dvala.

Det är inte ofta jag vaknar 05:30 av mig själv och bestämmer mig för att gå upp då. Jag har inget minne av att jag har gjort det någonsin faktiskt.
Men här sitter jag nu.
Varför?

Inledde semestern med at gå av nattskiftet, sova 4-5h och sen köra dubbelpass. Sjukt trött blev jag, som om allt kom över mig. Alla alla jobbtimmar från den senaste tiden. På en gång. Så kändes det. Som att jag skulle kunna gått o lagt mig o sovit ett dygn typ.
Vad gjorde jag?

Jag nappade på en inbjudan om mat. Tog mig genom ett Gothia-tjockt Göteborg bort till Masthugget för att äta mat med trevligt sällskap följt utav film. Trevligt. Javisst. Men någonstans där gick jag över gränsen, missade sömntåget. När klocken blir sådär ett, två på natten, då börjar jag vakna till. Fast jag fattar att jag e skittrött. Jag vaknar till och jag sitter där i soffan och pratar till klockan är halv fyra och jag går på toa och jag säger att det kanske är sovdags.
Ja, egentligen skulle jag ju åkt hem för länge sen men med västtrafik skulle det ta över 3h(!!) och att gå hem mitt i natten (ganska långt) är ju ingen bra idé. Har jag lärt mig.
Så det blev soffan. Inte det skönaste. Vaknade åtta. Jagade wayoutwestbiljetter klockan nio. Jakten var snabbt över-byteslös.

När jag sedan skulle hem t emma för frukostdate kan jag inte påstå att jag var speciellt alert. Upptäckte att hon var i samma skick. Pjuh:)

Aja. Sen gick jag iaf hem o sov ett par timmar och gick o köpte läsning. Sen började jag på den. Och somnade. Vaknade. Gick o la mig. Läste. Somnade. ZZzzZZZzzZZZ.
Nu tror jag att det räcker.
Jag känner mig inte längre jetlaggad.
Jag är vaken.
Det är fredag.
Semester.
Mulet.

Jag ska idag: massera (en timme bara), ha lunchklass, bli masserad(!!!!!) och välkomna gäster från norr. jag skiter i om det regnar, den här helgen ska bli bra.