Faktiskt. I bland får man vara lite ego och ge sig själv en klapp på axeln och det gör jag nu.
Varför?
För att den här veckan har jag varit jäkligt modig. Det var asläskigt, men kändes jättebra efteråt, trots att gensvaret inte alls blev som jag hade hoppats. Jag växte nog lite.
Såhär är det ju; gör det du tycker om och mår bra av att göra. Träffa de människor som du mår bra av att umgås med och har utbyte av. Skippa resten. Det låter ju ganska simpelt, eller? Dock inte alltid så lätt. Men jag ska försöka leva så. Och framförallt så måste man ibland våga. Kasta sig ut, blotta halsen, blotta hjärtat. Att leva lagom låter i mina öron sjukt tråkigt.
Vad är det värsta som kan hända?
Hur svårt kan det va?
Hoppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar