Fredagsångest...

Vad är det om?
Det nya livet är med blandade känslor; frihet och glädje blandas med lätt ångest och stress. Jag känner igen det, jag måste agera.
Det är på olika plan och det är läskigt. På olika plan.
Tänka positivt.

Och sömnen.
Är så trött att jag dör tidigt på kvällen men när jag väl lägger mig piggnar jag till och kan inte riktigt somna. Vaknar ändå vid 9 och önskar allting var lite annorlunda. Bara lite.
Den här morgonen vaknar jag med den lilla bredvid mig i sängen. En liten smal, tusfsig varelse som älskar mig villkorslöst. Så länge jag inte lämnar honom. Det är också. Befriande. Stressande.
Men jag vill inte befästa dessa ord så jag borde sluta skriva dem.
Jag borde gaska upp mig.
Borde jag ta tag i allt?
Ligger det verkligen på mitt bord?
Jag vill vara lite envis, lite cool, men samtidigt lider jag ju i ovisshet. Jag känner igen det och jag tror att jag blir lite extra rädd för sist det var såhär...sist när jag till slut vågade så blev jag nedslagen. Inte fysiskt förstås. Det lät lite väl dramatiskt och det var snarare skönt. Faktiskt.
På ett sätt är det ändå värst att undra. Man tänker ju ihjäl sig, kam inte låta bli.

Önskar mig nytt ljus, en ny ledstjärna mitt i den där kossan med partyhatt.
Jag längtar tillbaka till koh phangangs stjärnhimmel.

Det löser sig.
- bloggat på språng.