Fyfaaaaan

Vilken dag. Först typ tre timmar sömn. Sen tåg. Sen maktlöshet och stress när Manne åkte till sthlm och sprang mellan TTServices och Indiska ambassaden. Inget fax från Taiwan.
Kan man avboka resan? Trodde jag skulle torska pengarna och resan. Det kändes ungefär såhär: 8654r6&%%¤%#€3@@£@£@{{45<
Det såg ut som i de mörkaste skogarna. Det var ganska kört. Kan ta upp till 6 mån. Å tack så ödmjukast för framförhållningen och informationen.
Förbannade Taiwan. Å TTServices.
Ibland må det vara outhärdligt jobbigt, men ibland är det underbart fantastiskt med en jurist till pojkvän. De kan prata för sig minsann. Så till slut. När Manne bad att få tillbaka mitt pass så att vi, i värsta fall, iaf skulle ha möjligheten att åka någon annanstans. Då.

Plötsligt händer det.
(fast än har det inte hänt)

men
I morgon får vi åka via innerstan. Jag får ett visum som gäller en månad. Vi kan åka.
Jag känner ungefär såhär:
phhhheeeeeeeeeeeeeeeeeewwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww !
det tog på krafterna. Tur att vi ska ha semester nu.