Bas

Kontemplerar i mörkret jämte en rygg och vibrationer från fjärran.
Trött men ändå vaken.
Dämpar viskande behov och ego.
Tick tack.
Vill falla o skrika på samma gång.
På kvällen kommer monstret fram.
Sen tvättar solen och sömnen bort dem.

Rädslor.

I en månad framöver kommer jag att växa lite extra mycket. Just nu är det väldigt energikrävande. Utsätta sig för sina rädslor varje dag. Utmana. Omkullkasta. Skita i om det blir fel för det finns inget fel. Vara bland främlingar som håller på att bli någonting mer, bygga broar. När ingen talar ditt verbala språk men på andra plan. Känna brisar i värmen. Kisa mot hen på andra sidan. Spetsa det trubbiga örat. Chaturanga dandasana. Inspirationen flödar. Adrenalinet. Koffeinet. Flödet. Flödet.
Föder nya versioner av oss. Något annat.
Shiva.
Släppa loss och fokusera. Lugn och lättja. Vila. Spritter. Ögon som ser och blickar som möts. Hjärtan som öppnas, röster som talade tyst men snart vågar höras.
Pedagogik. Mimik.
Att bestämma själv. Ta kontroll.
Att nästan ha somnat till dokumentären om yogananda. Gå hem för att vila och bli lämnad till sitt öde. Att battla sitt ego som skriker och blir litet och tjurigt. Att andas och välja bort den delen av sig själv och att faktiskt lyckas. Att istället ta en dusch och skölja bort det onödiga som fastnat och låta orden skölja över och ur mig som en annan slags rensning.
Att veta sitt eget bästa och skippa kvällens skojiga event för att dagens prana är slut slut slut. Att känna sig själv och veta att det jag väljer är okej. Det bästa just nu. För mig.
Att smälta dagen.
Maten.
Göra läxa. Går det?
Ligga under lakanet, ren, bar och ensam.
Att njuta av tystnaden och dunklet som omsluter.
Att inte bry sig-på ett bra sätt.
Att varje dag fråga sig om det här kanske var en dum idé ändå. För att i nästa stund tacka universum för allt som är. Precis som det är.
Speglingar. Av oss, liksom månen speglar solens ljus och vi alla är ett. Lika beroende är jag av dig som du av mig och alla de andra.
Hennes ord ekar någonstans där bak. Långt borta men nära.
Deras upplevelser, med mig.

Livet, led mig och jag ska leva dig igen.


-Onthego.

The beginning.

Så kom den, dagen då jag påbörjar min första yoga Teacher training! Att gå en sådan har funnits med mig länge men som alltid kommer saker o ting till en när man är redo och det är nu. Kan inte föreställa mig en bättre plats att göra det på heller, tror inte det finns någon.
Ännu har vi bara lätt bekantat oss med varandra på en orientation men ändå är jag helt slut. Energin, peppen, spänningen, nervositeten, förväntningarna, rädslorna, glädjen...allt och allas blandade. Känns fint att få vara delaktig i den allra första Teacher trainingen på the practice, en ära.

Tar en paus från semestern i semestern med andra ord. Nu blir det späckade dagar och en omvälvande, lifechanging månad. Det är i alla fall vad jag tror.

Vi ses på andra sidan, vem jag än har blivit då kommer det inte att vara samma version som nu. Målet är, en högre version, som alltid.

May the force be with me.



-Onthego.

djur som mat, mat utan djur....hur?

För några veckor sedan blev jag tillräckligt motiverad (äntligen) för att gå över från min flexibla kosthållning och testa veganismen. Helt enkelt av många olika anledningar, men främst av etiska skäl, sen miljömässiga och för att testa rent hälsomässigt hur det kändes i kropp och sinne, om det ens blev någon skillnad. Erfor att det initialt var värst mentalt då hjärnan envetet ville fokusera på allt som jag inte skulle få äta om jag skulle fortsätta hålla den här kosthållningen. Irriterande.
Har sen inte hållt det superstrikt och frågat vad det är i varje beståndsdel av det jag stoppat i mig utan använt mitt sunda förnuft och märkt att det failat några gånger när man beställer något som på menyn ser vegansk ut men sedan kommer med smält ost eller vad det nu kan vara. I det främmande landet, när total energibrist rådde slank till och med en Magnum ned, men hur eller hur har jag hållt det så gott det funkat. Inte egentligen märkt något särskilt, mått bra som jag brukar och hållt mig frisk när de andra insjuknat. Idag käkade vi lunch på ett ställe och valde sånt som var vegetariskt varav en zucchinibiff som sen smakade ganska mycket ost(?) och var ganska mäktig. Den landade som en klump i magen, kändes mastig och fick mig att må lite lätt illa. Påminde mig om när jag ätit vegetariskt en tid och tänkte "äsch klart vi kan laga lite egna köttbullar", åt några stycken och fick ont i magen och mådde illa. En fysisk reaktion, inte känslomässig eller mental, i alla fall inte i första hand. Den här gången blev jag ändå lite förvånad över detta eftersom jag inte hållt en helt strikt diet och tänkte att det inte skull göra någon större skillnad.
well. there i go.
Är fortfarande i ett prövostadie och får se vad slutsatsen blir. Ser fram emot att ha ett kök och själv kunna laga, välja och framför allt veta vad som är i det jag äter.
När man ser sig omkring är det egentligen rätt sjukt hur mycket animaliska produkter som folk stoppar i sig, brukar, har på sig etc. Vanor. Djur, tagna ur sin miljö, förpackade och nedhackade så att ingen ens reflekterar över att det faktiskt är en han eller hon, någon som har en mamma, pappa, har kunnat äta, känna, bajsa, kissa, och som i slutändan har slaktats för din njutning. När man tänker på det är det rätt sjukt ändå...kan du se på det ur det perspektivet, bara precis som det är, utan att lägga in dina egna (skuld)känslor? Kan du?

Tog en tur till ett annat land, en annan stad och den var stor, varm och luktade avgaser. Det var socker i mkt och djurprodukter i det mesta men utsikten fin. Kroppen reagerade med nysningar och kli och behövde sova.
Energidippen blev lång och balansen svajig men tillbaka på hemmaplan igen.
Försöker ta i kapp och det går men finns spår. Skynda långsamt.




-Onthego.