Andra natten i rad. Trött men somnar inte. Är det saknaden av mina egna lakan? Tankarna tar mig hit och dit. Tummen är trött.
Jag tänker och känner att jag är så tacksam över mitt sociala liv. Alla nya, gamla, alla relationer, möten.
Vägar korsas och färgas och berör. Färg.
Färg i höstens nu mörka grå.
Önskar kärlek åt alla. Önskar att alla vågade välja den, jag med.
Tror förra veckans stress fjällar av sig nu och jag säger fall då!
Min nya dräkt ska vara än praktigare snart.
Göteborg Stockholm Berlin.
Och jag tänker att det kanske inte är du som är du. Men jag är alltid jag i minsta cell. Varför byggs vissa inte upp som hos fåglarna?
Gränsen är hårfin. Fin som hår? Mitt är oftast rufsigt.


- Posted using BlogPress from my iPhone