Nästan där.

Märker nya nyanser i min färgglada palett och stryker medhårs. Det får effekt. Han ser.

Året är nästan slut och det blir ett större avslut nu än på länge när kontinenter och rutiner byts ut på obestämd tid. Den lilla med separationsångest får öva och återigen se det fina i allt runtomkring. Skapar känslor som sprids och tar form och snurr i olika kroppar med förhoppningar om återseenden. Förhoppningar om växande, lugn, utrymme, frihet, samhörighet och möten. Nya vyer.

Lika möjligt för oss alla att byta, bryta, pausa och dansa barfota någon annanstans. Varför vänta när rötterna tränger sig djupare nedåt varje sekund, bygger upp falska löften om trygghet när världen faller samman lika mycket här som där. Se den nu.


-Onthego.