Jag bara undrar...ni vet alla de där gångerna man har tänkt på någon och tänkt skicka ett sms, ringa, eller vad som helst, men inte kommit sig för. kanske inte vågat, eller kanske har något annat bara dykt upp. Av en anledning förstås, men ändå. Jag har gjort det så många gånger. fegat ur. Jag undrar hur många missade samtal|sms jag själv kunde ha fått om det hade varit annorlunda. hur många bra grejer som gått förlorade för att flera parter suttit och tvekat. Det är en rädsla jag har. att missa något bra på grund av rädsla. Men det är ju en balansgång det där, liksom allt annat.
Bland mina nära vänner är jag ganska bra på det tror jag, men det är väl först när man någonstans är lite osäker om man tvekar och byter riktning.
Jaja.
Livet är och när livet ta slut så tar någonting annat vid.
Idag är jag lite extra stolt över min vän som växt och sträckt på sig lite extra trots att det inte alltid är så lätt. <3
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar