det här kaoset känns mer balanserat och ger kanske lite småvågor på ytan, men på botten är det lugnt. så himla annorlunda ändå. dessutom är himlen lätt blå fastän klockan närmar sig fem, bara en sån sak.
speglar mig i orden och känner kroppens begränsning, antagande av vad som är i antågande, mer förberedd den här gången. känner in och känner igen. men sinnet, sinnet är öppet, lugnt och förvånansvärt glatt.
är det kraften jag har med mig i den lilla gröna eller är det getens år eller årens gång?
jag vet inte, jag bryr mig inte.
småsprickor fylls med ljus av alla som finns runtomkring mig. fylls på och fylls på, som fogmassa och tätar mig där det behövs. kärlek som känns på håll, ord som lindrar och klappar.
maten får inte plats, men jag vispar lite grädde ändå. matskeden blir tesked och höfterna känns stela.
speglar mig i orden och känner kroppens begränsning, antagande av vad som är i antågande, mer förberedd den här gången. känner in och känner igen. men sinnet, sinnet är öppet, lugnt och förvånansvärt glatt.
är det kraften jag har med mig i den lilla gröna eller är det getens år eller årens gång?
jag vet inte, jag bryr mig inte.
småsprickor fylls med ljus av alla som finns runtomkring mig. fylls på och fylls på, som fogmassa och tätar mig där det behövs. kärlek som känns på håll, ord som lindrar och klappar.
maten får inte plats, men jag vispar lite grädde ändå. matskeden blir tesked och höfterna känns stela.
m e n d e t g ö r i n g e t
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar