Livet är en väg.

Vägen ligger fylld av snö. Mörker, musik och motorvibrationer uppfyller mig när kroppen slappnar av och är på väg hem efter mer än tolv timmar på vift.
Från vårdcentral via kaffe till combat till Mölnlycke till balance tillbaka. Rena rånet ekonomiskt, den här sista biten, men mentalt. Fysiskt. Känslomässigt.
Träning ger glädje, fucking true!

I huvudet snurrar tankar, scheman, jobb, pussel. Hur jag ska pussla ihop våren med timmar, viljor, nyheter och konstanter. Jag måste välja hur jag vill prioritera. Pussel pussel, puss.

Fysiskt är jag stark!
Kroppen mår så bra av att röra sig och själen mår bra av att få dela med sig av detta. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb!
Bless me:)
Jag bygger bygger upp och nu är det banne mig ingen som bryter ned. För jag skalar av, jag tar den kortaste vägen. Effektiviserar men utan att kompromissa eller stänga av. Bam. Vad kommer det här året att göra med mig?
Vad kommer jag att göra med det här året?

Jag låter Susannes sons fantastiska ord leda oss alla framåt. Det här är ett bevis på att man har gjort ett helt awesome i sin roll som förälder, all cred!!



- bloggat på språng.

Location:Boråsleden,Mölndal,Sverige