Fffanx.

Efter en FET lördag följde en skev söndag och en trög måndag där jag verkligen behövde köpa kaffe på väg t jobbet för att klara det. Lätt värt ändå.
Jobbet, sådär.
Sen kom den, vibben. När man handlar fancy nya dricksglas och promenerar genom stan. Köper en till kaffe och börjar svettas av de varma vindarna. Leendet börjar leta sig fram och det börjar vibrera starkare inifrån. Eller är det utifrån? Man vet inte. Vem bryr sig?
Mail som får en att le mer.
Vibbar man kastat ut som kommer tillbaka.
Minnen som kommer tillbaka, nya minnen som får mig att le större.
Tack.
Svett. Behållning, hållning. Och värmande ord från en medlem, sånt som gör em hel dag. Mitt tack blev hennes tack blev mitt tack. Cirkeln är sluten.
Att promenera hem i en ljummen kväll. Med en bästa vän vid sidan medan man fyller i alla äventyr sen sist, sen i torsdags. Att komma hem till ett hem där det ligger någon i soffan. Att få den här tiden, min tysta tid på dagen, för mig själv. Om än med en padda o knät. Jag jobbar på det.
Veckan börjar ta form och jag gillar kurvorna. Nya äventyr, möten, fina fina människor. Jag vibbar löjligt men allt är så bra ändå, jag kan inte hålla det inne. Jag är sjukt tacksam för allting och alla som är en del av mitt liv just nu. Just nu. Det är allt som räknas.

Hej.


- bloggat på språng.