I dagens samhälle är man ju aldrig längre bort än ett sms.
Ett inlägg. En post. Ett samtal. En like. Man kan tycka vad man vill om det men man har liksom ingen ursäkt att inte höra av sig.
...satt jag och tänkte på.
Idag är himlen grå och därmed lite mer dyster. Ska ge mig själv en dask så att nånting blir gjort.
Jag är redan blind igen.
Fast kroppen minns att jag har varit borta. Dog combatdöden igår och tydligen ska allting repeteras ikväll. Pju.
Just det, det är något som saknas. Jag behöver det nu.
Det räcker nu.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar