Tid.

Tid är bara ett begrepp, här men ändå inte. Existerande oavsett...eller?

Det är märkligt hur man upplever den, tiden. Som nu. Det känns som evigheter sedan vi landade i Bangkok och knappt kände varandra(jämfört med nu) men samtidigt känns det som jag åkte ganska nyss...sa Hejdå till alla därhemma och skulle vara borta ganska länge ändå.
Är kluven över den stundande hemresan. Som alltid blir jag lätt sentimental, något jag försöker slå undan, men inte lyckas helt.
Hur ska jag spendera min sista dag här?
Pressa järnet? (orka!)
Träna?
Massage?
Vart ska man äta?

Vad har hänt hemma under tiden jag har vart här? Är det som när jag lämnade?
På ett sätt är det ändå en ny era när jag kommer hem. Inga nätter på Sahlgrenska...men ett beslut att ta och ett konto att fylla.
Men jag vet. Att bitarna faller på plats. Alla. Som behöver.

Så up I go. Sova mer på stranden. Bring it, samui.


- bloggat på språng.