samma funderingar?
Talar tystnaden sitt egna språk?
Får jag fråga nu?
Mina dagar nu är alldeles för lediga inser jag. Det blir för mycket av det goda, det blir tristess.
Koreografierna är inövande nu. Den övriga energin dalar. Varför?
Delvis gör jag det jag verkligen tycker om och värderar högt; jag träffar mina vänner, ofta i samband med måltid eller träning vilka alla tre är så stora wins att jag dör lite varje gång. Av lycka och tacksamhet. Extra fokus tycks ha hamnat på just mat. Oväntat. Det är så sjukt gott att jag jublar lite varje gång jag äter något gott. Och det händer ju rätt ofta.
Senast jordätrtskockssoppa med asgott bröd, bregott och lagrad prästost. Sen fruktsallad med vispgrädde. Och rundade av med en kopp te. Med Sandra.
Pure love.
Sen spelar jag draw something som en galning.
Jag funderar på att ge mig in i gemet igen. Det där. För att det är mitt liv, min tid, och den ska fan inte gå till spillo. Men borde jag fråga först?
Jag ska till Malmö i helgen. Där ska det yogas minsann och jag ska utvecklas. Det blir nog bra, jag har knappt tänkt på det och så är det i morgon. Fint. Jag tänker att jag får tid för mig själv. Och yogan. Och instruktörsrollen. Kanske får jag självklara tankar också. När kroppen och själen förenas...eller nåt.
Annars är jag lite sugen på att göra slag i saken nu.
Nu borde jag sova.
"Bara" haft fem klasser den här veckan och den här dagen har varir helt träningsfri. Det betyder att jag inte blir trött när man "ska" på kvällen, att jag faller in i min egna (o)rytm.
Tur att jag ska träna hela helgen då. Och sova i hotellsäng. boom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar