Idag.

Idag är jag trött. Oändligt. Mest i skallen. Jag gör tvärt emot vad jag kanske borde och tar en takeawaycapuccino. Jaja.
På väg.
Alltid på väg.
Saknar sommaren.
Mycket.
Just nu.
Fick vinterförnimmelser igårkväll, påminde mig om tjusningen i allt det där frostiga. Man kan längta, men jag vet inte om längtan är årstidsbunden egentligen. Det kanske bara är ett svepskäl.

Ska lämna tillbaka boken idag. Jag tror d blir på pricken i tid. Utläst och allt. Jodå, jag kan om jag vill. Hemska Sverige fick den mig att tänka. Eller snarare hemska rädslor, fega människor. Och modiga vackra.
Jag skulle också säga samma, att det var värt det.
Trots alla brännande orättvisor och död i boken slog det mig att det som smärtade mig mest att läsa inte var när unga, vackra män dog alldeles för tidigt. Inte när elkablar snärjde strupar på luft eller älskade nekades att gå på sin livskamrats begravning.
Nä.
När Holger, efter ett helt liv i tysthet och ensamhet, har förberett en middag för två. Två marinerade kycklingfiléer, två tallrikar, två Ramlösa, två vinglas....och kommer hem ensam. Det skär i mitt innersta.
Tragiskt är allt.
Men de andra, de unga vackra, de har i alla fall levt. Levt till fullo. Då känns det på nåt sätt lindrigare att dö ung. Inbillar jag mig.

Jag kan inte säga att jag är rädd för att dö. Men jag vill inte dö med osagda ord, väntande äventyr, på väg. Jag vill inte missa något. Men det får ju bli som det blir.

Nu ska jag in och domdera i svett och sen verkar nog solen skina. Jag är nog piggare då.

- bloggat på språng.

Location:Arkaden,Göteborg,Sverige