onsdag, januari 12, 2011

.... Världen rasar.

Det finns många många ord.
Men samtidigt finns det inga ord.
Det finns en klump i börstet.
Men någonstans också en förvisshet om att det kommer att bli bra. Jag vet ju det. Men vägen är lång o inte smärtfri.

1 kommentar:

Anna sa...

Åh sötis! Tänker på dig! KRAM!