Ah.
Typiskt mig.
Sen stannar tåget och jag ser någon SL klädd gå förbi utanför utan att kolla in.
Bara några minuter men katastrof/ödekänslan hann infinna sig lite smått.
"Någon måste väl se att jag är här?"
Förstod sen att även nån annan likvärdig Nisse fanns på någon annan av vagnarna så vi åkte tillbaka och släpptes ut igen.
Dagens minitrauma.
Gett kärlek t barret via Marlene och nu står magen på tur för megamättnaden från hermans is no more.
Kanske bryter vi lugnet med en utekväll. Det är lördag men känns som söndag.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar