Det är lite pest eller kolera det här med att peta i sig hormoner mer eller mindre dagligen genom år efter år efter år efter år. På vilket sätt påverkar det egentligen? Man kan aldrig veta.
Ätit små vita piller sen jag var typ 16 men bestämde mig för att sluta. Kändes det annorlunda? Kanske. Men om det var pga det? Vem vet.
Olika röster. Olika känslor.
Klåda. Flagor. Färger. Knas.
Svårt att komma ifrån orättvisan över att ansvaret tycks ligga på kvinnan. Hade vi inte kommit längre? Tydligen inte.
Så av olika anledningar. Har jag trillat tillbaka. On the fucking pill. I mitt system. Nu. Och lite tryggt känns det. Fast även som ett steg tillbaka.
Nu ska jag iaktta.
Man kan ju alltid sluta.
Eller?
Andra alternativ.
Men ska man labba med hormoner?
Jag vet inte.
Vi får se.
Nu:jobb.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar