När allt är öppet finns inga löften. Dörrarna står och svänger i vinden, otaliga. minns inte vad jag har sagt. Blicken är suddig och skev men känslan är klar och starkt röd och känns som forsande blod.
Då förblöder jag gärna.
Tillräckligt slipat stål kan skära som en järntunga genom alla skal och lager och gå rätt in. Jag öppnar ett litet litet hål och ser vad som händer. Det var längesen, jag minns inte.
Som en titthålsoperation bjuder jag in och avvaktar avvaktar väntar. Eller näe, jag tar nog för mig.
Ger tillbaka.
Cirkeln sluts, tack o hej.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Saxofongatan,Vellinge,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar