Plötsligt befinner jag mig på andra sidan väggen, flera meter österut ska jag numera vila. Sängens högra sida. Tänker hårt och minns att jag hade det då också, back in the days. Men annars är allt annorlunda den här gången.
Kanske ett litet steg för dig men ett stort steg för mig, sa han, den modiga.
Blickar ut genom smutsiga fönster som ger grannarna vy rätt in. Drar upp täcket och minns den där andra gången och konstigheten i allt det här. Det vackra, det fula.
Hur man samverkar parallellt i sitt egna universum, hur allt jag någonsin gjort har lett mig precis precis hit.
Och som alltid,
Tack.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar