Halmig stad.

Midsommarhelgen levererade, eller vi gjorde det kanske man ska säga. Halmstad. Jag överlevde parhelvetet för att paren var så underbara och givetvis bestående av fantastiska individer med olika skills. Ändå är det klart att det märks att man är en udda art när alla andra kurar ihop sig tillsammans på madrasser intar jag soffan ensam. De har inte behovet av sökandet på samma sätt och är nöjda med att bara vara på ett annat sätt än jag bara vill vara. Men det gör inget. Eller gjorde inget. Iaf inte så mkt.
För att vi hade massa massa mat, mest bestående av olika ostar och vitlök, musikquiz, kast med liten häst, ridning på riktig häst, grodspottning, hav, grillning, dans i hällregn, mormorfika med medföljande sockerchock och koma, midsommarplaylist och hoppdans, allsång till Ronny och Ragge, promenad t Tylösand, barfotaäventyr, kransbidning, motortrubbel, baksätesdans, ja nästan hela registret av allt som är bra. Nästan!

Har nu även hunnit måla element och äta ännu mer. Ny vecka rullas ut och tvätthögen växer när jag är på äventyr och aldrig hemma. Men vad gör det om 100 år?

Fred.

- bloggat på språng.