Det är ditt fel.
Jävla tålamod och jävla skit. Dumt av mig att ens ha förväntningar. Att tro sig veta något om någon som jag tycks veta allt mindre om. Att missta modet.
Jag märker hur jag gör det nu och kanske är det mitt sätt att skydda mig själv när jag tycker att tålamod är en fucking dygd, jag börjar ta ut nederlaget i förskott, jag börjar tappa tron. Jag vet inte hur det påverkar men jag bör vid det här laget veta attdet gör. Men jag behöver något.
Jag trodde det där något var du. Verkligen.
Men jag förmodar att det finns någon bättre. För mig. För dig.
Ändå för jävla synd.
Så, nu har jag gjort det, va?
Behöver. Jag hör ju själv hur det låter och redan där är det fail. Hur ska man pussla ihop alla klokheter, hur ska man minnas?
Njut av allt men ha inte behov av något
Fast mat behöver man ju ändå. Och utbyte.
Och det är där du nu tycks ha dödat den här relationen. Med din rädsla.
Prove me wrong.
- bloggat på språng.
Location:Stormgatan,Malmö,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar