Det känns som jag är inne i det där hjulet, eller den beryktade fyrkanten. Veckorna går, dagarna försvinner och mörkret blir allt tätare. Höstkylan känns in i benmärgen och cirkulationen har tagit semester. Det skulle jag också vilja. Till stor del gör jag det jag gillar, men det är för hektiskt, pauserna för korta, flänget för påtagligt.
Huden sparkar bakut när klimatet drar sig åt fel håll och jag bara fryser.
När jag är ledig vill jag, men orkar inte. Jag somnar på soffan med Blondie som huvudkudde, jag njuter av chillet, men får ingenting gjort. Balansen är inte här. Jag tror att den är på Bali.
Och jag kan inte sluta pilla.
Ojämnheter stör mig, kan inte låta bli.
Basfödan består av banan och ägg, ibland tillsammans och ibland i andra kombinationer eller helt allena. Det står sig. Ja står mig.
Det är måndag och jag har ätit tårta.
Ser fram emot våren, är den inte här snart? Hur jag ska jag klara mig?
Jag behöver någon....någon varm.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar