Beats me why men jag vaknar så jääääävla tidigt och ser att himlen är blå fast dagen är röd. Vad ska man göra då? Vaknar lite iaf, för att bryta något mönster för mig själv, och munnen är torr men lakanen så mjuka.
Lite abrupt och lite för tidigt men ändå. Massa drömmar som speglar det där, men jag bröt dem när det behövdes ska bara öva på att vända dem.
Kollar igenom kamerarullen och det slår mig igen på så många sätt från så många olika håll.
Man kan säga såhär :
Närmare sagt precis exakt så känner jag nu och väldigt ofta, typ jämnt. Priviligierad och tacksam.
Nytt häng i gäng och jag har så jävla trevligt. Det kanske syns...?
"Du är egentligen en 12-åring" äsch. Går på känslan och den börjar säga mig nåt. Det får mig återigen att undra, med nyfikenhet, vad den här sommaren ska leverera. Den känns på nåt sätt redan maxat fast den bara precis precis har börjat. Ska nog lyssna på Simon nu.
Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar