Måndagsbarn.

Finner mig själv tillbaka och i behov av ett dyk inåt. Saker flyter upp i nya sammanhang och i slutet på varje vecka önskar jag mig en sån där söndag. För att knyta ihop.
Jag förstår men förmår inte alltid.
Det är okej.
Jag vet.
Det som inte än kommer naturligt får man nöta in tills det sitter.
Pauser är bra.
Han var min knopp.
Du får bli min ros.
Bara nu.
Är också alltid.