rävsaxen.

tillbaka med ett behov att boa in mig. det är väl något slags försvar, eller sätt att palla med tanken på allt det där. eller det här. fylla nåt slags hål med fina bra saker fast det egentligen är motsatsen till hur det var från början. för en månad sen. nyss hemkommen med en plan.
en månad senare, helt jävla clueless.
alternativen, vilka är dem och finns det ens något bra.
jag vet, som jag alltid brukar säga finns det en anledning till allt. det kommer att leda till något. det är inte så kul att vara ovetandes mitt uppe i det bara. men det visste man ju också.
jag sitter i en rävsax mellan två saker som betyder mycket för mig.
ska man lotta? kompromissa? vara till lags? gå sin egen väg? fly?

alltså jag vet inte, men jag noterar mitt agerande, att det blir allt lättare att falla in i det gamla. för att man kan det. för att klara av. för att döva. det vore ett steg tillbaka och jag vet att det förmodligen kommer leda till något som visar sig fysiskt också.

känns i halsen.
ambivalent.