Överväldigades av känslor och lät dem bara vara där o äga mig en stund i tystnaden nära innan John hann omsluta o dra in mig i natten.
Lyckades bättre den här gången.
En dag i taget, en minut i sänder.
Overkligt, sårbart, märkbart självklart.
Nattugglan sållar sig till ett tillfälligt blötdjur och har aldrig mått bättre.
Ibland kraxar egot och reagerar utan att förmå sig men fångas alltid upp i efterhand, på ett sätt för sent, men oftast mer än många någonsin.
Vaknar med små ögon men leende. Nyper mig själv i tanken och tvingar mig tillbaka till sömnen fastän himlen vacklar mot blått.
God morgon måndag. Inte illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar