jag tycker att det är fantastiskt fin att ni läser vad jag skriver och blir ännu gladare när jag får höra att ni uppskattar mina ord.
tack.

den här torsdagen blev så bra ändå.
ändå, som att jag förväntade mig något mindre? jag vet inte.
det känns som en produktivt balanserad dag trots att jag aldrig hinner lämna tillbaka den där försenade boken på bibblan. prioriteringar...
tackar mig själv för bikramen. den fick mig att falla på plats. fick alla tankarna att stillas, tog fram den explicita närvaron i stunden när svetten tränger igenom och strilar på brun, bläckas, befläckad hud.
min.
med tystnaden kommer den självklara insikten, när tjattret dunstar.
älska mig. under kvällens golvtid såg jag den där showen på svtplay.

jag ska inte bli långrandig för fredagen väntar.
insikten var att man kan bara vara den man är, den bästa versionen av sig själv i så stor utsträckning som möjligt. om folk inte gillar en då är det inte mycket mer att göra. jag lever inte för andra, jag lever för mig själv, men jag värderar er andra skyhögt.

jag ska avsluta kvällen med att skriva igen. på papper. jag är visst inne på att rada upp saker. ibland kan man behöva det, för att förtydliga. igår radade jag upp önskningar. idag ska jag befästa saker som du, ni, han, hon, hen, de har sagt till mig som har gjort mig glad. som jag vill komma ihåg. för att det är så lätt att låta det negativa ta mest plats.
jag vägrar.
jag vägrar fortfarande låta de där pockande tankarna ta mer än dessa rader.
ibland är ignorans det bästa sättet. ibland det enda.'
a beautiful mind.