Jag är så trött på mina egna tankar men har inte riktigt förmågan att stänga av dem som jag skulle vilja.

Plötsligt blev jag klarvaken och i mitt huvud finns. Allt. Igen. Suck.
Är det såhär för alla?
Kan du inte göra som han och möta mig halvvägs? Ge mig nåt. Utom tystnad.

Det är nästan så att jag önskar att jag aldrig hade fått uppleva.allt.det.där.

Tyst nu.


- bloggat på språng.