Jag hoppas ändå inte att det är såhär det ska vara nu. Att jobba heltid, dagtid. Kanske träna. Hem och äta. Fixa matlåda. Dö i soffan framför tvn i den annars tysta lägenheten och lägga sig alldeles för tidigt.
Vad är det liksom? Jag känner inte igen mig. Jag drömmer om massa konstigheter och jag skriker efter sällskap. Men alla är borta typ. Flyger. Flänger. Det gör mig lite galen faktiskt. Ska jag bo själv sen? Är det så det kommer att bli? Hur ska det annars bli? Och hur fan ska jag klara det isof?
Nu har jag varit vaken sen fem typ. Bara sådär. För att jag somnade snortidigt. Går upp snart, så kan jag ta allt i godan ro.
Saknarsaknarsaknar. Typ alla.
Desmond! Kajsa. Mira. b. Emma. Sandra. Åsa. Veronica. Linda. KifJCchristineellinoreleonoreochallaminaandravännersominteärhär.
Ska fika med jess idag. Thank god. Och i morgon är det helg.
Detta mönster måste brytas.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar