Mamma Anna.

Jo, Anna, det var nog så.

Usch vilka människor det finns. Och många av dem verkar jag komma i kontakt med via min kära hund. Visst har hundägarskapet också givit en del bra och trevliga kontakter, men ändå.

Så, vad hände?

Jo, jag hörde inte av mig till Claudia igår som jag sa att jag skulle göra. Jag ville inte, orkade inte.

Runt halv elva (på kvällen!) ringer det från ett dolt nummer. Lite tveksamt svarar jag och då är det så klart hon. Hon undrar varför jag inte kom förbi med pengarna som jag hade sagt. Jag svarade att jag inte haft tid och att jag ärligt talat inte tycker att jag ska behöva betala henne för en provdag, speciellt inte med tanke på hur det hela slutade. Detta är ofattbart fräckt av mig, enligt henne. Det var tydligen något som vi klart och tydligt kommit överens om (men som jag uppenbarligen hade missat). Självklart hade jag betalat henne om Desmond hade fortsatt att vara där, men så kommer det ju knappast att bli. Varför? För att han inte gick ihop med de andra hundarna och för att hon inte hade tillräcklig koll på hundarna. Visst, det kan gå snabbt när det händer något, men man bör ändå vara försiktig när man sätter in en ny hund i flocken, speciellt med tanke på storleksskillnaderna och skaderiskerna. Jag känner inte att det är rätt att ge henne pengar för denna "tjänst". Men visst, om hon ger mig pengar för veterinärskostnaden kan hon få en hundring av mig.

Blev bara så upprörd när hon ringde. Ville inte prata med henne. Verkligen inte. Min vän i NY erbjöd sig, men Manne kom hem och tog tag i det hela. Han kan ju sånt där. Hon tyckte att det var lågt av oss. F*ck her.

Håll era tummar för att jag hittar någon normal människa som kan hjälpa mig. Detta tär på krafterna.

För övrigt kom mina Hunters igår. Välkommen regn:-)