma.

helgen. orkar inte ens recappa. den var bra. jag är nöjd. jag rotar i den medvetna jaget och drömmarnas rike.
under loppet av helgen har jag blivit kallad allt från streetsmart, pocahontas, skogshuggare, gummiträd, destroyer of shades...

and there it ends.
for now.

Logiken e sviken.

Jag hade byggt upp den här veckan som ett berg att bestiga och kom på mig själv med att våndas lite redan innan den börjat.
Onödigt.
Nu när det mesta förpassats t det förflutna förundras jag över hur smidigt det har gått och hur ojobbiga allt det där förväntade jobbiga blev. Det förstärker än mer det onödiga i att våndas/oroa sig och jag borde veta bättre. Jag gör det men kunde ändå inte hindra mig själv.
Och det är okej.
Varje upplevd erfarenhet förstärker vad jag egentligen vet, befäster det.

Så dagen som var absolut längst, grönast och då natten var kortast och på elins bäddsoffa...jag trodde den skulle följas av en jobbig trött dag då jag inte skulle orka nåt alls.
Döm av min förvåning när det visar sig bli första dagen jag minns då jag faktiskt är pepp och glad när jag går från det här jobbet.
Så jag tänker gå på bikram och jag ser fram emot det. Come what may, jag kan bara alltid fortsätta sträva mot den där bästa versionen.

Idag blev jag kallad livskonstnär av en vän, det tyckte jag var vackert. Det gjorde mig glad.

...livskonstnär
:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gotta b said

Despite all, fyfan vad mkt fet musik jag har peppat! Det får mig ännu mer att undra vad jag hade för mig innan.
Precis sett mobb deep, preppar för snoop och outkast. De senaste åren har jag sett wiz Khalifa, kendrick llamar, Kanye west, public enemy, common, angel haze, Nelly furtado, b.o.b, nnekka, wu tang, janelle monáe, Alicia keys, nas, Kraftwerk, Rodríguez, james blake, och detta är ju förutom alla svenska grymma artister som Timbuktu, syster sol, kapten röd, maskinen, movits, looptroop, lilla namo, kwaai, Cleo, elliphant, Petter, gnucci, Håkan, ansiktet, Robyn...å jag har säkert glömt en massa. Snart fylls lista på med wow. Det är fan helt otroligt.

Tack som fan. Göteborg is da shit!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Västra Hamngatan,Göteborg,Sverige

Pessa på pessemesm

Lever efter det här extra mkt denna veckan eftersom den kändes så enorm redan innan den ens började. Ibland är det som sagt svårare att hålla sig närvarande.
Men.
Inställningen är allt så nu har jag forcerat positivitet genom dessa dagar och upplever ännu en gång att "fake it til u make it" fungerar alldeles utmärkt! Dagarna och kvällarna är fullspäckade av allt möjligt men så länge jag hinner med socialiserade och tankar är allting ändå som det ska. Nu ska det också hinnas med att se giganter som mobb deep och snoop dog som gästar stada denna vecka. Sjukt pepp inför wow nästa vecka också.
And so life goes On.
Fångar upp informerande vibbar i den varma vinden och undrar för mig själv om jag uppfattar dem rätt.
Det kommer att visa sig.
Mina möten har gett mig så enormt mkt kärlek och energi så vips är man där igen, i allt det där bästa. Tack för det!
Vila kan man göra under en filt i mörkret sen. Då ska jag banne mig ha sällskap också. Mig kan man knappast undgå mkt längre:)


Smoothieligan pre bodypump☝️


Posted using BlogPress from my iPhone

Survivalkit.

Man vet Aldrig vart man hamnar. Bra grejer att ha med sig:
Kånken
Extra tygkasse
Ringblomsalva
Shades
Bikini
Handduk
Klean kanteen med vatten
Tandborste
Hörlurar
Läslektyr
Tröja/sjal
Iphoneladdare

All set!
Har kört nån ofrivillig halvfasta sen i fredags pga värme och träningsbrist har jag noterat att jag levt på: en skål yoghurt, frukt, glass, chips, bubbel, juice, kaffe och en bananpannkaka.
Jösses!
Rättar till det här retroaktivt med brunch på Ritz! Majgaaad!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Uns uns uns unsdag

På banan igen.
Få träffa gamla vänner o äta svingod vegetarisk mat med massa smör på! Sova 8h även om d innebar att jag försov mig i vaknade 5min innan jag börjar jobba. Klarblå himmel. Kaffe på vägen. Bästa jobbfrukosten någonsin:



Och inplanerat kvällsdopp efter jobbet. En bra dag blir d tror jag bestämt. Nej jag vet!



Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Södra Allégatan,Göteborg,Sverige

Jobbdag två och jag vill fly igen. Tillbaka till de skånska vyerna och de danska dofterna, till exempel.

Sova i eftermiddagssolen och bredvid. Tack för minnena.

bliss.

måndagsbliss. att vakna av ljuset 06:02, hinna äta frulle och promenera t jobbet där det är lugnt hela dagen. att äta lunch på svettig kajkant med elin och albin och multikonversera hela dagen på www. att somna på en liggbänk efter jobbet och strosa för att köpa awesome smoothie och titta på barn som glider som sälar i bältespännarparken. drilla sju tappra krigare genom skivstänger och desto fler krigare under kvällens yoga som också gästas av lovisacamillandreasmedmammaochmoster. få skjuts hem. äta yoghurt med färska jordgubbar på en ljummen balkong medan ljuset sakta dämpas och tisdagens föraning ligger i luften.

jag har fortfarande missions kvar, men det gör inget.
nöjdnöjdnöjd ändå. så om jag e nöjd och jobbar såhär mkt just nu borde ni alla andra som har semester vara i sjunde freakin himlen. se till att vara det!

pis.

De där små äventyren som betyder allt.

Ibland får man vara busig.

Man ska välja sina fighter men även resten av sitt liv. Ibland kör man bara o ibland får man ställa A mot B och kalkylera på sitt egna sätt. Sen göra slag i saken.
Jag insåg svårigheten i att vara helt närvarande när platsen jag befann mig på inte överensstämde med den jag vill vara på. Då drömmer man sig bort, längtar bort, längtar framåt. Att fortsätta ändå är det första förödande beslutet och kommer att följas och döljas för att övertala, det blir nog bättre sen.
Det blir det inte, det blir bara svårare att ta sig ur, kommer du att tänka.

Så tacka fan för att jag vet bättre och lever efter egna ideal inte deras.

Om du inte kan njuta av stunden behöver du göra nåt åt stunden.
Nu har jag fått livskraft att klara mig en stund till för löften är löften även om jag inte då var den jag är nu så kan jag inte svika mer än såhär så jag håller huvudet ovanför ytan fastän tången ibland slingrar sig runt tån och vill dra ned mig.
It is what it is.

Sommaren är fucking awesome!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nånstans tror jag att man(jag iaf) vet vad som är jobbigt för att det är bra och något jag måste igenom och när det bara är helt onödigt-jobbigt. Rätta mig om jag har fel och gör det omedelbart isof.

Tragglar genom en seg jobbdag med långa samtal och lite att göra. En bless på ett sätt men också känslan av meningslöshet, despite all. Tröttheten. Glassen på fikapausen. Kaffetörsten när waycup visar sig vara stängt. Opeppen för att drilla andra, viljan att få stå på mattan själv.
Och
Hur
Allt
Vänds
Powow!
Hur det ena jobbet tynger mig och det andra drar upp mig ur dyngan. Tacka fan för att jag har båda!

Äventyrslustan växer starkare för varje inrutad låst sekund. Om jag jobbade heltid dagtid skulle jag nog råna en bank bara för att göra uppror. Eller nåt. Giltigt skäl till att inte göra det mer än några veckor per år...?

Ska hem och panera fisk, äta massa smör, kolla på mike och harvey och somna.

Jo jag har haft bättre tisdagar men äsch. Har ätit chips, glass och skrattat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

det varierar väldigt mkt just nu.
och jag hittar tydligen lugnet och kontrasten till dessa jobbdagar genom att ligga på golvet och knarka olika serier. tog upp promenaden till jobbet i morse.

det känns som jag ibland inte bryr mig om att pusselbitarna ligger utspridda över hela rummet, och ibland vill jag desperat hitta den där jäkla hörnbiten.
ambivalent.

att inte göra något är ju också ett val.
hur ska man verka?

Gråblå.

Mitt i allt känns det plötsligt ensamt. Konstigt.

Klarade att mota bort molnen tack vare känslans frånvaro och fick känna solen möta huden sådär ljuvligt trots att vi nådde brisen först framåt eftermiddagen.
Vattnet var svalkande, helande.

Unheard bassbeats genom landskapet som är så svårslaget. Mot mellanlandning, fakemexikanskt o scarymovieattempttvå.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid bra, sa hon och funderade på alternativen, perspektiven och dundrade på.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tgif

Jaha hej.

Den här dagen var intressant. Vaknade med en känsla av att något inte stod rätt till och fick det bekräftat när klockan visade 23 minuter efter att jag börjar jobba.
Upp.
Fumlar och fipplar så ansiktskrämen flyger ned i toaletter.
Upp.
Orkar inte skynda för mycket, skyndar lagom.
Framme på jobbet 1,5h för sent men får ändå äta frukost. Fint.
Lunchar på asgoa fisklådan på kajkanten med e. Svettas.
Svettas mer.
Tror att jag slutar fem men slutar visst fyra. Hellagood.
Parkhäng med glass. Pistage och valnöt. Vin. Sällskap.
Pizza. Kannor. Sällskapets två yngsta som dessutom har semester mår dåligt och ger upp. Intressant. Klockan är typ nio-ish.
Pratar. Pratar. Sitter.
Tre kvar.
Dansar. Svettas. Nykter. Trött.
Lämnar de två. Åker fel. För långt. Springer. Hinner. Små ögon.
Perspektiv.
Varje vecka har ett nytt tema och jag ser med andra ögon nu. Nyare. Jag ser puppan och larven och jag inser. Så länge dörren är öppen så är den. Hon ser potential. Hon är fin. Jag är nykter och trött. Små ögon. Varma fötter.
Helgen fri.
Han jobbar.
Hon ska se på fotboll.
Jag ska umgås. För fan.
Som innan eller annorlunda?
Det får vi se.
Men som sagt, perspektiv.

Och de tre viktigaste blev alltså
Gymnasievalet, att dra t Oz själv 19 och reflexologin.

Tack för sällskapet. Snart behöver jag bara mig själv och då kommer resten. Jag tror henne och uppskattar de fina orden och att jag hittat en till sån här jefla bra människa.

Han. Han är mer en känsla än en person.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Värmen vinden och solen får mig att tänka på slöa sommardagar på stranden på senoren. Det hade varit skönt att vara där.
Pusslar med mer än heltid och det sociala livet som bara ökar i vindkraft och skänker mig så jävla mkt. Jag har åkt båt till fel hållplats, blivit dränkt i regnet, kollat på en hel fotbollsmatch, sovit borta mer än jag sovit hemma, packat in mitt liv e kånken och tygkassar och frågan om när jag ska hinna tvätta min svettiga tvätt är ett konstant mysterium.
Solen bränner genom superhuden och hela mitt jag gör motstånd mot att gå in igen, in till telefonen och jobbet. Men playknappen är intryckt och med alla missions kommer också en kraftig vibb som fångar mig från sidan och får mig att le oavsett hur mkt regnet har vätt mitt hår och paraplyet hänger kvar på sin krok.
Efter konstens alla regler ska jag fokusera på att vara jag så mycket jag bara kan. Resten får ni andra sköta. Ta ett steg tillbaka så ser ni. Mig. Och allt det andra.


Minus på sömnkontot men plus på karmakontot. Komplexa konstiga speciella ljustorn har tydligen blivit min inriktning, föga förvånande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Era

Nu skare börja knegas alltså. Opepp men ska peppa. Here we go! Tropisk värme kl 8 men visst nu ska jag checka in på Capio. Hurra.

- Posted using BlogPress from my iPhone

We're all dreamers.

Allt och alla är så intressanta. Sjukt insnöad på beteende, hur vi fungerar tillsammans och var för sig. Gruppdynamik. Vilka ursäkter man har för sig själv, hur så mkt bottnar i rädslor. Vilka som vågar inse och utmana dessa.
Kanske gör jag en inre avhandling av människans sociala beteende, men jag umgås med er för att jag vill. För att jag värderar, uppskattar, gillar. För att jag vill ge mer. Lära mig. Förstå.

You're the light over me.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Drottningtorgsbron,Göteborg,Sverige

jag tycker att det är fantastiskt fin att ni läser vad jag skriver och blir ännu gladare när jag får höra att ni uppskattar mina ord.
tack.

den här torsdagen blev så bra ändå.
ändå, som att jag förväntade mig något mindre? jag vet inte.
det känns som en produktivt balanserad dag trots att jag aldrig hinner lämna tillbaka den där försenade boken på bibblan. prioriteringar...
tackar mig själv för bikramen. den fick mig att falla på plats. fick alla tankarna att stillas, tog fram den explicita närvaron i stunden när svetten tränger igenom och strilar på brun, bläckas, befläckad hud.
min.
med tystnaden kommer den självklara insikten, när tjattret dunstar.
älska mig. under kvällens golvtid såg jag den där showen på svtplay.

jag ska inte bli långrandig för fredagen väntar.
insikten var att man kan bara vara den man är, den bästa versionen av sig själv i så stor utsträckning som möjligt. om folk inte gillar en då är det inte mycket mer att göra. jag lever inte för andra, jag lever för mig själv, men jag värderar er andra skyhögt.

jag ska avsluta kvällen med att skriva igen. på papper. jag är visst inne på att rada upp saker. ibland kan man behöva det, för att förtydliga. igår radade jag upp önskningar. idag ska jag befästa saker som du, ni, han, hon, hen, de har sagt till mig som har gjort mig glad. som jag vill komma ihåg. för att det är så lätt att låta det negativa ta mest plats.
jag vägrar.
jag vägrar fortfarande låta de där pockande tankarna ta mer än dessa rader.
ibland är ignorans det bästa sättet. ibland det enda.'
a beautiful mind.

hej.

på nåt sätt blev det torsdag igen så snabbt.
jag vill tacka för alla ord som ni skjuter tillbaka till mig, de betyder mkt.

jag är bara hemma och mellanlandar. det här blir en sån dag när jag går från det ena till det andra och det tredje. svida om, packa väska, andas djupt ned i magen.
i morgon är jag ledig.

anmäld till vipassana i sept/oktober. i tio dagar ska jag stänga in mig i mig själv och min egna tystnad. har varit inne på olika detoxgrejer men detta blir mer av en mental och andlig/själslig sådan. ingen kontakt med omvärlden på 10 dagar. inte ett ord på 10 dagar.
ibland behöver man inte resa så långt bort för att göra en resa. ödeshög lär räcka och bli över.

känns som en bra utmaning.


...

Om jag sticker nu, är det att fly?

Jag slår bort de där tankarna som pockar för femtioelfte gången, vägrar ge dem energi.

Funderar på om lugnet efter mitt inre drama har gjort kontrasten så stor att det nu känns meningslöst. Men jag är väl ingen dramaqueen?
Att det ska vara så svårt att se sig själv utifrån. Att det ska vara så svårt för vissa att förstå vem jag är. Att det ska vara så svårt att visa det ibland och i andra fall lika självklart som den förorenade stadsluften jag fyller mina lungor med.

Ha inte behov av något men önska dig allt.

Just det, just det.
Jag ska skriva en önskelista, banne mig. En kopp te och en önskelista ska kvällen generera i. Sen ska den hända, den där jävla listan.

Ambivalent.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Korsvägen,Göteborg,Sverige

knack, knack.

vem fan e där?

måndagen blev en söndag ftw. det planlösa blev umgänge och en sväng till ikea. bra dag.
men hur man än vrider och vänder på det återkommer känslan av tomhet.
har jag spelat ut mig mot mig själv, är det en plattform för avstamp eller är det bara så just nu?
kontrasten mot förra veckans övertänkande planar ut som avsaknaden av impulser på ett EKG.

nu då?

dramat tog slut. jag gjorde det jag behövde och. så. tog. det. slut.
vad egentligen?
för inget har förändrats. allt har förändrats. men till det bättre?
eller var det också en illusion?
har jag själv tappat intresset när det inre dramat löstes upp? vad är det då jag är på jakt efter?

jag fyller på med doftljus av den billigare sorten och glas. jag är inne på glas verkar det som. var dryck har sitt perfekta glas och det spelar roll. formen, tjockleken, höjden, diametern, tyngden, känslan.

bryr man sig egentligen?
eller hakar man upp sig på detaljer.

vad är det du längtar efter?

kontrasterna.

så mycket har utspelat dig i min skalle och lite även utåt vilket var ett stort steg för mig.
har pratat så mycket intressant med så många den här veckan att det nästa känns som nåt slags rekord.
igår skullere bli fest och det blev det väl men jag fann mig sansad i diskussioner i samma crew som jag ändå alltid umgås med och undrar vad det säger. fast där tänker jag också dra gränsen för självanalys idag, för ibland måste man cutta sig själv lite slack:)

söndagarna brukar för mig få vara fantastiska hängdagar som blir väldigt sociala men utan krav.
idag gick jag upp ur sängen först framåt två, och det var för att hungern jagade upp mig. jag har fortfarande inte gått utanför dörren eller klätt på mig och jag har nog inte sagt mer än två meningar på hela dagen vilket är väldigt ovanligt, men skönt. gick in i mig själv och min bok och stannade där för att det behövdes. nu ska jag ju socialisera ikväll, om rösten bär mig. nu får fingrarna tala och kanske borde jag lufta mig lite innan de kommer hit. kanske borsta tänderna?

pizza. hemmagjord.

den oändliga resan av nuet.

denna dagen, ett liv.
express yourself.


jag sitter på golvet med tända ljus som kastar levande skuggor och nu tror jag sommarnatten är som mörkast. mentalt har jag gått igenom mycket det senaste dygnet, men tröjan är densamma.
jag dansade rosa till livemusik och drack smashing drinkar med hickorysalt och fetaost som pimp.
jag har bytt äggen mot ost och lök för tillfället.

anyway.
jag har promenerat hem i en ljus sommarnatt efter att ha återupptäckt det där med att spårvagnarna inte går på onsdagnätter. just då hade jag svårt att se allt det fina i det.
när jag kom hem runt fyra sitter mina roomies i soffan och smuttar på glas. jag finner det roande att den tiden vi alla tre är hemma, lediga och har tid att umgås är mellan 04 och 05:30 en torsdagsmorgon. också gillar jag det. känns upproriskt.
sen sov jag. inte tillräckligt mycket egentligen, så jag borde vara aptrött nu, men jag är lite hög. inte på droger alltså. mina egna substanser räckte alldeles tillräckligt i det här fallet.

idag kastade jag mig överbord. one small step för de flesta andra men ett giantfuckingleap för maria. jag lyckades finslipa snabbspolningen och jag har turen att ha såna fantastiska fantastiska vänner inom räckhåll. antal utbytta ord idag överskrider gränserna men halsen känns inte ens torr.
okej kanske lite.

jag har fått sån fin input och många fina, ärliga, peppande ord idag. analys av analysen.
jag har också fått ett löjligt otroligt gensvar. universum spetsade tydligen sitt öra och hörde min bön och så kunde moses gå på vattnet typ. eller alltså, jag vet inte om jag flyter eller sjunker, men saken är den att nu spelar det inte lika stor roll. jag vågade och det är kanske det viktigaste av allt. befrielsen i att göra det. paniken när man han gjort det. när återvändo tillhör ett val i en tid som inte längre finns. för tiden finns ju inte. eller. greppa.

tack för frukost i solen och effektiva ord, fru kajsa. du känner mig som ingen annan.
tack för juice i solen och insikt, partner Lina.
tack för input, analys och allt det där o middagssällskap, stina.
tack för att du ringde, fru elin. much needed. och för att du var en envis jävel en stund. och för att du kan höra skillnad på mina tystnader, till och med över telefon.
tack för peppen, tove.
tack för mig.

Change.

Jag sitter här och sörjer i förväg vilket e helt onödigt. Sörjer att detta e den sista lediga torsdagen på väldigt länge. Sicken tur att tid bara är ett begrepp. Eller jag vet inte, kanske är det tvärt om.
Jag tänker för mkt.
Nu gör jag det.

Jag sitter i solen på en uteservering med resterna av en lunch/frukost med ena frugan som behövde rusa tillbaka till jobbet.
Återigen ser jag mig utifrån.
Jag gör som ringar. Jag går runt men rör mig ändå omkring.

Öva öva öva öva öva öva öva tills det inte känns jobbigt längre.
Öva öva öva öva öva öva.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Redbergsvägen,Göteborg,Sverige

överallthelatiden

okej. ordbajsar för orkar inte strukturera för jag ska sova och jag har stirrat på skärmen för länge, men det har givit mig en massa och samtidigt skyddad mig från mig själv, haha.
den här dagen har varit så mycket bättre än igår. yup.
bättre mood over all. pre-nummersläpp på jobbet, fick lyfta en massa kartonger och kränga tidningar OCH diskutera djup shit över dimensioner. fick oväntad komplimang från total främling när jag stod och drällde på drottningtorget. fick tankarna att börja rulla all over igen. beteende. rädslor. begränsningar. jag gillar inte begränsningar alltså, men ändå sätter jag dem på mig själv. inte med flit såklart. behöver briefa.
tillbaka för att drilla i den varma salen. så fint. så fina. svett! kärlek. beröm. utbyte.
med näsan i mobilen för att behålla känslan av att vännerna är här fast de är där. därför. skiter i om jag snubblar.
praisethelordforfood.
man tränar mer, man gör mer, aptiten ökar. halleluja.
verklighetsflyktens andra säsong är slut. OITNB. fan.
varvat med skratt. slaps. ideer. kärlek.
och min snurrande skalle.
det där om att om du vill ha nåt du aldrig någonsin haft måste du också göra sådant du aldrig någonsin gjort. put yourself out there, so to say.
working up my courage.
håller på att glömma hur man stavar på engelska. wtf!
imorgon. är idag.
färg!!

jag sitter och funderar på om jag är på väg mot sånt där övertänkande igen, det är svårt att veta. man vrider och vänder och klurar och kämpar och önskar.
idag har det varit en kluven dag. en mulen dag. en solig dag. en kylig, en varm med regnet nära men aldrig fallande. en menlös, IQ-befriad, befriande, längtande dag.
livet har skämt bort mig så mycket i det senaste att kontrasten blev stor även fast den är liten.
jag är liten, men jag känner mig stor.
det tog så lång tid att bli ung.
dina ord värmer också.

varför är ord ibland så svåra att få ur sig, även de väldigt triviala. vad är det jag bygger för murar mot mig själv och vad är det jag är rädd för? ibland känns det skrivna ordet så mycket lättare att ta till, men det talade så mycket enklare. förutom då, dårå. dåre.

jag vill slinka dit. varför tillåter jag mig inte att göra det?
ställer jag för många frågor? men är det inte det man ska? ifrågasätta även sig själv. rannsaka. eller är det för mycket. vad är din analys på mig? jag frågar ingen särskild och jag frågar alla.

alla rädslor. allas rädslor. sedda av någon annan, så löjliga, utan att förlöjliga. kända inombords, så verkliga, hindrande. det kommer tillbaka, som det alltid gör.
du har det du tillåter dig att ha.
vaffan. guida mig. läxa upp mig.
hej år av förändring, visa mig vad du har att komma med.

och vilka är det som läser mina ord egentligen. jag undrar. jag skriver dem ändå, men jag undrar.

det är sent. jag sov på lunchen istället för att äta. jag borde sova. jag borde prata. jag borde vara. jag borde våga. jag ska drömma. och sen ska det fan bli så.

för allt och inget.

Som sagt har jag varit ledig. Mer ledig än jag har känt mig på hemmaplan på länge, länge, länge. Mer fri, mer levande. Det kan tyckas trivialt, men det är det inte. Jag ser det hela tiden, varje dag, hur folk inte lever fast de andas och går omkring.
Gång på gång får jag bekräftat vad jag har gått igenom. Det gör mig än mer tacksam över de förändringar jag har gjort i mitt liv. För den plats jag befinner mig på nu, på alla plan.'

du skapar din verklighet.
ditt liv.
allt som någonsin har funnits och kommer att finnas är nu.

Sprid det i dina vener, i varje cell, i varje ord, i hela din existens, och låt det vibrera över osynliga imaginära gränser som skapats av huvuden som befinner sig för djupt insnärjda i sig själva, och av egon som inuti är pyttesmå.

Ibland krävs det bara lite skrap på ytan för att något ska välla fram, och det kan verka åt båda hållen. I det här fallet var det positivt. Det är så mycket som är positivt och det är där ditt fokus ska ligga. Ditt, mitt, allas. Jag har saker att jobba på också, såklart. Det ska jag lägga mig och klura på snart.

Tacksamheten just nu, mer specifikt. Midsommarafton i lugnets sällskap och kärlekens inkluderande närvaro. Där jag i kontrast till förra årets firande (som var fantastiskt på många sätt) nu var den enda som delade mer än skaplig närhet (blisseh). För maten. För mörkergömma och promenader på landet. För att finna ro i att ta en dusch och krypa ned i sängen klockan nio en lördagkväll när himlen är blå. För alla sovmorgnar. För sällskapet. För maten. För energin. För orden, gemenskapen. För stegen i sommarkvällen, för att kylan mot huden inte känns för att värmen kommer inifrån.

För att jag ska bryta min ledighet ordentligt i morgon, men det inte ens känns jobbigt för att jag faktiskt tycker om det jag ska göra i morgon. För att solen kommer att skina och själarna är goda. För choklad med havvsalt och delat boende. För en aldrig sinande källa. För röda floder och uppehållet mod. För flödande ord låter jag det som växer i nacken symbolisera allt det där, och det här.

life is mind-blowing, be grateful.
always.

flashback backlash.

jag njuter fortfarande av ledigheten och den fantastiska friheten i att lägga upp varje dag efter vad jag känner för. lyckades även med att disciplinera mig tillräckligt mkt för att äntligen ta mig till bikramstudion igen. idag lyckades svetten frambringa irritation ju längre in i de 90 minuterna vi tog oss tillsammans. det fick min stubin att krympa och huden att längta efter att möta frisk luft.

när man träffade någon igår men det känns som evigheter sedan.
blisseh.

tröttheten kom som ett sms så jag kastar in och skjuter upp resten till morgondagen. prokastinerar, säger de trendiga, men jag tycker det är ett bullshitknowitallkindofword. förra året var jag på väg till halmstad med ett härligt gäng och hade ångest över att jag var den enda som inte ingick i en parkonstellation. det visade sig förstås bli en mycket fin helg med shitloads of mat ändå.
detta året firar jag med ett nytt fantastiskt gäng där jag höjer medelåldern drastiskt, men ingen bryr sig. där parkonstellationer är till för att skapas och där det bara är en av alla som jag faktiskt kände för ett år sedan. en har jag fortfarande inte träffat och resterande är jag mycket tacksam över att ha fått lära känna i det senaste. tack hunden.

det är fint det här, hur allt kan dyka upp helt plötsligt och liksom få det andra att kvitta lite. hur människor hittar mig, hur jag hittar dem, hur allt existerar och byts ut.
det tycks mig oförklarligt att jag för ett år sedan inte alls kände eller hängde med linastinaandreasemildavidmalin. vissa består och vissa dyker upp igen. fikade idag med en vän och vi skämdes över att vi faktiskt inte setts ordentligt på 2 år fast vi bor i samma stad, men något fick oss att sätta oss på samma bänk förra veckan. universum tyckte att det gått för lång tid.
vi mä.

<3 p="">