detblirsomdetblir.

de vet man ju.
universum tyckte att jag behövde sova ut så för tredje dagen i rad blev det ingen bikram. okej.
så jag vaknar med body balance, smoothie, kaffe med kokosolja och rum för tankar. jag kommer på mig själv med att ockupera för mycket och inte riktigt ge plats för tankarna. så jag behövde såklart de där orden jag fick, påminnelsen. ibland blir man så otålig bara. vill framåt. fastän man vet att allt kommer när det ska. det är nästan så att man blir ännu otåligare av att veta det.

samtidigt ska man separera tankarna från känslorna och känslorna från tankarna. själen och hjärnan. min hjärna tolkar det som att jag behöver ge mer plats, möjlighet för det att komma fram.

have a little faith.

känner att jag börjar anamma det lite mer.
känner att jag bearbetar en massa i drömmarna som jag sen glömmer bort men som kommer tillbaka till mig i små glimtar emellanåt. med något från det förflutna som jag uppenbarligen bearbetar på något plan.

och faktum är att jag har en bra känsla, den kom nästan genast och jag är nästan säker men jag har ingen aning om hur jag kan vara det nu. så nu kommer hjärnan in och vill börja vända och vrida men jag tillåter det inte. stänger ute och jag tror att det är bra. håll det öppet, kämpa.
havealittlefaith.

man måste inte alltid veta hur någonting ska ordna sig, bara att de kommer att göra det. resten löser sig. resten löser sig. tro mig.

och jag läser om samtal med gud bok2. allting kommer till en när man behöver det.
theend.