en vilodag mitt i allt det här.  det här, som är mitt liv. det jag tillåter mig själv att ha. jag kommer tillbaka till det, det kommer tillbaka till mig. tillsammans med tankarna och känslorna som uppfyller mig just nu. just nu efter att jag tillät mig att förlora den här kvällens enda timmar till suits. tillbaka. för att ibland är det vad man behöver, även om tiden aldrig kommer tillbaka. vad är tiden ens? det har vi redan pratat om.
hästens år. förändring. jag märker av det hos många i min närhet, men vad kommer det att innebära för mig? jag vet inte. men förändringsprocessen är ständigt pågående, ibland mer eller mindre påtaglig. livet ger mig this and that. eller är det jag som tillåter det? är det den enda skillnaden mellan då och nu?
jag fick läxor.
och jag ska prata med mitt undermedvetna.
jag öppnar dörrar, jag tänker öppna fler och stirra rädslan i vitögat för rädslan är den enda faran som finns. och fan, jag ser fram emot det. jag är peppad, come what may. jag vill testa mig, jag vill anta utmaningarna och jag vill se om jag kan förmå mig att göra det på ett annat sätt den här gången. jag vill tillåta mig själv att prova och det ska jag också. så fram med visionerna, känslorna och allt det där som är dolt under flikar, murar, lager.