eat.praise.love.

jag skulle säga så istället. praise.
my bed is my castle today.
och jag har sett filmen igen. eatPRAYlove. sist jag såg den var drygt tre år sedan. jag hade gjort det ändå jag i slutändan kunde göra vilket var att göra slut. jag satt högt upp i luften, omgiven av människor men ändå för mig själv. och så visade de den här filmen, när jag reste till nya zeeland.
ganska passande.
ganska fint.
på nz träffade jag linda och det är jag alltid så tacksam över. henne ska jag träffa på fredag. nästa fredag. då ska jag också träffa bernhard. som jag träffade via elin. som jag träffade tack vare mitt fantastiska jobb. där jag också träffade christine. och åsa. och sandra. och lina. och på mitt andra jobb träffade jag emma. en gång skulle jag gå på bio med en dude. det blev nåt annat som blev nåt annat och nu delar vi hem. en gång kom en fin person på mina klasser igen och igen. nu är vi vänner och hon är grym. tove. någon som lyfte mig mitt i röran som fanns kvar när jag kom hem från nz den där gången, det var kajsa. är. kajsa. alltid. ibland för bra för sitt eget bästa.
i want to see you dance again.
eat, pray, love, truestory och jag försöker se mig själv utifrån. jag tror jag är nånstans där vid pray/lovedelen. äta har ju aldrig varit något problem:)
du har vad du tillåter dig själv att ha.
bam, bam, bam.

vi har alla våra historier, resor, bagage som gör oss till dem vi är.
det här är en tid när jag lär mig ännu mer om mig själv. skapar mig själv. igen. en bättre version.
jag är nyfiken på vad jag kommer att dra till mig, vad jag kan ge.

ilska är rädsla som uttrycks.
världen...
så mycket av allt, även bara här runt omkring. samtycke. monsanto. makt. maktlöshet.
problemet är att folk har en tendens att välja rädsla framför kärlek. det är det ursprungliga och enda problemet i vår värld.

nu ska jag le lite med min lever. det måste vara en bra grej.