Tystnaden beror på det faktum att orden är så begränsande i allt jag är i just nu. Orden, just nu, är inte så viktiga. Skrattar så tårarna sprutar, svetten bryter ut och magen krampar. Känner, i stillheten, en expansion i oändlighet. Är, i nuet, oändligt tacksam och förvånad. Över att jag tog mig hit i allt tillåtande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar