Vardagsvärk

Måndagsångest på en tisdag. Vanan fastnade i mig snabbt den här gången och fast sängen var fantastiskt mjuk och jag hade gjort vääääldigt mkt (inget) för att få ligga kvar var den ändå ekande tom.
Det viktiga är inte alltid vem utan att. Kanske.

Jag börjar jobbet om fyra men jag är inte ens framme än. Jag kommer aldrig upp ur sängen i tid.

Home is where your heart is. Mitt hjärta är nog på vift, oklart vart, men inte där jag bor i alla fall. Skevt men vad gör man? Jag sa ju dessutom nyss att jag aldrig mer vill flytta.

Här. Nu. Då.

Varför är det så?

Tisdagen är vemodig och mörk och kan bara bli bättre.


- bloggat på språng.

Location:Drottningtorget,Göteborg,Sverige