Livet alltså, det är fantastiskt.
Ligger i ett mörkt hotellrum på Östermalm med paddan som ända ljuskälla. Trötta ögon, trötta, höfter som vill ha mer.
Mer av Sthlm, mer värme, mer av det jag kanske inte borde vilja ha mer av just nu. Men det är väl upp till mig?
Krossa alla fönster, spräng gränser, bevisa motsatsen. Det är därför jag drog till mig det här? Allt är meningen, jag förlitar mig på det, än en gång och för en gångs skull orkar jag inte tänka sönder.
Skönast.
Gonat på den!


- bloggat på språng.