Mörker.

Mörkret gör ändå hösten speciell och faktum är att jag måste erkänna att förra hösten har skadat mig lite, på ett bra sätt. Mörkret påminner mig om allt fint som en gång var. Ger hopp i det murriga för att det är insidan som räknas.

Jag lyfter lite av det lilla och jag reser mig och låter resten rinna av.

Och faktum är att årsskiftet ändå är ett bra avstamp för nya eror.
Har inte gjort det riktigt medvetet men de senaste åren har jag skalat mkt just i samband med det. Det blir bättre varje gång och trots att jag trivts är det nog dags att dra av ett lager till. Är det må hända det som min torra hud representerar? Skala av? Vem vet. När är jag klar? Blir man ens det? Nja.

Jag räknar och funderar och vågar i tanken. Och det är ju där det börjar. Jag längtar och jag grämer mig och jag trånar och jag mår. Det blir bra. Det blir jag och det blir han, det blir du.



- bloggat på språng.

Location:Korsvägen,Göteborg,Sverige